Liberal maktanalys med övrigt att önska

Naomi klein’s chockdoktrinen har skapat en hel del turbulens i den svenska blogosfären. I fokus står frågan om huruvida Milton Friedman var rådgivare till Pinochet eller inte och om man därför eller av andra orsaker kan kalla Pinochets regim för nyliberal eller inte och om man därför bör bokföra de tusentals människor som dödades av militärdiktaturen på ”liberalismens konto”, en diskussion som vanligtvis riskerar att begrava frågan om ansvar och skuld under ogenomträngliga ideologiska rasmassor.

Björn på bloggen Bent knyter an till den här diskussionen genom att jämföra socialismens syn på makt med liberalismens vilket är en fråga som skulle kunna bli riktigt intressant om det inte vore så att Björn, som liberaler plägar, fastnar i det gamla vanliga messianska hyllandet av liberalismen. Under dessa lovsånger hittar jag dock en anmärkningsvärd tanke: att liberalismen tycks utesluta en samtida maktanalys.

Låt mig uppehålla mig kring detta citat: ”Liberalen motsätter sig principen att en individ ska ha makt över en annan, bortom det som ska möjliggöra ett beskydd från andra individer och som ska möjliggöra att alla individer har en jämn spelplan att utgå från vad gäller t.ex. utbildning.”

Detta resonemang kan kanske vara relevant om man anser att ingen annan har någon egentlig makt än de mäktigaste, men så fort man hävdar den ändå ganska vedertagna synen på makt som en egenskap som produceras i alla relationer mellan människor och organisationer på alla nivåer i samhället så faller resonemanget pladask. Att ”motsätta sig principen att en individ ska ha makt över en annan” innebär ju i så fall att motsätta sig mänskliga relationer! Jag kan inte föreställa mig att det är det Björn menar, men det är slutsatsen som mäste dras. Möjligtvis stirrar sig Björn blind på Staten och ser inte hela den intrikata väv av maktrelationer som vi är en del av.

Denna paradox leder till ytterligare paradoxer. Målet att skapa ett samhälle där ingen individ har makt över en annan tycks med nödvändighet (eller som sidoeffekt) leda till ett klasslöst samhälle, med andra ord en Marxistiskt färgad utopi. Medlen må vara annorlunda men målet tycks vara detsamma.

Jag antar att det också är för att undvika att jämföras med den lede fi som liberaler ser sig nödgade att framhålla äganderätten som oförhandlingsbar. Men om äganderätten innebär att en individ får makt över en annan är den då verkligen förenlig med liberala principer?

PS. Bloggen Bent kör för övrigt även i år sin omröstning om årets politiska blogg och någon har varit vänlig nog att nominera mig bland hundratalet politiska bloggar. Röstar gör ni här. I övrigt önskar jag eder ett gott nytt 2008. D.S.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Mer om den Egyptiska blogosfären

Jag märkte i går att jag fick massor av träffar på ett gammalt inlägg om Egyptens blogosfär från människor som uppenbarligen letat efter Wael Abbas blogg och insåg att någon svensk tidning äntligen måste ha tagit upp hans fall. Efter lite letande hittade jag en artikel i Svenskan från i går men som vanligt länkar inte gammalmedia till bloggar ens om man skriver om dom så låt mig stå till tjänst med adressen till Waels blogg än en gång. Och läs gärna mer om Abbas öde i den här postningen som också visar ett av de omtalade videoklippen från YouTube.

För er som vill veta mer om den Egyptiska blogosfären rekommenderas ett besök på den amerikanske mellanösternexperten Marc Lynch blogg Abu Aardvark men kanske framför allt hans långa artikel i Middle East Report om bloggexplosionen bland unga medlemmar av det Egyptiska Muslimska Brödraskapet och hur det har påverkat denna omdiskuterade rörelse.

