Klantänkande som ideologiskt verktyg

Jörgen Modins senaste postning om klan-tänkande som ideologiskt instrument är verkligen intressant även om invändningarna hopar sig. En sådan postade jag i kommentarerna på hans blogg:

Du gör en hel del intressanta iakktaganden, Jörgen, men faller i fällan att inte se att också liberaler kan ha sina ”klanpreferenser”, även om det är pardoxalt. Liberalismen kanske inte har institutionaliserat klan-tänkandet så som du beskriver att religionen och de utopiska samhällsbyggena kan ha gjort det, men det innebär inte att man inte praktiserar detsamma genom att favorisera vissa delar av samhället på bekostnad av andra. Hos liberalismen förekommer klantänket snarare i dess ständige följeslagare kapitalismen, där företaget, som juridisk person och därmed som en omslutande familj som kräver lojalitet, står för klanmedvetandet.

Hela tråden finns här!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Om budgeten, yttrandefriheten och ärlighetens omöjlighet

Jag har inte satt mig in dagens budgetförslag, men däremot tittat lite på reaktionerna. Att både Per Nuder och Mona Sahlin reagerar starkt är inte konstigt. Det tycks som om den här budgeten innehåller några mycket kontroversiella åtgärder som kommer att sticka i ögonen på folk och slutligen montera ned moderaterna som ”det nya arbetarpartiet”.

Men det som får mig att tänka till är några tydliga ståndpunkter i kommentarerna till Aftonbladets artikel:

Äntligen en regering som visar musklerna år detta totalt passiva samhälle. Så fruktansvärt synd om folk att det blir mindre pengar i A-kassa osv. Nu måste man ju faktiskt ut och söka jobb. Och alla våra nysvenskar som kunnat dra in ibidrag i alla år medans dom suttit och spelat brädspel på kaffer, dom har nog svårt att göra det i fortsättningen. Nä detta är helt i linje med ett rakare och ärligare samhälle. jag är supernöjd, och hoppas att detta varar länge. Då kanske Sverige kan resa sig till slut. Postat av: Henryhurle

Man kan förstås enkelt avfärda den här typen av ”nationell populism” eller vad man skall kalla den, som varande auktoritär och endimensionell, men med tanke på SD:s framgångar i senaste valet, som spelade på just dessa strängar är det kanske dags att ta en djupare titt på argumenten i stället för att gå i stridsläge.

Jag hakar framför allt upp mig på en mening i ovanstående kommentar, nämligen att budgeten är ”helt i linje med ett rakare och ärligare samhälle”. Det här är en formulering som ständigt återkommer i den högerpopulistiska retoriken och som hänger tätt samman med den fråga om yttrandefriheten som återigen blossat upp i samband med Vilks-affären. Frågan är vad det betyder att ett samhälle är ”rakare och ärligare”. Låt oss först konstatera att människan till sin natur knappast är varken rak eller ärlig. Vi döljer våra drivkrafter och agendor för alla som inte står oss allra närmast, vilket man skulle kunna se som ett slags överlevnadsinstinkt. Att blotta sig är att göra sig sårbar, att förlora i anseende, att göra bort sig.

Att vara rak och ärlig kan visserligen anses som en dygd av många, men det är ofta bara ett fåtal som verkligen kan leva upp till epitetet och även de torde ha dolda agendor som de aldrig avslöjar. En fullständig ärlighet är med andra ord omöjlig. Troligen skulle den få samhället att braka ihop om man släppte den lös. Jag har inte sett filmen Liar Liar med Jim Carey men jag tror att den kan vara ett bra exempel på hur fullständigt galet det skulle bli om alla var raka och ärliga. I princip innebär det att man stänger av all form av diplomati vilket skulle få alla förhandlingar att omedelbart gå i stå och därmed stänga ned hela samhället med massdöd som följd. Fullständig ärlighet blottar omedelbart de mörka sidorna i människans psyke, ett mörker som vi alla har, och vi har helt enkelt varken viljan eller metoder att släppa lös det mörkret över mänskligheten.

