Kul att Jinge tog upp min postning om den pro-israeliska lobbyn på sin blogg i går. Bland annat tillfogade han en länk från Jerusalem Post om artikeln (tack Jinge!). Det finns en hel del saker att fortsätta skriva vidare om när det gäller temat. En sak som är värd att notera och som författarna till artikeln ”The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy” tar upp är att det är långt ifrån alla av judisk härkomst i USA som känner sig intresserade av den israeliska saken. Enligt artikeln så visar undersökningar av The Jewish Agency for Israel’s Department of Jewish – Zionist Education att ungefär 36% av Judiska Amerikaner är antingen helt eller delvis känslomässigt obundna till Israel. Författarna påpekar också att flertalet amerikanska judar (the bulk of U.S. Jewry) är för att man gör eftergifter till Palestinierna (företrädare för lobbygrupperna torde hävda motsatsen). Som exempel på en grupp som arbetar hårt för en sådan politik tar de Jewish Voice for Peace, som bland annat jobbar för att Palestinierna skall fortsätta få ekonomiskt stöd från omvärlden.
Det är med andra ord värt att betona att AIPAC är en ”hökig organisation” som drivs av hardliners med nära anknytning till Likud-partiet, och en organisation som har kunnat blåsa upp sin makt på grund av stödet från den amerikanska evangelistiska högern.
Varför stödjer då den evangelistiska högern AIPAC? I artikeln dyker begreppet ”kristen zionism” upp ett flertal gånger. Jag var tvungen att kolla upp det på Wikipedia, som säger följande:
Christian Zionism is the belief among some Christians that the return of the Jews to the Holy Land, and the establishment of the State of Israel in 1948, is in accordance with Biblical prophecy, and is a necessary prerequisite for the return of Jesus to reign on Earth. This belief is commonly, though not exclusively, associated with evangelical Protestants around the world. … Christian Zionism, as a specifically theological belief, does not necessarily entail sympathy for the Jews as an ethnicity or for Judaism as a religion.
Det är med andra ord uppenbart att det råder ett komplext förhållande mellan den evangeliska högern och de judiska zionisterna, men att man uppenbarligen lyckats att överbrygga sina teologiska motsättningar. Frågan kvarstår varför de judiska grupper som lobbar för samarbete och fred i USA (och i Israel) inte kommer fram i debatten? är det återigen 911 som har lagt locket på?
Andra bloggar om: politik
Ett nyckelord är ”rapture” (som översätts till ”bortryckelsen” eller något liknande). Som du mycket riktigt skriver så är judarnas återkomst till det heliga landet en förutsättning för Kristus återkomst. De kristna sionisterna bryr sig inte i första hand om judarna, utan det är endast ett medel för att nå deras mål: Kristus återkomst till jorden och att de rättrogna kristna äntligen får förenas med Gud i himlen.
Väldigt intressant inlägg förresten, jag glömde att skriva det.
Inte konstigt att det är komplicerat i mellanöstern. Det är verkligen anmärkningsvärt hur religionen har invaderat världspolitiken, eller kanske snarare: hur tydligt det är att den spelar en stor roll (senaste Arena har några bra artiklar om fenomenet).
Dear MrBrown,
When you say that Christian Zionism is common but not exclusively amongst Evangelical Christians, you are referring to the UnitedmStatess. This is not the case in Australia. It is onlystrong amongst Pentecostal groups of American origin. For example the Anglican archdiocese of Sydney is one of the most Evangelical in the world, but there is no trace of Christian Zionism there – instead a strong attachment to Reformed theology.
halesnkngar
John fraan det avlaegsna Australien