Det Ottomanska imperiet 1683. Bild Wikipedia, licens: GNU 1.2
Efter en diskussion med Marcus om jämförelsen med gula faran och dagens islamofobi bestämde jag mig för att utöva en av mina favoritsysselsättningar, att hitta långsökta orsakssammanhang. Den här gången gäller det Turkiets eventuella EU-inträde och speciellt Österrikarnas motvilja. Det hände sig nämligen så att det Ottomanska imperiets härskare Suleiman den Magnifike stod vid Wiens portar 1529. Ottomanska imperiets kärna var det nuvarande Turkiet och dess huvudstad var Konstantinopel som i dag heter Istanbul. Det Ottomanska riket hade expanderat under ett par hundra år och omfattade under sin höjdpunkt delar av nordafrika, mellanöstern samt i princip hela balkan (se kartan). Det germanska europa blev skräckslaget över denna islamistiska intervention och lyckades mota Suleimans attacker på Wien både 1529 och 1532 varpå den senare gav upp och det Ottomanska imperiet till slut krympte ihop. Sitter detta fortfarande i kvar i det Österrikiska nationella medvetandet eller följer man bara sin främlingsfientliga tradition? BBC World Service kastar fram frågan precis nu när jag skriver det här. En Paul Taylor menar att det sitter djupt i det Österrikiska psyket att Turkiet inte är något Europeiskt land.
För den som vill dyka djupare i förhållandet mellan Turkiet och Västeuropa rekommenderas en gammal artikel från den amerikanska tankesmedjan Foreign Policy Research Institute av Walter A. McDougall.
”So it was that the Turks first terrorized Europe, after which Europe bullied the Turks, after which Turks and Europeans alike sought mutual respect. Even Hitler and Stalin thought better of challenging Turkish neutrality during World War II, and one would expect that present relations between Turkey and the West would be exceptionally warm given that Turkey stood up to the Soviet Union in the late 1940s, supported with blood the United Nations war effort in Korea, held down NATO’s southeastern flank throughout the Cold War, made serious sacrifices to support the Gulf War, cracked down on political Islam inside Turkey, and now offers a rare hand of friendship to Israel. One would expect that, but one would be mistaken.”
Det är klart, vi hade inte något 911 när den här artikeln skrevs, men man kan påstå att det varken gör till eller ifrån. Turkiet och resten av Europas business går längre tillbaks än så.
Sista gången turken stod för Wiens portar var alltså just 1683, som kartan visar ;=)
Nils Bielke, någon Königsmarck, osv. var med.
Croisanterna och kaffehusens spridning sägs vara följden av denna belägring. Krig är helt oavsiktligt också civilisations-spridande…
Och ja, jag tror att detta är en stor del i Österrikes motstånd.
Mest därför att det är ett i Österrike rumsrent motstånd!
Det finns andra man hellre skulle hata – om man vågade…
I botten ligger det intoleranta Byzantinska Imperiet, vars arvtagare det Ottomanska alltså var på flera sätt än de officiella…
Statskyrka, inte minst ;=)
Byzantion var i realiteten en stad som stod med sin Port (Höga porten) över Sidenvägen från Kina. Stadens rikekom kom härav och av väverierna.
Kejsaren och Kejsarinnan var reklampelare…
Själva Imperiet var det inte mycket med. Under dryga 1000 år var det bara sisådeär 150, som det fanns omkringliggande provinser.
Efter slaget vid Manzikert 1043 fanns bara staden. Resten var grekiska, turkiska, italienska och slaviska furstendömen.
En period under 1200-talet var Konstantinopel under fransk ockupation (det Latinska Kejsardömet).
Konstantinopel föll så slutligen 1453. Flyktande ny-platonistiska akademiker kom till Venedig och Florens med sina kopior av Platons (i Väst) förlorade verk, sin Byzantinska bibelredaktion från 400-talet och sitt för västeuropéerna felaktiga grekiska uttal…
Men det är en annan historia.
Och ja, jag tror att detta är en stor del i Österrikes motstånd. Mest därför att det är ett i Österrike rumsrent motstånd! Det finns andra man hellre skulle hata – om man vågade…
Det är intressant. Jag antar att alla majoriteter har sina ”rumsrena” hatobjekt och jag tror jag förstår vilka ”andra” du syftar på. Du menar att det är så illa ställt med bigotteriet i Österrike? Att man inte släppt 30-talet, Dolfuss (?), Anschluss och allt det där? Visst, jag har inte glömt Haider och ÖFP (FPÖ?).
Någon skillnad måste det vara? För tyskarna är det inget problem vilket innebär att man låter bli att spela ”invandringskortet”. Berlin är trots allt Turkiets andra största stad, som mina tyska vänner ganska stolt brukar säga.
Gammal fin wienerisch tradition…
Fast just Dolfuss sjäv, var väl inte den värste – han blev väl mest överkörd, vad jag har hört…
Haider, med sitt konfiskerade jordagods, däremot är rätt otäck.
Precis som Chicago var Sveriges…