Vad man pratar om är alltså en annan typ av ärlighet som kanske skulle kunna ersättas med begreppet ”intellektuell hederlighet”, och troligen är det så att debattören vill att det framför allt är makthavare och media som skall praktisera den. Allra troligast är att man vill att ärligheten skall begränsas till vissa frågor där föreställningen om frågans vikt och natur inte motsvarar det man hör från media och politiker.

Samtidigt kan jag förstå argumentet och jag tror faktiskt att samhället i stort skulle tjäna på en större öppenhet. En större öppenhet innebär också mer och intensivare debatt, men också en möjlighet för personer att kunna medge sina fel och brister utan att förlora ansiktet. En fråga som man därmed skulle kunna ställa oftare är: ”varför påstår du det?” och min motfråga till ”Henryhurle” skulle därför bli: ”kan du ärligt svara på varför du vill ha ett ärligare och rakare samhälle?”

DN 1, 2 och 3 om budgeten

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Intressant:

Intressant intervju med Alan Greenspan

Jag håller med Jinge om att intervjun med före detta Fed-chefen Alan Greenspan i måndagens DN är något man måste läsa. Det är kanske den mest intressanta intervju som DN publicerat i höst. Att Greenspan tar bladet från munnen och pratar om risken för en ordentlig nedgång i ekonomin bör man inte ta med en nypa salt, tvärtom torde karln veta mycket väl vad han pratar om. Därför bör man också läsa hans svar noggrannt.

Mycket fokus ligger just nu på bostadsmarknaden och eventuella sänkningar i bostadspriserna och man kan förstå varför media är så intresserade av detta. Det är precis det som deras läsare oroas av. Greenspan själv är däremot oroad för en helt annan sak, och det är att konsumtionen skall sjunka. Aldrig har väl uttrycket ”shop til you drop” varit mer välfunnet. Kanske borde man döpa om det till ”shop or we’ll drop”. Så vad kan då jag göra för att rädda världsekonomin? Jag inser ju efter att ha läst artikeln att min frapperande underkonsumtion kan bidra till att förvärra krisen. Måste jag nu ut på stan och köpa Hugo Boss-kostymer och storbilds-tv med Dolby surround-system? Det bär mig emot att lägga mina slantar på sådant, men vad gör man inte för att undvika recession?

Skämt åsido. Nyheter kommer i stället i dag om att Greenspans efterträdare valt att chock-sänka räntan med en halv procent för att ”hetta till” ekonomin så att den inte går i sank. En ”liten” sidoeffekt av det är att man bucklar till marknadsekonomin självsanering och hjälper de företag och spekulanter som borde rensas bort enligt den marknadsliberala evolutionära principen. Marknaden borde inte ens reagera med glädje över ett sådant besked, men det gjorde den genom att börserna i New York rusade i höjden av pur lycka av beskedet. Jag antar att när rädslan blir kännbar så får också moralen ge vika för tryggheten. Då är det skönt med en fast hand som kan gå in och styra upp. Som t.ex. staten. Sa jag moral? Jag glömde att marknaden inte har någon sådan i praktiken, de har bara moraliska teoretiker. För övrigt så får man inte heller glömma bort att den amerikanska centralbanken är vad Wikipedia kallar en ”kvasi-statlig/kvasi-privat” institution. Vad nu det betyder.

Och vad gäller moral så påpekar Greenspan att rushen som skapades av den låga räntan också ledde till oegentligheter: – Skrupelfria personer började då slarva med säkerheterna. Det begicks brottsliga handlingar, som bör få rättsliga följder för de inblandade. I fortsättningen behövs det en striktare övervakning för att liknande situationer inte ska uppstå, understryker Alan Greenspan.

Om räntesänkningen: DN och New York Times

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Jag tar avstånd från mordhoten!

Jag vill bara å det tydligaste klargöra att jag tar avstånd å det skarpaste från mordhotet mot Lars Vilks. För att vara riktigt tydlig vill jag också göra klart att mordhot är en avskyvärd handling och att jag tar avstånd från alla typer av mordhot. Jag vill också försäkra att jag inte på något sätt är inblandad i mordhotsrelaterad verksamhet bara därför att jag nu gör detta uttalande och att jag inte på något sätt förväntar mig att mitt avståndstagande skall publiceras under rubriken ”Svensk bloggare tar avstånd från mordhot” på DN:s förstasida i morgon.

