Tackar för musiken! Nu är det dags att lämna scenen.

Vissa beslut är väldigt svåra att fatta och det här är ett sådant. Under tre år har jag postat över fyrahundra inlägg på den här bloggen. Nu är det dags att lägga ned, tacka för musiken och kliva av scenen för denna gång. Det är ett beslut fattat med viss vånda och en hel del sorg eftersom jag haft ett enormt utbyte av bloggen och av er som jag debatterat med, meningsfränder som -motståndare, och jag måste säga att jag kommer att sakna min nästan dagliga tillvaro med er väldigt mycket. Kanske så mycket att jag kommer att ångra mig, vem vet?

Anledningarna till ”avhoppet” är flera. Jag har ett väldigt pressat schema sedan i somras och har därmed inte kunnat underhålla bloggen på ett sätt som jag kräver av mig själv, men jag måste också lämna rum för nya utmaningar. Allt har sin tid och Mr Brown’s har haft sin. Jag kommer säkert att dyka upp här och där i blogosfären för att följa diskussionerna och jag kommer förstås inte att radera bloggen även om jag säkert stänger av kommentarsfunktionen om några veckor eller så. Jag utesluter inte heller möjligheten att dyka upp som gästbloggare om någon vill bjuda in mig och det går tills vidare alltid att nå mig på mailen.

Den som undrar vem som döljer sig bakom Mr Brown måste jag tyvärr göra besviken. Mitt villkor till mig själv för att starta bloggen var att jag skulle kunna göra det fullständigt anonymt och jag kommer att hålla det löftet till mig själv. Den som är uppmärksam på vad som händer på nätet och annorstädes kommer säkert att kunna lägga ihop två och två. Och vem vet, en dag kanske den milt schizofrena tillvaro som mitt bloggliv inneburit på något sätt bli ett helt igen. En dag kanske du står och väntar på bussen när någon kommer fram till dig och säger: ”Hej, det är Mr Brown. Minns du mig?” Tills dess vill jag bara buga och bocka och säga:

Tackar för musiken!

Andra bloggar om: , ,

18 reaktioner till “Tackar för musiken! Nu är det dags att lämna scenen.”

  1. naj! skittrist! du var en av de allra första bloggarna jag började läsa och du är fortfarande en av de mest givande.

    hoppas du återkommer så småningom!

    ha det gott!

  2. man skulle kunna säga att skrivandet har legat som en latent möjlighet hos mig länge och bloggen har öppnat de portarna på vid gavel. Jag tänker inte stänga dom portarna i första taget även om tangenterna behöver vila lite just nu.

  3. Naturligtvis är jag – mest för egen del – ledsen att Mr Brown går i graven. Men hey, det är rätt okej i livet efter detta också…

    ”Välkommen till andra sidan!”, vill jag alltså utbrista som en mer positiv spin på detta tråkiga besked. Gör vad du måste göra och vad din nyvunna frihet från blogglivet gör möjligt… Tack för allt som varit!

  4. Tack för de lugnande orden från en som också avslutat, Marcus, jag tror dom behövs just nu. VS: jag kommer alltid att titta in hos dig för att se vad som händer. Keep up the good work (vad det nu kan tänkas heta på franska)

  5. Men snälla Mr Brown, sluta inte.

    Jag hoppas dessutom innerligt att jag inte var med och tog inspirationen ur dig.

    Frågan för dagen är alltså varför så många lägger av just nu? Det här är den andra av mina måste-bloggar som jag möts av ett sådant besked på bara ikväll.

    Säg bara att du gör ett uppehåll ett tag, tills tid och lust infinner sig igen och så hoppas jag att så sker snart igen.

  6. Kerstin, du har inte på något sätt tagit inspirationen ur mig (antar att du syftar på förra postningen), tvärtom! Om man inte klarar lite tuggmotstånd så bör man nog inte blogga.

    Kanske blir det ändå som du säger bara ett längre uppehåll, om allt faller på plats, men just nu vill jag inte väcka för stora förhoppningar hos mig själv, eller hos er för den delen. Därför blir det bäst så här.

  7. T och Jakob, tack själva! För övrigt skrev jag det där om busshållplatsen eftersom jag en sen kväll vid en busshållplats fick för mig att en annan väntande var Lennart Regebro!

Kommentarer är stängda.