Andra bloggar om: , , , , ,

Årskrönika 2007: Tema makt (del 6: relationsväven)

En serie postningar som jag tycker att jag kanske borde ha utvecklat närmre under förra året är den serie som jag kallade ”Tema makt” som än så länge bara består av fem inlägg (sex inklusive detta). Serien är inte slut än och jag har bara sniffat på detta omfattande och mycket komplexa ämne. Ni kanske frågar er varför begreppet makt intresserar mig så mycket och ett av svaren är därför att jag tycker mig se hur centralt begreppet är i alla mellanmänskliga relationer. Varje gång vi korsar en annan människas väg uppstår en maktrelation oavsett om vi är medvetna om det eller inte och oavsett om vi vill det eller inte (på sätt och vis kan man kanske säga att mitt maktbegrepp är influerat av Foucaults) och ur det extremt finmaskiga nät som utgörs av alla dessa myriader av relationer och relationskluster blir den mänskliga världen till. En intressant ”sidoeffekt” av det här synsättet är att det utan vidare tillåter att man kombinerar en libertariansk syn på människan med en strukturell (eller kollektivistiskt om man så vill).

Jag har också i mina postningar varit inne på att makten kan transfereras mellan personer och organisationer med tvång eller på frivillig väg. Den kan avträdas eller tilldelas på frivillig väg och erövras eller frånhändas med tvång, eller till och med ”tappas” genom slumpens spel. Alla dessa transaktioner av makt mellan personer och organisationer gör att relationsnätet hela tiden förändras. Denna liknelse kan kanske missuppfattas som att jag ser världen som ett ständigt maktspel men det är inte riktigt sant. Det är snarare ett sätt att förstå rationaliteten bakom människors beslut ur ett extremt makroperspektiv. Det är egentligen bara fåtalet som strävar efter fullständig makt, de flesta låter andra förvalta sin makt, för att kunna leva ett drägligt liv eller av andra orsaker. Kanske för att det är det enda sättet att undvika att makten samlas i fåtalets händer.

Övriga postningar i serien ”Tema makt” (februari-april)
Del 1: Om svårigheten att avsäga sig makten
Del 2: Bloggplock
Del 3: Förtydligande
Del 4: Åtrå och fetischer
Del 5: Kritiken mot eliterna skymmer sikten

PS: 2007 var också året då Marcus Nilsson postade sin sista bloggpost på holist.wordpress.com och om det är någon som bloggat mycket om maktbegreppet så är det han och jag återvänder då och då till hans tidigare postningar på temat. Om du läser det här, Marcus, så skall du veta att jag ofta saknar dina krångliga men ack så intressanta inlägg. DS

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Årskrönika – en genomgång av 2007 års bloggande

Nu går snart mitt tredje år i blogosfären mot sitt slut och det är dags att sammanfatta årets diskussioner och inlägg. Det har varit ett ryckigt år om man tittar på min postningsfrekvens och om jag skall vara ärlig så tycker jag att kvalitén på inläggen skiftat lite väl mycket. Jag föredrar trots allt de längre inläggen som är mer resonerande och djuplodande. I augusti var jag för övrigt på väg att lägga ner. Tidsbristen var total och min intellektuella kapacitet behövdes på annat håll. Jag hade till och med skrivit min avskedspostning när inspirationen på ett mirakulöst sätt började flöda igen. Så, jag är kvar. Alive and kicking. Nåväl: här är första delen av en serie sammanfattningar av de frågor jag tagit upp under året och de debatter som förts här.

PR-BYRÅERNAS HEMLIGHETSMAKERI
Några av de mest lästa inläggen under året som gick handlar om PR-byråernas inflytande på det offentliga samtalet, vilket blev högaktuellt i och med att Göran Persson började jobba för JMK. Ingen som läser bloggen kan väl undgå att notera att jag är starkt kritisk till hur PR-byråerna försöker manipulera opinionen. Deras agenda ligger påfallande ofta i synk med konservativa värderingar vilket säkert bidrar till min motvilja, men framför allt anser jag att man bör kräva större insyn i deras verksamheter (vilket nu också EU-kräver), och att hemlighetsmakeriet i den offentliga sfären hotar demokratin.

Inlägg:
Isitts intressanta blå lista
Politikens reklamifiering ett hot mot demokratin
Mer insyn i Lobbyisternas verksamhet

ANTI-AMERIKANISM
Anti-amerikanism har varit ett omdiskuterat begrepp under några år. Men vad betyder det egentligen och vad är det man är emot? Nedanstående postningar är mitt inlägg i debatten.