Tack!

Andra bloggar om: , , ,

Hur stora är hushållens skulder?

Jag blev lite nyfiken på hur mycket som ”hushållen” lånat och hittade ett intressant diagram på Ekonomifakta som baseras på SCB:s statistik. I dag är genomsnittshushållet belånat med ett belopp som motsvarar 143% av inkomsten och 40% av tillgångarna. Jag citerar från Ekonomifaktas hemsida:

Den största delen av hushållens skulder är till bostadsinstitut, som vid årsskiftet 04/05 uppgick till 950 miljarder. Övriga stora skuldposter är till banker, drygt 315 miljarder och studieskulder till CSN, cirka 170 miljarder.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Var låneslaveriet verkligen välfärdsstatens löfte?

Ett av mina mest lästa inlägg handlar om JAK-banken, banken som praktiserar räntefri ekonomi, och de senaste månaderna tycker jag mig ha märkt att det är fler som hittar till inlägget genom att googla på exempelvis ”räntefri utlåning”. Jag har inte svårt att föreställa mig varför, när räntorna nu stiger och krascherna lurar runt hörnet.

Det är i sanning en märklig dans kring en allt mindre glänsande guldkalv som just nu utspelas när det gäller bolån och bostadsköp. I dag rapporteras det om hur spararna i den brittiska bolånebanken Northern Rock mer eller mindre ockuperat vissa kontor för att få ta ut sina pengar efter att besked kommit att den brittiska centralbanken Bank of England gått in med nödkrediter. Northern Rocks aktievärde sjönk samtidigt med 30%.

Det här med lånens betydelse för vår mänskliga tillvaro har alltid fascinerat mig. På många sätt agerar löntagare på samma sätt som företag eller finansspekulanter. Man lånar så mycket man kan i förhållande till sin inkomst och investerar sedan lånen i kapitalvaror eller bostäder, ibland med hopp om en framtida vinst. Jag utgör inget undantag, även om mina lån uteslutande utgörs av studielån. Jag har alltid skytt avbetalningsprogram och krediter som pesten. Anledningen är enkel. För mig framstår det som ett slags slaveri att vara beroende av och mer eller mindre ägd av långivarna (visst, jag tolererar att vara slav under CSN, men det är trots allt en ganska mild herre). Slaveriet förstärks av att det krävs av mig att jag skall ha en stadig och bra inkomst under hela den tid som lånet skall betalas av.

Jag vet inte om det finns undersökningar som visar hur stor del av vårt välstånd som är byggt på lån, men jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att det var så mycket som 15-25% av BNP. Jag kan också föreställa mig att långivningen ökat efter välfärdsstatens framväxt även om jag inte har något belägg för detta.

Var detta alltså välfärdsstatens gåva till sina medborgare, att de skulle lyftas upp till en sådan ekonomisk nivå att de kunde bli tillräckligt ”kreditvärdiga” för att kunna skuldsätta sig upp över öronen och därmed bygga på sitt slaveri med ytterligare en våning?

Mer om Northern Rock’s kris i DN, E24 och Guardian

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Något att tänka på när jag är i ett annat hörn av Europa

I morgon åker jag till ett annat hörn av Europa. Vi får se om det ges tid till något distansbloggande. Tills vi hörs igen vill jag bara ge er tre termer att kontemplera över, med tanke på gårdagens postning.

”Snällsocialism”
Många skulle förstås hävda att socialism inte kan vara snäll per definition. Men de har ofta blivit traumatiserade av ”vilse i pannkakan” och andra vänstervridna påfund.

”Kravsocialism”
Alias Stalinism, eller kanske Polpotism?

”Socialsocialism”
Kommentarer överflödiga??

