Nej, rgr, det viktigaste är inte frågan om yttrandefriheten

Nej, rgr, det viktigaste är inte frågan om yttrandefriheten. Vi har redan i dag begränsningar i yttrandefriheten i väst. I Tyskland är det till exempel förbjudet att visa Nazistflaggan offentligt eller att göra Hitlerhälsning. I Sverige har vi en rad inskränkningar i yttrandefriheten, bland annat med hänvisning till rikets säkerhet, hetslagen m.m. Om vi ville göra en till så skulle vi kunna det utan att förlora ”our way of living”. Det viktigaste i den här soppan är frågan om makt och hur den kommer till uttryck, i Sverige, Danmark, Syrien och Libanon. Det behöver inte ens nödvändigtvis vara frågan om bilderna har kränkt muslimer, för kränkta har de varit sedan de gradvis förlorade inflytande i sin egen region efter första världskriget. Bilderna är bara ytterligare en katalysator.

När det blir en fråga om makt så kan man notera flera saker: skribenter som spyr galla över ”halvgalna vildar”, ger uttryck för ett slags maktlöshet (och en synnerligt dålig smak i munnen). Världen har förändrats. Det är inte längre säkert att den starkaste i väst kan hävda sin dominans gentemot länder i syd och öst, ens med vapen (vilket kriget i Irak visar). Vi kan välja att börja slåss på en massa olika fronter, eller att långsamt anpassa oss till situationen och förändra våra samhällen, för oundvikligen, steg för steg kommer dessa länder som vi tidigare alltid lyckats betvinga att stiga in i vår maktsfär, om inte som fullvärdiga medlemmar som utmanare. Sydostasien har redan gjort det, Sydamerika är på gång och för Afrika kommer det att dröja länge än. Det som händer i Mellanöstern är ett slags föraning om deras vilja till insteg och att man inte drar sig för att utmana vår hegemoni. Vi bör agera utifrån dessa förutsättningar, inte genom att lägga oss platta, men inte heller genom att ignorera deras aspirationer på inflytande i världspolitiken.

I mitt tycke är det därför meningslöst att prata om att vi ska bringa demokrati till Mellanösterns teokratier och diktaturer. Det är lika mycket vi som kommer att bringas en ny ordning, som inte nödvändigtvis kommer att se ut som dagens demokrati, något vi redan har börjat med när det gäller lagen om hets mot folkgrupp till exempel. Problemet från vår sida är i mitt tycke att vi i väst inte längre har någon stark, modererande politisk kraft som kan verka i denna spricka mellan dominerande och dominant. Att prata om yttrandefriheten som en absolut entitet och som objektet för den här striden är därför kontraproduktivt eftersom det stoppar varje möjlighet att ta sig an drivkrafterna bakom våldet och därmed en möjlighet att lindra det. Det har inget med ”offermentalitet” eller ”att-tycka-synd-om” att göra.

6 reaktioner till “Nej, rgr, det viktigaste är inte frågan om yttrandefriheten”

  1. Yttrandefriheten är inte absolut nej. Det kan vara rimligt att ha en lag om hets om våld mot person eller grupper av personer. Vad de handlar om i detta specifika fallet är rätt att häda till viss del. Får man häda eller skriva saker som uppfattas som stötande av en grupp människor och här borde rätten vara ja om det inte är uppmaning till våld, sabotage eller liknande. Med rätten följer alltid ett ansvar som sagt och rätten betyder inte alltid att man ska använda den. Så jag var väl lite skeptisk till den inledande publiceringen av de bilder som Jyllandsposten gav ut men frågan har blivit så mycket större sedan.

    Nu handlar det snarare om att västvärlden ska tvingas med hot om våld att avstå att publicera sådant som en viss religion uppfattas tycka är stötande i en annan del av världen. Den som nu publicerar en teckning av Muhammed (något som gjort mängder av gånger utan reaktion) ska tvingas frukta för sitt liv osv.

