Mer om den pro-israeliska lobbyn

Kul att Jinge tog upp min postning om den pro-israeliska lobbyn på sin blogg i går. Bland annat tillfogade han en länk från Jerusalem Post om artikeln (tack Jinge!). Det finns en hel del saker att fortsätta skriva vidare om när det gäller temat. En sak som är värd att notera och som författarna till artikeln ”The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy” tar upp är att det är långt ifrån alla av judisk härkomst i USA som känner sig intresserade av den israeliska saken. Enligt artikeln så visar undersökningar av The Jewish Agency for Israel’s Department of Jewish – Zionist Education att ungefär 36% av Judiska Amerikaner är antingen helt eller delvis känslomässigt obundna till Israel. Författarna påpekar också att flertalet amerikanska judar (the bulk of U.S. Jewry) är för att man gör eftergifter till Palestinierna (företrädare för lobbygrupperna torde hävda motsatsen). Som exempel på en grupp som arbetar hårt för en sådan politik tar de Jewish Voice for Peace, som bland annat jobbar för att Palestinierna skall fortsätta få ekonomiskt stöd från omvärlden.

Det är med andra ord värt att betona att AIPAC är en ”hökig organisation” som drivs av hardliners med nära anknytning till Likud-partiet, och en organisation som har kunnat blåsa upp sin makt på grund av stödet från den amerikanska evangelistiska högern.

Varför stödjer då den evangelistiska högern AIPAC? I artikeln dyker begreppet ”kristen zionism” upp ett flertal gånger. Jag var tvungen att kolla upp det på Wikipedia, som säger följande:

Christian Zionism is the belief among some Christians that the return of the Jews to the Holy Land, and the establishment of the State of Israel in 1948, is in accordance with Biblical prophecy, and is a necessary prerequisite for the return of Jesus to reign on Earth. This belief is commonly, though not exclusively, associated with evangelical Protestants around the world. … Christian Zionism, as a specifically theological belief, does not necessarily entail sympathy for the Jews as an ethnicity or for Judaism as a religion.

Det är med andra ord uppenbart att det råder ett komplext förhållande mellan den evangeliska högern och de judiska zionisterna, men att man uppenbarligen lyckats att överbrygga sina teologiska motsättningar. Frågan kvarstår varför de judiska grupper som lobbar för samarbete och fred i USA (och i Israel) inte kommer fram i debatten? är det återigen 911 som har lagt locket på?

Andra bloggar om:

Intressant om den amerikanska pro-israeliska lobbyn

De amerikanska professorerna John Mearsheimer and Stephen Walt, publicerade i går en mycket intressant artikel i London Review of Books om den pro-israeliska lobbyn i USA, och dess idoga kampanj för att främja israeliska intressen. Författarna visar hur flera olika pro-israeliska lobbygrupper, varav AIPAC (1) är den största, tillsammans har blivit så starka att de har kunnat influera ledamöterna av USAs kongress, och presidenten, att driva en ytterst Israelvänlig politik.

Artikeln finns i en kortare version på London review of Books hemsida, men för den som vill nagelfara artikeln så finns en oredigerad version att ladda ned från Harvards hemsida. 39 av de 83 sidorna är nämligen slutnoter. Antingen har författarna räknat med att deras text skulle komma att bli satt under lupp, eller så är de en smula övernitiska.

Författarna är noga att betona att detta inte handlar om nazianstrukna konspirationsteorier, utan om en grupp med nära band till de nykonservativa i administrationen, som förespråkat en aggressiv politik gentemot Israels grannar och palestinierna, och som har den evangeliska högerns öra, vilken i sin tur är en av Bushs viktigaste väljargrupper. Vissa personer i Bush-administrationen, som t.ex. FN-ambassadören John Bolton är dessutom medlemmar i pro-israeliska lobbygrupper. En av anledningarna till att AIPAC har kunnat influera USAs utrikespolitik är att det inte finns någon annan utländsk lobbygrupp i USA som är tillnärmesevis så stor.

Vad författarna ytterst drar för slutsats av sin faktaspäckade och välargumenterade redogörelse är att lobbygrupperna, genom sitt idoga arbete för att skapa säkerhet för Israel, fått kongressen och presidenten att driva en politik som inte nödvändigtvis gynnar USAs egna intressen, och troligen inte israels långsiktiga intressen heller:

(the Lobby’s) ability to persuade Washington to support an expansionist agenda has discouraged Israel from seizing opportunities – including a peace treaty with Syria and a prompt and full implementation of the Oslo Accords – that would have saved Israeli lives and shrunk the ranks of Palestinian extremists. Denying the Palestinians their legitimate political rights certainly has not made Israel more secure, and the long
campaign to kill or marginalize a generation of Palestinian leaders has empowered extremist groups like Hamas, and reduced the number of Palestinian leaders who would be both willing to accept a fair settlement and able to make it work. This course raises the awful specter of Israel one day occupying the pariah status once reserved for apartheid states like South Africa. Ironically, Israel itself would probably be better off if the Lobby were less powerful and U.S. policy were more evenhanded.

Open debate will expose the limits of the strategic and moral case for one – sided U.S. support and could move the United States to a position more consistent with its own national interest, with the interests of the other states in the region, and with Israel’s long – term interests as well.

De fakta som John Mearsheimer and Stephen Walt presenterar är förstås inga hemligheter, men jag tror inte jag läst en så utförlig redogörelse för lobbyns förehavanden tidigare och det är förstås hög tid att dess inflytande diskuteras. Men en sak till slår mig. Varför är den israeliska fredsrörelsen, som var så aktiv på åttio och nittiotalen, så tyst? Den kan väl inte bara ha försvunnit? Är det inte dags att den stiger fram och visar att det finns israeler som vill ha en fredlig lösning på mellanösterns vansinne? En sak torde stå klar: om Ehud Olmert måste gå i koalition med Amir Peretz arbetarparti efter valet i Israel i slutet på mars så kan det förhoppningsvis innebära en radikal omsvängning i Israels politik.

1) AIPAC: American Israel Public Affairs Committee
Andra bloggar om: