Jag är väl inte direkt någon fan av tyska CDU/CSU, men jag tycker ändå att det är kul att Angie Merkel nu får visa vad hon går för, inte bara för att hon är kvinna utan också för att hon är ossi. Det är inte dåligt att först ha kuppat ut bjässen Kohl och sen fått den andra bjässen Schröder av brädet. Att hennes nuvarande kollega i den oheliga blå-röda koalitionen också är från gamla öst gör inte saken sämre. En annan kvinna som jag vill gratulera å det hjärtligaste är Ellen Johnson Sirleaf som slog fotbollsproffset George Weah i valet i Liberia. Jag må vara konservativ men jag har svårt för porr-, film- och fotbollsstjärnor som ger sig in i politiken.
Så till dagens smisk med anledning av dagens debattartikel i SvD om mediabevakningen av F! som framställts som hatiska extremblodsugare på manlighetens kyrkogård. Petra Ulmanen och Getrud Åström jämför mediabevakningen av F! med den ljumma mediegranskningen av junilistan som de menar egentligen borde hamna under luppen.
”Junilistan skiljer sig från Fi och alla övriga partier i Sverige genom att de formellt sett inte är en demokratisk rörelse. De saknar medlemmar och har därför inte några kongresser. En självutnämnd styrelse på sex personer har formulerat den politiska plattformen inför riksdagsvalet, utan omständliga demokratiska processer. Snabbt och effektivt. Att all makt är koncentrerad till denna styrelse kan förklara varför inga motsättningar märks inom partiet”.
Debattörerna utelämnar dock en som jag tycker viktig aspekt när det gäller F!:s psykologiska effekt på folk i gemen; F! är ett parti som drivs av akademiker, med en tydlig teoretisk inriktning som kärna snarare än ett partiprogram. Sådant gör att folk känner sig underlägsna vilket leder till otrygghet och rädsla. När folk blir riktigt skrämda överreagerar dom och går till angrepp. I det här fallet verkar folk ha blivit så in i bäng rädda att man inte dragit sig för angrepp som definitivt inte hör till kutym i svensk media. De flesta svenskar må hata teoretiker och akademiker men face it: utan dom skulle vi fortfarande grymta i grottor. Ingen Shakespeare, ingen Ivanhoe på nyårsdagen, ingen Liza Marklund på nattduksbordet heller för den delen. Peter Englund kan ni bara glömma. Antiintellektualismen får fett med smisk!
SvD visar förstås (sic) den där snörpiga bilden av Tiina i motljus. Själv håller jag fast vid F!:s pressbild. Bildkällor fr.v: Angela Merkel, Ellen Johnson Sirleaf och Tiina Rosenberg (F!s pressarkiv)
Även journalister är akademiker.
Och m y c k e t mer snedrekryterade än t.ex. teologer, ekonomer och teknister.
Snedrekryterade? Hur menar du?
Snedrekryterad betyder att även föräldrarna (minst en) har gått på undervisitet.
Det är nämligen så att Sverige är ett oerhört ålderdomligt land med mycket starka sociala strukturer.
11-åringarnas ”val” av linje är inget val.
Akademiker är historiskt sett den sociala grupp i Sverige som har mest blandad bakgrund (= föräldrarna).
Det betyder att 10% av akademikerna har föräldrar som inte är akademiker!
Från 1959 och ett par decennier framåt var det 20%, men vi är nu tillbaka på de traditionella 10%.
Men 10% är alltså den mest b l a n d a d e social-gruppen i Sverige…
India, here we come!
Sen finns det skillnader mellan undergrupperna: teologer har 30% icke akademisk bakgrund, humanister nästan ingen. Ekonomer och teknister ligger relativt högt.
Så teorin att journalisternas behandling av F! och den förtjusande gulliga och ömsinta Tiina Rosenberg (träffade henne förra tisdagen, nämligen) skulle bero av att feminism och intersektionalitet – kort sagt lika chanser i livet – är akademiska diskussioner, är inte sannolik.
Min gamle lärare från Handels i Göteborg, Herr nationalekonomen Lundgren är dessutom lika akademisk han ;=)
Jag förstår din poäng, Göran, och den är dessutom bra 🙂 Men…
jag skrev att ”Debattörerna utelämnar dock en som jag tycker viktig aspekt när det gäller F!:s psykologiska effekt på folk i gemen”, det gällde alltså inte i första hand journalister. Lite ologiskt av mig kan tyckas att sikta in mig på ”folket” i en debattartikel om journalister, men för mig hänger det ihop. Jag skrev också att ”F! är ett parti som drivs av akademiker, med en tydlig teoretisk inriktning som kärna snarare än ett partiprogram”, vilket är det jag tror får journalister (och allmänheten) att kalla F! för t.ex. ”en extremistisk, glädjelös, verklighetsfrånvänd sekt på vänsterkanten”.
För inte kan det väl vara så enkelt att det är feminismen i sig som upprör så till den milda grad?
Gissa!
Men jag fattar inte vad det är som är så hotande….
(förutom att det blir tomt i bastun ;=)
…inte jag heller. Artikeln tar upp citat där media pratat om F! som stalinister, känslokalla, polpotister, sekterister etc. Det är hårda ord som inte ens Ohly fått smaka på. Det är klart. Ohlys kommunism hotar bara äganderätten. F! väcker kanske mer animala känslor än så, som har med familjebildning och mäns dåliga självförtroende att göra.