Andra bloggar om: , , ,

Kackerlacks-symbolism

Apropå Muhammedkarikatyrdebatter (jag har inte idats att sätta mig in i den pågående), så stötte jag precis på en riktigt vidrig ”skämt”-teckning av en viss Michael Ramirez, publicerad av the Columbus Dispatch som visar hela Iran som en avloppsbrunn där det svärmar upp kackerlackor. Bilden är infogad som inbäddad länk från 18months and counting där det går att läsa mer.

En annan variant finns här

Jag kommer att tänka på hur den radiostation som stödde Hutu-milisen Interahamwe ständigt refererade till Tutsierna som kackerlackor som måste utrotas eller ut-stampas. Det är inte speciellt svårt att läsa in samma uppmaning i Ramirez skämtteckning.

Andra bloggar om: , , , , ,

Jan Björklund och frågan om liberalismen vara

Knappt har Jan Björklund intagit Folkpartiledarposten förrän diskussionen är igång om vad Folkpartiet egentligen står för. Blogge Bloggelito levererar en smocka från liberalt håll och menar att FP riskerar att bli ett litet socialistparti om man driver socalliberalismen vidare.

Björklund har rätt i att tvåtusentalet tillhör liberalismen, men det tillhör verkligen inte folkpartismen. Kanske man får en Björklund-effekt i opinionsmätningarna under en tid, men i slutändan måste folkpartiet reformera sin politik i (negativt) frihetlig riktning. I annat fall kommer man att förbli ett litet borgerligt socialistparti som sätter käppar i hjulen för Sverige.

Bloggen Bent gör sitt försök att reda ut begreppen på ett sätt som lika tydligt låter förstå att socialliberalismen inte är särskilt eftersträvansvärd

Det handlade mycket om liberalism, eller snarare hur man inte är snällliberaler. Man vill vara socialliberaler, säger man, fast egentligen kravliberaler – men eftersom socialiberal låter så bra så vill man vara det.

Vad ovanstående bloggare håller med varandra om är uppenbarligen att Björklund har rätt i att liberalismen är ”en ideologi för tvåtusentalet”. Är det fler än jag som tycker att dammet yr och spindelväven vibrerar kring sådana uttalanden? Är det inte dags att tacka liberalismen för dess banbrytande verksamhet och hitta på något nytt i stället för att hela tiden lägga till en massa prefix som ”snäll”, ”krav” och ”social” för att snygga till den gamla kostymen? Nyliberalism hade i alla fall ett slags visionär klang.

Nej, liberalismen har nog gjort sitt, men också bidragit tll utvecklingen, inte minst genom att den skapade förutsättningar för socialismen. Det borde man de som kallar sig liberaler vara stolta över, t.ex.Bloggen Bent, som skriver att:

De flesta andra ideologier skyndar sig ju att ta till vara på liberalismens idégods – precis som man har gjort under hundra års tid innan. Redan har de andra ideologierna lagt beslag på demokratin, på universal rösträtt, på fackföreningsrörelsen, på marknadsekonomin, på internationalismen.

Ja det kanske kan verka surt, Bent, men varför inte istället glädjas åt att liberalismen haft sin beskärda del i dessa landvinningar? Tyvärr verkar det inte bättre än att sossarna sedan länge lagt beslag på den klassiska liberala kronan. Folkpartiet framstår för mig snarare som ett konservativt mittenparti (och jag är inte ensam om att tycka det), men det kan man ju inte säga eftersom man då skulle förlora sina medelklassväljare. Kanske önskar många liberaler att vi kunde ha stoppat tiden i slutet på 1800-talet, när ”rätt” grupper hade fått sina rättigheter erkända? Det är hursomhelst försent nu.

SVD, DN och DN igen om Jan Björklund

Andra bloggar om: , , , , ,

Naomi Kleins Shock Doctrine

Jag noterar i förbifarten att den kanadensiska aktivisten och skribenten Naomi Klein kommit ut med en ny bok: Shock Doctrine, som diskuterar hur ekonomiska och militära chockbehandlingar tenderar att gå hand i hand. Läs mer på the Guardian. Naomi Klein har också gjort en kortfilm tillsammans med filmaren Alfonso Cuarón som sammanfattar bokens teser.

Andra bloggar om: , , , ,