Kolonialism och ideologi, del 2

Jag upptäckte via XIOMARA att Johan Norberg precis publicerat ett inlägg i Expressen i polemik mot en tidigare debattartikel av Per Wirten som handlar om just kolonialism och ideologi. Norberg försvarar liberalismen genom att hävda att till exempel den brittiska liberalismen snarare bidrog till att mildra våldsutövningen i Indien. Båda har naturligtvis fel, i alla fall enligt mitt sätt att se det. Genom att knyta en viss form av ideologi till våldsutövning så missar man det enkla faktum att härskande med hjälp av våld är knutet till maktutövningen i sig och därmed reflekteras i kulturen. Jag håller inte ofta med Johan Norberg men han har definitivt en poäng när han skriver följande:

Människor och makthavare kommer i alla epoker och oberoende av ideologi att göra fel och begå förbrytelser. Därför måste institutioner utformas så att vi begränsar människors makt över andra.
Där konservatismen och socialismen förklarar hur makt ska utövas är liberalismen idén om att makt ska begränsas. Där de bråkar om hur individen ska styras, vill liberalismen att individen ska frigöras från detta styre.

Samtidigt visar Norbergs resonemang på det vanliga dilemmat om makt kontra frihet: de bråkar om hur individen ska styras”, inte vi. Däremot måste ”institutioner utformas så att vi begränsar människors makt”, med andra ord en institution med makt att begränsa andras makt!

Liberalismen har naturligtvis också sin skuld till kolonialismen och Per Wirten har helt rätt i att också liberaler bör erkänna det. Den brittiska liberalismen må, som Norberg påstår ha bidragit till ett mildrande av dess effekter i till exempel Indien men den var likväl en kugge i det våldsmaskineri som närdes av Europas obegränsade hunger efter rikedomar.

UPPDATERING: Jag noterar att Norbergs och Wirtens artiklar väckt en del debatt i blogosfären. Motvallsbloggen har en superb postning om varför det är så svårt att hävda att liberalerna inte orsakat något lidande whatsoever. De har nämligen aldrig suttit vid makten? Eller…? Stor förvirring som blir större när man läser postningar från liberaler själva. Geossettval undersöker kopplingen mellan nazism och socialism.

14 reaktioner till “Kolonialism och ideologi, del 2”

  1. Mr Brown skriver:
    ”Motvallsbloggen har en superb postning om varför det är så svårt att hävda att liberalerna inte orsakat något lidande whatsoever. De har nämligen aldrig suttit vid makten? Eller…?”

    Det är värre än så, vad jag förstår har det inte någonsin funnits någon stat som ens försökt att förverkliga de liberala idealen, och då blir det hela verkligt mysko.

    Jag är mycket konfys, men måste ju erkänna att om det är på det sättet, då har ingen någonsin dödats i libralismens namn, liksom inte heller i kommunismens förstås.

    PS: Tack för ordet ”superb” :-). Hade och har förresten inte läst Wirténs artikel.

  2. Jag är också väldigt förvirrad av liberalismens uppenbart motsägelsefulla natur och var tvungen att ta upp det i min senaste postning, där jag förresten också tar upp din artikel igen.

    Ja, jag tycker din artikel slog huvet rätt på spiken, straight on! Sen var det bra att du inte gav dig när det gäller frågan om liberala statsbildningar. Det blir ju en nyckelfråga.

  3. Sverige är så efter i modern humaniora. Det är förvisso jättebra och sympatiskt att svenska vita män som Mr. Brown nu sakta börjar vakna lite på den här fronten, men ärligt talat, har ni verkligen aldrig hört talas om att det finns ett helt vetenskapligt fält kallat ”postkolonial teori”? aldrig hört talas om människor som Franz Fanon, Edward Said, Gayatri Chakravorty Spivak, Stuart Hall, Homi Bhabha, Ella Shohat, bell hooks, Aijaz Ahmad, Richard Dyer, Martin Bernal, Achille Mbembe, etc.

    Det är snart 30 år sedan Saids ”Orientalism” kom….