Inlägg:
Anti-amerikanska känslor
Mer om anti-amerikanska känslor


EN NY FRONT I KRIGET MOT TERRORISMEN

Ett av de nya etnisk-religiöst färgade krig som pågått under året är det somaliska inbördeskriget som förts mellan en Islamistisk rörelse, krigsherrar, en väst-stödd regering och den Etiopiska armén. Islamisterna skapade ett tag lugn i krigsherre-styrda Mogadishu men i januari drevs islamisterna ut ur huvudstaden varpå USA satte in bombflyg för att ta kål på de flyende soldaterna. Dessutom visade det sig att det fanns svenska intressen i kriget i form av Carl Bildts engagemang i Lundin Oil. Kriget pågår alltjämt. Den soppa som kriget mot terrorismen är blir alltmer oätlig.

inlägg
USA slår till i Somalia
Mer av samma soppa, vår soppa

RASISM
Under januari tog jag upp rasism-begreppet i några inlägg, bland annat efter att ha fokuserat på rasism under valrörelsen och efter att ha läst George M Fredricksons bok på temat. En av bokens intressantare delar jämför Jim Crow-lagarna i USA:s sydstater med Nazisternas Nürnberglagar.

Inlägg
Rasismens problemformuleringspriviliegium
Mer om rasismbegreppet, Del 2

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Äntligen! Reklamfri DN.se

Jag brukar inte tipsa så ofta om programvaror, men det här är det bästa som hänt sen…ja vad? Firefox flik-system kanske? Jag spenderar mycket tid framför skärmen och jag har blivit alltmer irriterad på nyhetssidornas flash-animerade reklam som både slöar ner browsern, tröttar ögonen och drar bort uppmärksamheten från läsningen. Dessutom tycker jag att stadslandskapet är tillräckligt nedsmutsat med reklambudskap för att jag skall behöva stå ut med det framför datorn. Men efter att ha installerat Flashblock i Eldräven så ser nu startsidan för DN.se ut som nedan. Det är en helt annan upplevelse, som rekommenderas!

Andra bloggar om: , , , , , ,

Mustafa Dominic: ”Iran bör skaffa kärnvapen”

Det har väl knappast undgått någon att de amerikanska säkerhetstjänsterna i sin senaste gemensamma rapport menar att Iran inte haft något kärnvapenprogram sedan 2003, vilket väckt mycket debatt (se t.ex. DN här och här. En krönikör som har en lite annorlunda syn på rapporten är Mustafa Dominic som presenterar en tanke, i en krönika på Wahington Post/Newsweeks Post Global, som egentligen inte är så märklig, men som jag aldrig läst förut i väst-media, nämligen att Iran borde skaffa sig kärnvapen som avskräckningsmedel. Dominic skriver:

The American intelligence reports’ recent assertion that Iran halted its nuclear weapons program in 2003 does not change anything about the current situation as long as it does not fundamentally change the minds of American policymakers. Judging from President Bush’s dismissive response, this doesn’t seem to be the case. The truth is, Americans do not need a pretext to continue their bullying of Iran, which is precisely why Iranians want to and in fact should build nuclear capacity.


Och visst är det väl egentligen vid första påsikt ett logiskt resonemang som stämmer väl överens med hur man förväntas reagera på en fri marknad (Dominic är marknadsanalytiker). Om ens konkurrent och därtill största fiende hotar med våld måste man kunna möta det våldet på något sätt. Och eftersom USA är så fullständigt militärt övermäktigt så verkar det bara vara kärnvapen som kan vara tillräckligt avskräckande. Alltså bör Iran skaffa kärnvapen. Kanske till varje pris till och med eftersom det är det enda sättet att garantera den egna suveräniteten och därmed friheten.

I skenet av detta resonemang är det uppenbart att vi (återigen) behöver nedrustning i världen. Mer nedrustning, bättre nedrustning och effektivare nedrustning. Smartare nedrustning och sexigare nedrustning. Så ja, jag förstår Dominics resonemang, men nej, jag håller inte med om det. Större högar av kärnvapen är inte lösningen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Det som också hände under det EU-Afrikanska toppmötet.

