Vad gör staten när medborgarna börjar ställa krav på företagsetik?

Anonym aka nickname aka icke-anonym, d.v.s han/hon/den/det som aldrig håller sig till ämnet och vars kommentarer jag tar bort var och varannan gång eftersom de mest länkar till dennes egna inlägg på mediekritik, lyckas trots detta nästan alltid att servera några utmärkta länktips. Den här gången två länkar till filmen The Corporation, som jag inte sett förut. Informationclearinghouse har hela filmen i litet format medan google video har en del av filmen i lite bättre upplösning. Den går säkert också att ta ned som bittorrent. Filmen sammanfaller väldigt bra med min ambition att skriva mer om den skenande företagsvärlden, idrottsekonomin och den nya trenden med corporate social responsibility som dissades hårt av investmentgurun Mats Qviberg i Svenskan för någon vecka sedan. Företagare skall vara företagare och inget annat, är hans ståndpunkt. Företag skall göra det man är bäst på (dvs i princip allt, numera) och något störande element som etik får inte vara en pinne i ekrarna. Företagare skall med andra ord inte lyssna på någon som helst opinion, och tydligen inte heller uppvisa några som helst mänskliga drag.

Man kan tycka vad man vill om etiska fonder och annan kosmetisk upp-piffning av diverse produkter, men faktum är att bara det att debatten om företagens etik nu förs på många fronter, att förslag som CSR – certifiering diskuteras och konsumentmaktmedel som fairtrade hotar göra skillnad för företagens vinster, är ett tecken på att den snedbalans mellan företagens makt och de kontrollmekanismer som borde vara på plats (inte bara föra vinsterna tillbaks till medborgarna utan också rätta till de enorma klyftorna mellan fattiga och rika länder globalt) är på väg att tippa tillbaka. Staten har sedan länge värnat om storföretagandet eftersom det blivit det enda sättet att generera den välfärd man tror att majoriteten av medborgarna vill ha. Nu är det i stället medborgarna som börjar ställa krav på att företagen skall ta större ansvar. Frågan är hur statsmakten tänker förhålla sig till det?

Mats Qviberg har själv ett bra svar: ”Om man tar ropen efter mer etik på allvar måste vi nämligen stöpa om företagens roll i samhället”. Exaktamente!

Andra bloggar om: , , , , ,

3 reaktioner till “Vad gör staten när medborgarna börjar ställa krav på företagsetik?”

  1. Frågan om hur staten förhåller sig till konsumenternas växande medvetenhet behöver kanske inte besvaras om konsumenterna lever som de lär – de väljer vad de ska konsumera inom ramen för utbudet.

    Frågan blir mer intressant när man inser att utrymmet inom den ramen är förbrukat och konsumenterna i princip bara har valet mellan lika eller eller aningen mindre ont då marknaden i många fall inte behöver erbjuda annat eftersom den inte kommer kunna styras av konsumenterna (såvida de inte är beredda att leva som hemlösa etc).

    Idag agerar de flesta konsumenteran inte i enighet med vad de säger sig stå för, utrymmet är m.a.o. inte förbrukat än. De flesta kan handla mer medvetet men låter bli. När (och om) man väl kommer dit blir det också intressant att se vilka etiska skolor, om några, staten väljer.

  2. Jag håller verkligen med om att vi är långt ifrån en ”kritisk punkt” när det gäller möjligheten att utnyttja konsumentmakten, men incitamentet till något större finns där och inte bara på ett individuellt plan utan likaså att när kommuner och landsting väljer att köpa in miljöbilar, fairtradekaffe etc.. Och jag tror att det är här för att stanna i de rika länderna. Fler än vad man tror är villiga att dra ett litet strå till stacken. sen måste handeln våga satsa. själv har jag ofta varit tvungen att gå långa omvägar för att få tag på bra fairtradekaffe. det är stor skillnad mot till exempel i tyskland där även de stora butikskedjorna har ett bra utbud.

Kommentarer är stängda.