I förrgår var jag på ett ganska intressant samtal om mänskliga rättigheter och terrorism som arrangerades av Amnesty. I panelen satt Tomas Ries från utrikespolitiska institutet, konfliktforskaren Elisabeth Abriri, och Martin Scheinin som arbetat med mänskliga rättigheter för FN. Jag säger att det var ett ganska intressant seminarium, för jag saknade en mer djuplodande anknytning till politiska och ekonomiska frågeställningar, och tyckte kanske att väl mycket energi lades på att reda ut definitioner på terrorism. Grundfrågeställningen för seminariet var ändock mycket intressant. Kan vi minska hotet från terrorism om vi stärker de mänskliga rättigheterna i de länder som är mest utsatta? Inga entydiga svar gavs, men Tomas Ries från UPI tyckte jag formulerade problemställningen på ett kristallklart sätt. Vi står inför ett nytt hot i väst som vi inte riktigt vet hur vi skall hantera, samtidigt som globaliseringen underlättat för terrororganisationerna. Att 60% av världens befolkning lever i fattigdom är en viktig bidragande orsak till att terrororganisationerna enkelt kan finna en rekryteringsbas.
Vad jag saknade i debatten var frågan om huruvida förändringarna i de liberla välfärdssamhällena i väst bidragit till att underlätta för terrornätverken och de para-statliga militära aktörerna. Det är förstås en fråga som hänger samman med globaliseringen, men vad finns under den? Är det kanske så att vi ser den slutgilitiga nedgången för västs dominans på den globala arenan? Att vår dominans nu är hotad på riktigt för första gången sedan kolonialiseringen?
Jag skulle vilja sätta detta påstående i ett riktigt långt historiskt perspektiv och tillåt mig presentera några punkter som skulle kunna visa på en sådan tendens:
1. Vi är inne i en ekonomisk lågkonjunktur som varat sedan slutet på 1950 talet. Detta enligt Kondratieffs lära om de långa kurvorna och hans ständige uttolkare Immanuel Wallerstein. Det bidrar till kapitalflykt, bubblor, outsourcing och massarbetslöshet, samt en uppluckring av statens inflytande och ekonomi.
2. Globaliseringen är delvis en följd av denna nedgång, men den skapar också en medvetenhet om och ett motstånd mot västs dominans i mindre bemedlade hörn av världen, samt infrastruktur (t.ex. internet) som terrorister kan använda sig av.
3. Motståndet kräver i sin tur att väst satsar astronomiska resurser för att försvara sin dominans i form av militära insatser och säkerhet för sina medborgare. I längden kan inte det vara en hållbar utveckling utan snarare en gigantiskt risk där väst riskerar att implodera under trycket av kostnaderna, i samma takt som öst och syd skapar sina egna marknader.
4. I och med att statens roll i väst sakta dräneras på sina traditionella funktioner så kommer också säkerhetssituationen att förändras. Vi kommer att få fler fria säkerhetskonsulter utan annan lojalitet än penningen, vilket urholkar statens våldsmonopol. Min favoritstatsvetare på detta område, Herfried Münkler, menar att krigen i det subsahariska Afrika och 911 skulle kunna vara en försmak till hur vår framtid ser ut. Det vill säga en återgång till ett Europa som det såg ut innan trettioåriga kriget och bildandet av de stora nationalstaterna.
5. Till sist en intressant tendens. Europa kunde bygga sin dominans på en biopolitisk faktor, nämligen att alla de kom i kontakt med dog som flugor i importerade sjukdomer, om de inte dog av förtrycket i sig. Sedan i början på nittonhundratalet har dessa befolkningsgrupper långsamt återhämtat sig rent demografiskt och börjar nu också närma sig makten i vissa delar av världen. I Bolivia är ett maktövertagande redan ett faktum.
Så vad kan man göra åt allt detta? Mitt svar är att man bör göra det bästa man kan för att lindra fallet så att det inte blir en kraschlandning. Vår dominans kommer att ta slut, men om vi inte gör det slutet så lindrigt som möjligt så riskerar vi en katastrof i form av en serie långvariga krig på vår egen hemmaplan. Ett sätt att lindra fallet är att hoppa av militärismtåget och tron på att man skall kunna bekämpa terrorism och annat motstånd med vapenmakt. Att sluta att försvara dominansen med näbbar och klor. Satsa i stället på t.ex. Human Security – fältet. Bygg förtroenden och skapa legitimitet. Freedom House undersökningar visar t.ex. att 75% av 67 länder som gått från diktatur till demokrati gjort det med fredliga medel, byggt på samarbete. Våld är med andra ord en del av problemet.
