Såg dokument inifråns dokumentär om Folkpartiet i går på nätet och jag måste säga att det gav en mycket intressant bild av partiets dramatiska förändring. I dokumentären står det klart att man bestämt sig redan på ett tidigt stadium att driva ett populistiskt spel, bland annat genom att spela ”invandringskortet“ för att ta väljare från moderaterna och försöka bli det största borgerliga partiet. Leijonborg skruvar på sig obehagligt när frågan kommer upp. Frågan om den eventuella samverkan med Danska Venstre får både Lasse och hans partisekreterar Jan Björklund att tveka och mumla. Det intressanta är att Folkpartiet agerar precis som Brittiska Labour gjorde under nittiotalet, nämligen snarare som en PR-byrå eller ett företag än som ett traditionellt politiskt parti. I vanliga fall brukar man kalla det populism. Den underliggande frågan i dokumentären är: är Folkpartiet ett parti som inte har en ideologisk bas utan driver en politik som är baserad på att vinna väljarstöd i vissa frågor? Bör vi vara oroliga för en sådan utveckling eller är det bara ett steg på vägen mot en ny form av demokrati där paralmentarismen och de politiska partierna egentligen upplöses till förmån för en politik som baseras på väljarundersökningar och fokusgrupper? Jag har tidigare skrivit om hur Tony Blair tog hjälp av fokusgrupper för att vinna de osäkra väljarnas röster, utmärkt beskrivet av Adam Curtis i hans dokumentär ”the century of the self”. Folkpartiet verkar vara ute i samma grumliga vatten och fiska röster.
Detta sätt att närma sig väljarna visar visserligen hur komplext spelet mellan väljargrupper och partierna blivit och hur politiken närmar sig företagsvärldens sätt att se på konsumenter. Det är en insikt som kan hanteras på flera sätt. Problemet som jag ser det är att konsumentpolitik bryter ut vissa delar av politiken och behandlar dom som nyckelfrågor trots att de inte nödvändigtvis spelar en roll i längden. I dokumentären upprepas att folk i gemen är ”oroliga” för invandringen och brottsligheten och att folkpartiet vågar tala klarspråk om frågorna. Vad man egentligen gör är att leverera ytterst förenklade lösningar på komplexa globala problem och i längden riskerar man i stället en backlash som snarare förstärker problemen och ökar polariseringen.
Läs också motvallsbloggen om liberalism och fascism
Uppdatering: och läs Jinge om Jakobssons senaste utspel som kanske föranleder en ny slogan för folkpartiet: ”Främlingsfientlighet, men med förnuft!” för att travestera sossarnas kärnkraftsomröstningsslogan från 80-talet
Andra bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, populism
Ja det är en skrämmande upplevelse att se hur (fp) gått från socialliberalism till att bli extremhöger och populistiska..
Är det bara de som är intresserade av politik som märker det?
Dessvärre är det ju så att ingenting är enklare än att uppamma ett främlingshat i dåliga tider och i tider av arbetslöshet, och när nu fp beslutat att använda sig av detta knep har de klivit över en viktig gräns och blivit ett rent populistiskt parti, fär att uttrycka det milt.
En gång i tiden betraktade jag fp, tillsammans med socialdemokraterna och dåvarande Vpk, som garant mot viss politisk galenskap, som lagar mot ekonomiskt förtal exempelvis, och som garant mot ren fasicm, den tiden är förbi – dystert nog.
Folkpartiets agenda är bara en del av det som händer ute i världen!
Se videos som visar Wolfowitz våldtäkt på världen
Jag tror att andra märker det, och att det dessvärre dessutom är vad många vill ha. hur många lär väl visa sig i valet, men jag fruktar att vi också kommer att få se ett uppsving för de främlingsfientliga partierna här, som i norge och danmark.
Med anledning av att du refererar till Jinges inlägg där fp kategoriseras som sveriges främlingsfientliga parti undrar jag om du själv ser fp som ett främlingsfientligt parti. Det verkar nästan så av din slogan. Om ja, vad består då främlingsfientligheten i?? Att ställa krav för medborgarskap som i ett internationellt sammanhang är naturligt, att sociokulturella faktorer kan ligga bakom skillnader i brottslighet osv? Riskerar inte ordet främlingsfientlighet att förlora sin betydelse, lite som att ropa vargen kommer när ingen faktiskt fara finns där.
Vad jag tyckte var intressant med Jinges inlägg var Jakobssons uttalande, som blev barockt efter det att jag precis hade sett dokumentären. Låt mig förklara: FP spelar på ”vanligt folks” oro inför framtiden, och det sticker man inte under stol med. man säger i dokumentären upprepade gånger: ”vi måste lyssna på vad folk tycker”. Erfarenheterna från Venstre visade att här fanns en möjlighet att värva röster: genom att spela ”hårda tag”-kortet.
Att gå för långt i främlingsfientliga uttalanden innebär dock att FP riskerar att förlora röster eftersom folk i gemen inte gillar extremism. Därför jakobssons uttalande och därför min ironiska slogan. Jakobsson säger i grund och botten: våra föreslagna åtgärder är rimliga och det är vad folk vill, men våra åtgärder är inte extrema och inte främlingsfientliga. Det är väldigt listigt.
Kanske att jag tvungen att faktiskt se dokumentären innan jag förstår vad du menar men att man säger att man vill lyssna på vanligt folks oro innebär väl inte att man är främlingsfientlig eller? Menar du i så fall att folk i gemen är främlingsfientliga?
Se dokumentären, den belyser också folkpartiledningens egna dubier när det gäller kopplingarna till danmark.
Som jag ser det är främlingsfientlighet bara ett av många uttryck för vårt naturliga försvar (liksom gästfrihet är en naturlig del av vår överlevnadsinstinkt). I tider av ekonomisk nedgång och social oro är det lätt att projicera det olyckan på externa grupper, och i värsta fall kan fientligheten explodera till rasisitiskt våld.
Jag ser inget gott i att försöka vinna röster på en sådan externalisering eftersom det i längden orsakar onödigt lidande. Dessutom är det ett omoraliskt sätt att försöka dölja de ekonomiska problemen.
Däremot är det viktigt att det förs en samhällsdebatt och att man kan komma fram till åtgärder som är rimliga.