  4. Vakna? Sakta? Hört talas om? Bidra gärna till debatten, och med vad du vet, men förolämpa inte mitt intellekt. Du är väl inte här för att anklaga mig för att inte vara expert på postkolonial teori? Synd i så fall. Jag medger villigt att jag inte läst ens Saids orientalism, även om den står högt på min önskelista.

  5. På vilket sätt förolämpar jag någon, egentligen?

    Jag gör två tämligen mekaniska observationer, som du dessutom verkar hålla med om:

    1. Svensk humaniora ligger efter, i alla fall på den här fronten (även om det är på bättringsvägen). Postkolonial teori är – vilket ni visar prov på här – något som folk knappt hört talas om.
    2. Ni för en diskussion runt ett ämne som är så uppenbart inom ramarna för den postkoloniala teorin, utan att ens nämna den, eftersom att ni inte tycks veta om att den existerar.

    Med det sagt så vill jag definitivt understryka att jag är välvilligt inställd till diskussionen. Jag vill väl, och jag vill absolut inte förolämpa någon eller verka arrogant. Men från mitt perspektiv var det jag sa det som behövde sägas – för diskussionens skull. Du ber mig bidra, men jag bidrog ju i högsta grad i mitt första inlägg med att peka på den stora rosa elefanten i rummet som ingen verkade se.

    Är det verkligen fel av mig att använda beskrivningen ”sakta börjar vakna lite på den här fronten”, när du inte ens hört talas om någon av de andra namnen (inte ens Spivak och Frantz Fanon)? Jag menar, du är ju inte direkt ensam om det. I övrigt ”attackerar” jag ju inte dig, utan svensk humaniora i allmänhet.

    Så, jag ville bara hjälpa er på traven lite, även om det kanske inte verkade så.

  6. Alexander…
    sorry om blodet svallade lite. Jag uppskattar din information, inte tu tal om annat.

    Du har verkligen rätt, det är på tiden att postkolonial teori förs fram mer i debatten. Jag inser det inte minst när jag stöter på debattörer som tycker det är meningslöst att gå tillbaks i tiden för att försöka förklara varför t.ex. höstens pariskravaller har en förankring i frankrikes koloniala förflutna. Jag misstänker också att det finns en viktig länk mellan europas blodiga 1900-tal och t.ex förintelsen och kolonialismens praktik.

    Jag känner naturligtvis till Fanon men att ta mig an ”kolonialismens svarta bok” är ett första steg i en fördjupning så tips på bra litteratur uppskattas. Tack vare ditt inlägg skall jag i alla fall beställa Saids orientalism till att börja med.

  7. Ella Shohat och Robert Stams ”Unthinking Eurocentrism” är ett mycket bra tips.

    Eftersom du intresserar dig för på vilket sätt förintelsen (i singular, som om det var den första bara för att det hände i Europa), är ett led i en tradition, så finns det ju faktiskt ett prima svenskt bidrag att tipsa om, även du säkert redan känner till den och kanske till och med läst den: Sven Lindqvists ”Utrota varenda jävel!”

    När folk påstår att det är ”meningslöst” att gå tillbaka till den koloniala historien för att hitta förklaringar, bör man först och främst, istället för att börja tjafsa, istället fokusera sin analytiska energi på att föröka förstå de mer eller mindre omedvetna faktorer som får dessa människor att hävda att det är ”meningslöst”. Varför säger man sådant? Det finns en omedveten struktur här, en kolonialmytologisk hegemoni som är så dominerande i det kollektivt omedvetna, att det ”meningslösa”, snarare ligger i att diskutera med människor som är så pass aningslösa att de hävdar att den koloniala historien är ”meningslöst” att kontextualisera med. Det är inget annat än fortsättningen på ett kolonialt våld.

  8. …att det ”meningslösa”, snarare ligger i att diskutera med människor som är så pass aningslösa att de hävdar att den koloniala historien är ”meningslöst” att kontextualisera med

    Så sant. Ändå upphörs jag inte att förvånas över denna aningslöshet, och ändå vill jag inte upphöra att diskutera den.

Kommentarer är stängda.