Till sist: stärk staten och förtroendet för det allmänna. Terrorismen är också nyliberalismens slutliga död eftersom den blottar en av de mest fundamentala principerna för en välfärdsstat: frågan om medborgarnas säkerhet. Svartjobbsskandalerna inom regeringen är bara ytterligare ett tecken på att förtroendet för staten minskar och att vi långsamt är på väg mot dominansens slut. Något överdrivet skulle man kunna påstå att sverige också snart kan bli en s.k. ”failed state”, där korruption och den informella sektorn till slut blir den dominerande (från 2% till 20% av BNP på fyrtio år enligt MUF). Det kommer inte att hända i morgon, men kanske redan om femtio år. Det kanske är dags att börja tänka lite på det innan det är försent?
PS. Det här blir en lång postning och jag kommer att lägga till länkar lite senare DS
Andra bloggar om: politik, samhälle, terrorism, mänskliga rättigheter, amnesty, svartjobb
Pingat till: intressant
Storslaget, Brownie! Det här var bland det mest insiktsfulla jag har läst på år och dar.
Vi slåss inte mot ondskan, islam, eller för vår frihet. Vi slåss för vår dominans – och när herren på täppan desperat får börja kämpa bara för att behålla sin position är hans dagar där uppe räknade…
Jag bugar mig.
och jag får tacka Tomas Ries, och alla fuskande moderatpolitiker 😉
för övrigt så är ju till exempel de nykonservativa i usa helt öppna med att man slåss för dominansen (tack för sammanfattningen f.ö.), även om man inte sätter något ”bäst före” datum på vår civilisation, eller medger att vi är på nedgång
Väldigt intressant inlägg!
Jag håller nog med om slutsatsen att en stark stat måste byggas, men i Europa lär det nog bli EU-staten som stärks på både gott och ont. Och lite lustigt att du påstår att det är lågkonjunktur. Jag trodde att det var tidernas högkonjunktur just nu. Men alla får inte del av den, men så har det alltid varit.
Det tråkiga och typiskt mänskliga är att det är så svårt att hitta balansen. Antingen är staten för stark eller så är den för svag.
Mr. Brown:
Jo, jag tycker nog att mycket tyder på att Västvärldens kultur har nått sin pik och är på väg neråt igen, på samma sätt som alla kulturer har utvecklats tidigare. Vår storhetstid började med den vetenskapliga revolutionen, under 1600- och 1700-talen, och utvecklades delvis tack vare att vi fick alltmer tankefrihet och tack vare att kunskap betraktades som allas egendom.
Nu börjar kunskap bli privat egendom igen (jämför furstarna under feodaltiden, som hyrde sig egna alekemister för att försöka skaffa sig guld och därmed mer makt och rikedom, och som tjyvhöll på sina kunskaper.)
Det finns vidare tecken som tyder på att när en kultur börjar gå kräftgång, ex om den hotas av andra kulturer eller nya stridsmetoder från fiendens sida, då stryps det fria ordet, då börjar man kontrollera medborgarna allt hårdare, och med detta och privatisering av kunskaper, avstannar också kunskapsutvecklingen så småningom. För att inte tala om att kulturerna blir alltmer dogmatiska och vidskepliga (jfr den kristna högerns dominans i USA, att det nu också i Sverige bir OK att undervisa om ID i svenska skolor ex.).
Sedan kan man diskutera vad som är hönan och vad som är ägget. Men just de tendenser som vi ser i dagens Västvärld har många likheter med de tendenser man sett i andra sammanfallande högkuturer.
Nu kan en sådan här kulturell kräftgång ta ganska lång tid och gå så sakta att människor inte riktigt ser att den pågår och den kan säkert ta flera hundra år totalt, men den kan också gå väldigt snabbt, genom häftiga och förödande krig som lämnar fältet öppet för andra kulturer att ta över.
Vi har ännu inte sett den makt som slår ut oss totalt, så det är mer sannolikt att vår kultur imploderar på grund av vanvettig ekonomisk politik och vanvettiga nykoloniala projekt (krig mot andra,) som du är inne på här, eller de som du refererar.
Dock, det finns många små tecken som är illavarslande, även om det inte behöver gå käpprätt i slutänden i alla fall så är dessa tecken inget mindre än varningstecken.
Detta sagt som ett komplement till det du skriver och väldigt kortfattat.
och ett väldigt bra komplement måste jag säga.
Det finns som du säger ingen makt som kan ”slå ut” väst utan det handlar mer om en långsam implosion som kan jämföras med romarrikets fall, snarare än aztekernas. Romarriket nöttes ju ned, och det tog sin lilla tid (450 år från den största utbredningen till ”fallet”, jfr ”vår” största utbredning omkring 1900).