Jag tänkte att det skulle kunna gå att få någon information från svensk media om vad som sades på det EU-afrikanska toppmötet i Lissabon och fann inget annat än rapporteringar om vad Mugabe sagt om Sverige och vad Reinfelt svarat. Inget annat. Nada. Nicht. Rien. Nothing. Varken Aftonbladet, Svenskan eller DN har bemödat sig om att nämna att en pakt undertecknades i dag av de närvarande länderna . Inte i någon mening som jag kan hitta i alla fall (uppdatering: Svenskan publicerade en artikel om avtalet kl 16.00). För att få sådan information måste man söka sig till andra nyhetskällor. Informationen i svensk media blir alltmer irrelevant ur ett globalt perspektiv. Så tillåt mig att presentera några andra pressröster:

Yahho News/reuters

Senegalese President Abdoulaye Wade bluntly dismissed Brussels’ pressure to impose new trade deals by December 31, when a waiver by the World Trade Organization on preferential trade arrangements for developing countries expires.

The EU wants to replace expiring trade accords with so-called Economic Partnership Agreements or temporary deals, which anti-poverty groups have criticized for failing to provide protection for Africa’s poor farmers and its fragile industry.

Bakgrund: Europeiska länder har haft speciella nationella avtal med sina forna kolonier vilket bland annat tillåtit Afrikanska länder att exportera varor tullfritt. Nu vill WTO bryta upp de avatalen och man har gett parterna fram till den sista december på sig att förhandla fram nya avtal, s.k. EPA-er. Afrikanska länder är skeptiska till dessa eftersom man menar att de är en sämre deal. EU menar å sin sida att EPA:erna är mer fördelaktiga än WTO:s förslag. Vissa afrikanska länder har redan skrivit på EPA-avtalen.

BBC

”What the Europeans are putting in place is aimed more or less at undermining the attempt by African economies to move away from the dependence on exporting raw materials towards industrial processing,” says Tetteh Homeku of the research and advocacy group Third World Network.

Tetteh Homeku says the Europeans are also interfering with the Ghanaian government’s attempts to nurture its industry, and sidelining other trade agreements which would serve poor countries like Ghana better.

Francisco Contreras
skriver på sin blogg att

Fram till år 2006 hade 800 kinesiska företag investerat 1 miljarder dollar i Afrika och ca 480 joint ventures har etablerats mellan Kina och Afrikanska stater. Kina importerar 32 % av Afrikas olja och har investerat över 16 miljarder dollar inom oljabranschen de senaste åren. Dessutom har en kinesisk bank nyligen köpt upp 20 % av Standard Bank, som Afrikas störste långivare.

Yahoo News/AFP:

After two days of what hosts Portugal described as no-holds barred debate, leaders of the two continents put their names to an ”Africa-EU Strategic Partnership” agreement to take their relationship to ”a new, strategic level.”

The two continents will ”forge a new and stronger partnership that builds on their new identities and renewed institutions, capitalises on the lessons of the past and provides a solid framework for long-term systematic and well-integrated cooperation,” the joint declaration said.

In a post-summit address to his guests, Portugal’s Prime Minister Jose Socrates said the often troubled history between the two continents had entered a new era at the first such summit in seven years.

”What is important is that we met each other face-to-face, on an equal setting, in a new spirit,” said Socrates.

”I think I can say the idea that has been expressed most often is that this summit represents the turning of a page in history.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Ljusår sedan Berlinkonferensen

Det är 123 år sedan de europeiska staterna bestämde sig för att rita om Afrikas karta och gjorde det mycket handgripligen genom att lägga under sig land för land på den enorma kontinenten. Det är däremot bara 27 år sedan den sista afrikanska kolonin blev de jure självständig: Zimbabwe. Det är också detta lands ledare Robert Mugabe som står i fokus i västmedia när EU och AU skall hålla toppmöte i Lissabon och allt som detta toppmöte eventuellt kan åstadkomma kommer att drunkna i denna fråga, samt frågan om hur massmordet i Sudan skall kunna stoppas. Det är med andra ord ganska ointressant att stämma in i den kören även om kritiken är berättigad.

