Den 25 september kom den USA-baserade människorättsorganisationen Human Rights Watch ut med en rapport om amerikanska soldaters övergrepp mot fångar på Mercury-basen nära Fallujah i Irak. Rapporten, som har namnet Leadership Failure: Firsthand Accounts of Torture of Iraqi Detainees by the U.S. Army’s 82nd Airborne Division, innehåller bland annat att antal soldaters berättelser om systematiserade övergrepp och tortyr. Det finns alla anledning att återkomma till den här rapporten och jag skall bara servera ett smakprov här:
Soldiers referred to abusive techniques as ”smoking” or ”fucking” detainees, who are known as ”PUCs,” or Persons Under Control. ”Smoking a PUC” referred to exhausting detainees with physical exercises (sometimes to the point of unconsciousness) or forcing detainees to hold painful positions. ”Fucking a PUC” detainees referred to beating or torturing them severely. The soldiers said that Military Intelligence personnel regularly instructed soldiers to ”smoke” detainees before interrogations.
One sergeant told Human Rights Watch: ”Everyone in camp knew if you wanted to work out your frustration you show up at the PUC tent. In a way it was sport… One day [a sergeant] shows up and tells a PUC to grab a pole. He told him to bend over and broke the guy’s leg with a mini Louisville Slugger, a metal bat.”
Men minns att de gör det för Friheten – för Friheten, goddammit!PUC:arna hade troligtvis blivit än värre torterade under Saddam, så rent utilitaristiskt är ju nyttan större nu. Vad är då problemet?
Nej men seriöst, hur magvändande sådant här än är så tror jag att polariseringen i sig skapar väldigt mycket problem. Hur mycket man än fördömer det som amerikanska soldater gör måste man hålla i minnet att de inte gör det för att de är amerikaner, utan för att de är soldater i krig – som är ett medel inget ändamål någonsin kan helga.
Låt oss vara glada att Saddam är borta, och sedan hjälpa USA att städa upp den jävla röran de har ställt til… så att de kan sticka därifrån med svansen mellan benen. Det är ju lika osmakligt att vara skadeglad (inte som en anklagelse riktad mot dig, för några sådana tendenser hittar jag sannerligen inte. Det är en allmän synpunkt jag har bara…).
Ja, Marcus, lille. Inte beror tortyren i Irak på de enskilda soldaterna. Tortyr är organiserad. Kommmer uppifrån.
Inte bara Saddam. Såddum kan oxå.
Rubriken var: Leadership Failure.
Läs artikeln om igen!
Ja, Göran, lille. Läs min kommentar om igen. (Och försök att inte vara så nedlåtande, jag har ingen speciell lust att bli klappad på huvudet).
Jag är inte ute efter att vederlägga någonting som helst i Mr Browns, som alltid, utmärkta inlägg. Jag vill endast slå ett slag för att det är dags att vi vänstermänniskor tar vårt solidariska ansvar och ställer upp för Irak och irakierna. Jag kan utmärkt väl tänka mig att sida vid sida med USA städa upp där nere alldeles oaktat det att jag fortfarande anser det vara George W:S och hans anhangs sörja till att börja med. Kan du, Göran lille?
Ursäkta, Göran, jag blev lite putt där, men nu är det bättre igen! 🙂 Ska försöka att inte fördärva en potentiellt intressant diskussion med att vara spydig… Det är svårt att blanda ironi med en seriöst ämnad kommentar – särskilt om man bara förutsätter att alla vet var jag egentligen står, på den enda grundvalen att jag har kommenterat här innan. Nåja…
Vad jag ville ha sagt, och som möjligen försvann in bakom någon mindre färdigtuggad formulering, är att det är dags också för vänstern att peka ut en framtid för Irak och inte bara peka ut alla misstag och ren övergrepp som USA begår. Jag känner mig rentut obekväm i min roll som debattör på vänsterkanten när den här debatten kommer på tal. Polariseringen är själva problemet – att högern målar USA i vitt är inte en anledning för oss att måla det i svart; det bidrar bara till cementeringen av de mönster som lett oss till denna sorgliga punkt. (Säger för övrigt lite mer i den här frågan i ett äldre inlägg på min blogg, om någon skulle vara intresserad).
Många diminutiver i kommentarerna i dag 🙂 Soldater är soldater med en egen kultur, eller moral om man så vill, som naturligtvis skapas av direktiv från överordnade, konfliktens karaktär, etc. Jag är inte ute efter att hänga soldaterna, vilket inlägget kan misstolkas som eftersom jag valde ett spektalulärt stycke, utan snarare lyfta fram Human Rights Watch som gör ett fantastiskt jobb.
Om vi ska hjälpa USA är en bra fråga. Frågan kan formuleras: hur ska vi hjälpa Irakierna? Såna initativ finns redan. Jag var till exempel på en informationsträff på Olof Palmecentret för två månader sen dit organisationer som vill stötta byggandet av ett civilt samhälle var inbjudna. Jag var där mest av nyfikenhets skull, men det var lärorikt. Den ickebefinitliga säkerheten i Irak sätter naturligtvis agendan och måste lösas innan ett civilt samhälle kan ta fart.
Det ska naturligtvis vara: ”organisationer som vill stötta byggandet av ett civilt samhälle i Irak”
länken till artikeln är inte riktigt rätt…
Tack Khaki! Det är korrat nu
Marcus, jag håller för övrigt med dig om problemet med polariseringen inom vänstern. En del fraktioner ger t.ex. ett helt oreflekterat stöd till ”motståndet i irak” vilket jag helt vänder mig mot (se t.ex. debatten i Arbetaren i våras mellan Andreas Malm m.fl). Visst, det handlar kanske bara om paroller, men det gör inte saken bättre.
