Den konservativa regeringen i Australien och en rad labourpolitiker klubbade i förrgår igenom nya terroristlagar som ger staten de extraordinära befogenheterna att spärra in folk i två veckor utan häktning och att genomföra husrannsakningar utan order. Kenneth Davidson på the Age är inte nådig mot den konservative Premiärministern John Howard och hans politik.
It is hard to imagine one single act – apart from our involvement in the ”coalition of the willing” – that will do more to promote the development of home-grown terrorism than the tough new anti-terrorism laws announced by the Prime Minister and a craven bunch of Labor premiers and chief ministers.
John Howard is the master manipulator of unspecified fear in the service of his constrained vision of the future. State and territory ministers feared that if they resisted the wholesale attack on Australians’ basic liberties – including the presumption of innocence and liberty unless duly charged through the courts – they would be branded as ”soft on terrorism”. Worse, they would have the political shelf life of chopped liver if a terrorist incident did happen in the future and the record showed they were less than enthusiastic in jumping through the Prime Minister’s hoops.
Det slog mig plötsligt vilka likheter det finns mellan dagens krig mot terrorn och det tidiga nittonhundratalets skräckpropaganda för den ”Gula Faran” som var speciellt verkningsfull i Australien. Gula faran var ett uttryck för rädslan för att framför allt Kineserna skulle ”erövra” väst med aggressiv ekonomisk politik och militär kraft. Britter och Fransmän hade stött på ett starkt motstånd mot sin kolonialpolitik i Kina och svarade med ett djupt rasistiskt propagandakrig och bojkotter. Nu, hundra år senare när länder som Kina, Korea, Japan och Malaysia öppnat sina marknader för oss prisas de som tigerekonomier samtidigt som skräckpropagandan är riktad mot den Muslimska världen, om än i subtilare skepnad. Anledningarna är likartade: det demografiska hotet från ökad migration och det hårda motståndet mot västs försök att dominera mellanöstern.
Bilden har jag tagit från John Pilgers utmärkta bok: ”A Secret Country” och visar en affisch publicerad i the Sydney Bulletin ca 1900.
Det är en läskigt bra analogi!
…och ”Gula faran” lever för övrigt i viss mån i det amerkanska högermedvetandet. Läs exempelvis här och här.
Tack för länkarna, bevisar högerns som jag tycker djupt splittrade hållning gentemot Kina. En av anledningen till att jag börjde dra paralellen med islamofobi och Gula Faran var förre spanske premiärministern José Maria Aznárs horribla uttalande att västerlandets civilisation skulle vara bättre än islam. Blairs försök att tona ner den här typen av retorik har Aznár effektivt sabbat vilket jag tror öppnar för en legitimering av extrema högergrupper.
För att applicera Aznárs fördomsfulla och smått fascistoida retorik på Spaniens eget öde och äventyr:
Spanien har varit on top of the world vid två historiska tillfällen. En gång med hjälp av en helsikes massa plundrat guld från något underutvecklat långtborta som de hade ”upptäckt”. En gång när just islam härskade på deras halvö…
Så sant! På ett märkligt sätt så tror jag också att historien fortfarande spelar en roll i dagens EU projekt. Osmanska riket, dvs dagens Turkiet, var flera gånger på väg att erövra Wien i mitten på femtonhundratalet. Det skulle inte förvåna mig om det fortfarande spelar in i Österrikes beslut att försöka sätta P för Turkiets medlemsskap.
Ja och nej, till din teori. Bland annat för att vi idag lever i ett sådant överflöd av information har många människor tappat kontakten med sin historia, känner sig rotlösa, identitetslösa. Sådana osäkerhetskänslor är alltid en god mylla för olika maktintressen att så små ondskefulla frön i – ett bra, nästan machiavelliskt knep är att dra upp gamla oförrätter, så bortglömda att de nästintill lika gärna skulle kunna vara fria fantasier.
Det är nog ingen slump att världens mest, ska vi kalla det ”utrikespolitiskt ambitiösa” stat har världens mest historielösa och rädda befolkning. (Gissa vilket land jag syftar på…)
Äsch, det var lite väl mycket hobbyanalys över det där. Men något korn av sanning kanske det finns ändå. Annars är det alltid roligt att göra halsbrytande generaliseringar – lite grand som Gröna Lund…
Förvisso, men om man tar t.ex nordirland så skapar fortfarande the Battle of The Boyne år 1690 kravaller i dag 2005. Historien har blivit ett slags fetisch som protestanter och katoliker använder för att manifestera sina positioner och legitimera de molotovcocktails som de slänger på varandra. Jag har ingen som helst aning om österrikarna känner samma sak, men det skulle vara intressant att ta reda på. Leve f.ö. hobbyanalysen!
Uppmuntra mig inte! Det kan aldrig gå väl… Jag får konstiga idéer i huvudet, som till exempel kan leda till verklighetsflyktiga frågeställningar av arten:
När svenskarna i en framtid, då Gula faran har lagt beslag på alla våra jobb och all vår rikedom, känner en enorm frustration och plötslig lust att slå något brödrafolk i skallen för en smula hågkomst av fornstora dar – vad är då vårt The Boyne, vårt Trast-fält, vårt september 11 (kanske snarare Gulf-krig nummer 1)?
Tur att jag är så klen i historia, annars hade det blivit en långrandig kväll…
Öh…öh…du, min nationalism sviker mig. Har inte nynassarna försökt att fira han den där kungen du vet som blev mörsad av en kanonkula? Stockholms blodbad kanske? Danskarna förstås! Vad som än händer kan vi ge oss på danskarna! Eller var det tvärtom…