Bakgrunden till mötet är komplex i ordets rätta bemärkelse. Här har vi ett antal nationer som nu skall mötas ”på lika villkor”, men som tidigare kunde delas upp i grupperna ”kolonisatörer” och ”koloniserade”, det vill säga ett slags herre-slav förhållande. Kolonisatörerna har gjort allt för att sopa sina tidigare illdåd under mattan medan de koloniserade aldrig kunnat glömma, fast de möjligen ibland skulle tjäna på att göra det. 1884 bestämde sig kolonisatörerna för att ta de koloniserades rikedomar med våld, nu vill man i stället ”närma sig” de folk man tidigare såg som underlägsna. Det som kunde tas med vapenmakt för hundra år sedan vill man nu i stället köpslå om. De tidigare koloniserade är å sin sida beredda att svälja stoltheten, även om frågan om kompensation uppenbarligen finns i luften och uttrycktes av Mohammar Qaddafi (Gaddafi, Khaddafi, Kadaffi eller hur man nu vill stava hans namn) i ett tal på Lissabons universitet.

Att EU accepterat Mugabes närvaro som tidigare satt käppar i hjulet för eventuella toppmöten, visar hur angelägna man är att förhandla och faktum är att Afrika har mycket att förhandla med. För det första de enorma naturresurserna. Västvärlden är ytterst oroligt för det ökande oljepriset som nu närmar sig 1975 års toppnivå (justerat för inflationen). Afrika kan ha den olja man behöver. Kinas utfästelser gentemot afrikanska länder har väckt en oro för att afrikas resurser skall försvinna österut och Kina stärkas på Europas bekostnad. De ständiga flyktingströmmarna från östafrika, kolonialismens ”blowback”, kan på sikt kan kasta in Europeiska länder i interna konflikter när de dominerade skikten i samhället ser sina rättigheter hotade. Därför har EU allt att vinna på att lägga konflikten med Mugabe och Bashir åt sidan för några dagar. Det fanns en tid då Europa kunde och ville tvinga svagare länder till underkastelse. Den tiden är sedan länge borta. Det är egentligen inte 123 år sedan Berlinkonferensen. Det är ljusår.

DN, SVD, KBC, UU, BBC, Guardian, SAN

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Pingat till

Är manlighetsideologin en akut samhällsfara? Eller är det värre än så?

En av de skarpaste artiklar jag läst på senare tid står Per Wirtén för i senaste Arena (finns som smakprov i dagens Dagens Arena). Wirtén radar upp en rad fall från skottdramat i Rödeby och dödsmisshandeln på Kungsholmen till fotbollshuliganer och våldsamma extremister och drar slutsatsen att ”manlighetsideologin är en akut samhällsfara och måste bemötas som en sådan”. En sådan slutsats kan man lyfta från mikroplanet och hittar då våldsbenägna män i maktposition världen över. Män som fingrar på sina avfyrningskoder, säljer vapen till andra män. Män som beslutar om tortyr och som torterar. Män som bildar sekter, celler, plutoner och garden. Kort sagt: genererar en sjuhelsikes massa våld. Tänk till exempel på följande: hur många kvinnliga statschefer är just nu ledare för länder som är involverade i krig?

Förr i tiden när jag var ung och dum(mare) så brukade jag hävda att manlighetsideologin inte bara var en akut samhällsfara utan att manligheten i sig själv var något moraliskt förkastligt på grund av allt det elände den skapat. Jag förnekade med andra ord mitt eget kön (ja, jag är man). Inte för att inte kvinnor vid makten inte tenderar att bli några duvungar (minns Tatcher). Möjligtvis kan de vara förlåtna för att de verkade inom en manlig maktsfär. Hur ett äkta matriarkat skulle kunna fungera i praktiken är med andra ord en öppen fråga. Det dröjer troligen mycket länge tills vi får se kvinnor dominera världspolitiken, men jag skulle gärna vilja leva längre för att få vara med om det. Om inte bara för att bli tvungen att erkänna mig överbevisad om kvinnlighetens moraliska suveränitet.

Uppdatering 6 dec: Så har ytterligare en ”ung bedrövad man” massakrerat ett antal oskyldiga och sedan tagit livet av sig. Denna gång var platsen en galleria i Omaha, Nebraska. Just när vi hade glömt Jokela!

Plock från Agenda 2010+ just nu: Jimpan om frihetsbegreppet och Vänstra Stranden om fotboll och nationalism

PS: Postningsfrekvensen kommer att bli lite ryckig framöver p.g.a att det där vi kallar jul alltid gör att allt måste bli klart innan den börjar. DS

Andra bloggar om: , , , , , , , ,