    Det hela kan mycket väl ha att göra med makt som du skriver. Muslimer framför allt i arabvärlden ligger ju långt efter i vetenskapliga framsteg, teknologisk utveckling, ekonomisk levnadsstandard och en andra saker än stora delar av resten av världen. Det har inte bara att göra med en fråga om Väst vs. arabvärlden utan de kan ju också jämföra sig med flera länder i Östasien. Samtidigt har arabvärlden varit relativt andra kulturer välutvecklad under andra tidsåldrar medan den nu har halkat efter. Och på sätt och vis kanske det kan kännas frustrerande för en del som bor i regionen att det är så det ligger till. Trenden till att denna del av världen utmanar oss vetenskapligt, teknologiskt och ekonomiskt är nog många generationer iväg. Först måste det nog till flera skopor liberalism.

    I de allra flesta fall är det naturligtvis inte väst eller någon annan som ska in och sätta in demokratier istället för diktaturer. Det får bli en process på sikt i dessa länder. Irak är ju ett specialfall som vi inte behöver ta upp här. Om vi med demokratier menar allmän rösträtt och vissa erkända fri- och rättigheter så ser jag inte varför inte arabstaterna kommer utveckla sig till det med tiden men det kommer förstås inte gå med en gång eller utvecklingen gå längs en rät linje. Jag vet faktiskt inte riktigt vad du menar med att vi ska få en ny ordning. Är det i samband med en stor invandring så kan jag se att samhället nog kan förändra sig.

    Jag glömde förresten skriva att man kanske också kan se våldsamheterna som en indikation på frustration hos vissa på hur utländska värderingar och annan kultur tränger in i MellanÖstern och därmed skapar en sorts motreaktion kanske. Ungefär som vid en ökad invandring så ökar bland vissa grupper betoning på det svenska och svenskheten. Jag bara spekulerar lite nu. I mycket utnyttjas ju folkmassor av islamister med en politisk agenda. Teckningar som inte fått någon uppmärksamhet tidigare sprids nu brett bland folk. Och folk letar kanske aktivt för en förevändning ibland för att ha något att elda upp massorna med. Hade det inte varit Muhammedteckningarna i Danmark hade det varit något annat säkert.

  2. Strålande analys!

    Du har givetvis helt rätt. Den EGENTLIGA orsaken till ilskan är maktlösheten och känslan av underläge gentemot västvärlden.

    Ja håller helt med om din analys! Den är helt enkelt förbannat BRA!

  3. Tack Lasse!

    Rgr…
    Tillåt mig att utveckla detta meden ny ordning, det lät kanske lite dramatiskt, men det är inte någon revolution jag pratar om utan en (förhoppningsvis) fredlig övergång till en ny värld där många stater som har varit marginaliserade släpps in från kylan, antingen av politiska eller ekonomiska skäl. Förändringen har delvis med invandringen att göra, men också att nationer som Indien och Kina börjar spela en stor roll i världsekonomin. Sen kommer det ökade kravet från syd att få del av kakan vilket inte minst visas av deras maktdemonstration under WTO-mötet i Cancun för några år sedan. Om man sedan, som Wallerstein (se tidigare post), hävdar att USAs hegemoni (och stabiliserande inverkan på världsekonomin) är på väg att ta slut så kommer det också påverka oss. Vår demokrati kommer att förändras, precis som den alltid har gjort, men kanske något mer dramatiskt än den gjort under de senaste hundra åren, samtidigt som vi naturligtvis kommer att influera andra. I princip alla suveräna stater (demokratiska och odemokratiska) i syd har ju till exempel annammat vår parlamentariska modell.