Ja, jag var le… Flåt Marcus.
(och ja, jag trodde att Du var en liten ilsk nyliberal världsfrälsare till…)
Men jag tror fortfarande att ni underskattar problemet krigets fasor, och de mekanismer som finns bakom.
Scool yard bully.
Och de människor som satt i gång det här av ren dumhet och inkompetens. De sitter kvar 3 år (i bästa fall).
Och det hjälper inte att vilja väl. Framtiden för Irak stavas Ayatolla i söder och kris med Turkiet i norr.
Jag är ledsen, men jag kan inte se det på annat sätt.
Själv hade jag gärna sett en bättre (fortsatt) uppdelning av det Ottomanska Imperiet med hjälp av folkomröstningar i FNs regi.
Jag tänker snarare i banor av Norge 1942, än ”WOT”. Alltså motståndrörelse, gerilla.
Och det beror förstås på mina andra-handsminnen av förra krigets Göteborg.
Bushs och Blairs äventyr i Irak är ett fullständigt onödigt och olagligt anfallskrig.
Saddam hade man i sin ficka sedan alltid. Varför inte ge honom lite nya, bättre, instruktioner ;=)
Och jag vill inte att några internationella insatser legaliserar eländet.
Jag vill se ett Nürnberg.
En rent hysterisk polarisering har det ju varit inte minst i bloggvärlden…
Och om jag får vara ofin, så tror jag att det beror på att a l l a egentligen ser hur fel detta krig var.
Och det är en bitter nöt.
S ä r s k i l t (precis som förra gången) i små angränsande länder som är vana att se ljuset komma från ett visst håll…
De svenska ledarsidorna har varit groteska i sitt kryperi – precis som förra gången.
Men jag känner ingen – upprepar ingen – höger eller vänster i Europa, Afrika eller Amerika, som inte tycker att detta krig är vansinne.
Och jag tror att det gör hela Mellanöstern mycket instabilare – och det skjuter alla möjligheter till demokrati på framtiden.
Har nu läst Marcus’ artikel. Den är alldeles utmärkt.
Det måste finnas en v i l j a att leva tillsammans – och spöket vedergällning måste motarbetas.
Det finns helt visst i alla 3 religionerna, men strider mot deras heliga böcker.
Som säger Frid!
Det är alldeles sant och alldeles klokt att polariseringen i sig är en försvarsmekanism, mot det faktum att kriget, hur man än vrider och vänder på det, är fel!
…Ett Nünberg, you say… Jotack, det skulle smaka. Tyvärr är jag alltför hungrig för att leva blott på hoppet, och min cynism mättar bara med den absoluta vetskapen om att det är segrarna som skriver rättegångsprotokoll… och historien, som bekant.
I det läget är allt vi kan göra det vi kan göra för människorna som lider. Men givetvis inte genom att stövla in i Irak och ”ställa allt till rätta”, det var förvisso den attityden som i stället ”ställde till det” från från början. Det jag menar är att vänstern måste börja ställa sig de här frågorna nu, och inte bara peka finger, för DET blir ingen salig på i någon religion.
Vilken debatt tycker du då att vänstern skall föra och vem skall föra den?
Till att börja med ska vi ställa just den frågan till oss själva… Jag vet inte, allt jag vet är att vi är mycket nära den gräns då hela pekafinger-mentaliteten blir kontraproduktiv. Lite som Göran säger här: ALLA vet idag egentligen att kriget är åt helvete. Det är inte särskilt konstruktivt att påpeka det en gång till.
Ett radikalt förslag: Kanske skulle vi för ovanlighetens skull bara hålla käften… för att ge högern (och USA) en chans att backa ur, istället för att hårdnackat vara tvungen att försvara sina positioner. Vad tror du själv?
Intressant tanke, det där med att hålla käften. 🙂 Allvarligt talat så tror jag att det kommer att bli så också om Irakierna får igenom sin konstitution och koalitionen börjar ta hem sina soldater. Problemet är att kriget inte bara påverkat mellanöstern utan också relationerna mellan USA, Europa och FN och frågan om folkrätten etc… Diskussionen är inte polariserad utan orsak. Jag tror det är enormt viktigt att fortsätta den, men jag kan gott vara utan allt ont blod och enögd propaganda fårn alla håll.
När det gäller Irak: wow, man, hela mellanöstern har fått vara med om ytterligare en konvulsion. Jag hoppas bara att de får lite lugn och ro, elektricitet och förhoppningar om en bättre framtid någon gång. När det gäller det civila Irak hjälper hursomhelst inte diskussion, bara aktion. Stöd till återuppbyggnad etc. Att stötta det väpnade motståndet i Irak som revolutionärerna gör är hursomhelst vansinne i mitt tycke.
… och det var, i en värld där den absoluta dumheten är mer relativ än någonsin, det klokaste hittills… Skål på dig!
”Arabligan” sa gamle Christensson i Aktuellt på den tiden det bara fanns en kanal… Alltså Arab League; Arabförbundet. Finns det kvar?
Kunde man tänka sig en liten, liten – bara liten – regionalisering?
För USA har ju gjort sig rejält impopulärt och EU har inte trupper, men någon form av l u g n på gatorna behövs, om det skall kunna förhandlas.
Och grannarna vill nog ha ett ord med i laget oavsett – så varför inte i ordnade former?
Som sen kanske kunde förbereda en demokratisering i regionen – och en sådan behövs.
Arab league verkar vara alive and kicking.
Bra skrivet, skrev själv om galenskaperna här
BBC idag: http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/middle_east/4322556.stm