  4. Visst förändras världen hela tiden och maktrelationer med. En viktig faktor vad gällande politisk och ekonomisk makt tror jag kommer att bli den demografiska utvecklingen. Europas befolkning minskar för nuvarande relativt många andra regioner i världen, däribland USA. Eftersom ökad ekonomiskt makt på något sätt relaterad till ökad folkmängd (inte linjärt direkt) och sedan ekonomisk styrka är viktig för politisk makt så tenderar Europas politiska makt att minskas med tiden, om inte trenden ändras. Domedagsscenarior har funnits länge, mycket länge, angående USAs position i världen. Det är väldigt populärt bland vissa grupper att prediktera att USAs storhetstid är slut. Stig Ramel var en av dem i DN debatt för inte så länge sen.

    Skulle tippa att du har rätt att Indien och Kina relativt sett får ökad makt i takt med deras ökade ekonomiska styrka. Jag vänder mig lite mot resonemang om ’del av kakan’ vilket för tankarna till att vi har en viss summa pengar/välfärd/output att fördela. Som jag ser det är det möjligt för nya stater att komma fram sig ekonomiskt sett och att det inte nödvändigtvis behöver betyda att redan välbeställda behöver dra ner på sin välfärd.

  5. ”En viktig faktor vad gällande politisk och ekonomisk makt tror jag kommer att bli den demografiska utvecklingen.”

    Du har en väldigt viktig poäng där. Demografiska skillnader och prognoser har alltid spelat stor roll för strategiska politiska beslut (jfr Sharons beslut att avveckla bosättningarna i Gaza) och för konflikter (jfr Katoliker och Protestanter på Nordirland).

    ”Det är väldigt populärt bland vissa grupper att prediktera att USAs storhetstid är slut.”

    Jag är ganska influerad av min Wallersteinläsning just nu, och vad han menar är att USA hade sin stora period som hegemoni mellan 1945 och 1967 cirka, och att västvärldens kapitalistiska system sedan 1970-talet är inne i en djup lågkonjunktur (enligt Kondratievs teori om långa kurvor), samt att det är svårt att veta hur världen kommer att se ut när den recessionsfasen avlöses av en ny uppgång. Föreställningen om att USA är starkare än någonsin är med andra ord en villfarelse. Om dess roll som hegemon är över återstår att se.

    ”Jag vänder mig lite mot resonemang om ’del av kakan’ vilket för tankarna till att vi har en viss summa pengar/välfärd/output att fördela. Som jag ser det är det möjligt för nya stater att komma fram sig ekonomiskt sett och att det inte nödvändigtvis behöver betyda att redan välbeställda behöver dra ner på sin välfärd.”

    Delvis är det ’en del av kakan’. Slopade jordbrukssubventioner inom EU, för att ta ett exempel, leder till högre kostnader för oss, men större inkomster för jordbruksnationer i syd.

    Jag tror inte heller att världsekonomin är ett nollsummespel, men som Australiensaren Ted Trainer visat är vår tillväxttakt en omöjlighet om alla nationer i världen skulle ha våra tillväxtanspråk. Naturresurserna räcker helt enkelt inte till för det. Utvecklingen kommer naturligtvis gå långsamt, men ju långsammare den går, desto otåligare kommer länderna i syd bli, och desto större konflikterna.

  6. Ett litet tillägg…

    Det viktgaste att titta på är ändå vad framför allt handelsbojkotterna mot Danska varor, och hot om stopp av oljeexport skickar för signal till oss. Visst, det är ett hot, men allvarligt talat så hotar länder varandra varje dag. Washington hotar antingen Iran, Syrien, Sudan eller Nordkorea minst en gång i veckan. Israel hotar Palestina och Iran och vice versa.

    Signalen man skickar är att det finns maktmedel bakom hoten, att man kan påverka opinioner i väst, att man kan störa handeln med väst. Det tror jag är något som inte har förekommit i Mellanöstern sedan 1970-talets oljekris.

    Mobbens våld är naturligtvis motbjudande, men dess verkningar är bara en fläkt i jämförelse med hotet om en strypning av oljeleveranser.

Kommentarer är stängda.