Jahapp, nu har det nya året brakat igång och det mesta i den här stan verkar handla om trängselskatten. Jag noterar bara i förbifarten att Johan Norberg gjorde reklam för skatten i en av de feta annonsbilagor som irriterande nog alltid gömmer Svenskans kulturdel. Ur ett marknadsliberalt perspektiv förstås. Sen har vi V:s partikongress som egentligen inte bjudit på så många överraskningar. Jag kanske i och för sig trodde att förnyarna var fler än 10%. Det som däremot överraskar mig i bland är hur märklig historieskrivningen över sovjetunionen kan bli. Följande klipp är hämtat från en artikel i Söndagens SvD som handlar om en pågående tillbyggnad till den anrika Mariinskijteatern:
”Själv konstaterar Lichatjeva att det är första gången som någon bygger modern arkitektur i S:t Petersburg sedan 1800-talet (om man inte räknar med sovjetarkitekturen).”
Skall man tolka det som om sovjetarkitekturen inte var modern? Visst var den ibland en bisarr blandning mellan klassicism och modernism men speciellt det tidiga sovjetunionen var definitivt i mitten av den modernistiska rörelsen. Modern arkitektur i en konsthistorisk benämning fanns förmodligen inte i Ryssland innan 1917. Skall man tolka det som om de sovjetiska byggnadsprojekten egentligen inte alls var några giltiga byggnadsprojekt just eftersom de var skapade av sovjetstaten? Jag kan förstå att man i dagens Ryssland helst vill slippa tänka på att SU existerade men det blir ganska absurt när man kapar bort 72 år ur ett lands historia.
Jag hörde en diskussion där det på fullaste allvar hävdades att USA var först med rymdfarten… Självklart är det så att endast segrarens historia blir skriven, det kan åtminstone dröja hundratals år innan en besegrad civilisation överhuvudtaget erkänns som ett historiskt faktum. Exemplen är legio.
Men förtrösta icke – även den amerikanska McKulturen kommer att förnekas, när nästa cykel i mänsklighetens historia har tagit över. Det kommer då att dröja länge innan USA beskrivs som något annat är barbariska världsplundrare i våra ättlingars läroböcker. Även om inte ens det är heltigenom sant…
”barbariska världsplundrare”
Precis som när det gäller våra förfäder 🙂 Jag tänker i alla fall knappast på kultur, bildning eller vetenskapliga landvinningar, varken när det gäller vikingar eller mongoler. Nåväl, islänningarna har ju lyckats omhulda och bevara sitt skald-rykte.
”För nordmännens raseri bevare oss herre gud”
Men du, har du inte sedan småskolan ändå fått revidera din syn på vikingen? Jag har vid det här laget sett javetintehurmånga lärda böcker, essäer, artiklar, tv-program om hur ”nordmännens raseri” var betydligt överdrivet, att de i huvudsak var fredliga handelsresande och stora upptäckare inte minst. Om ett par decennier är det nog den bilden som är den gängse…
Hur många historiker är det för övrigt inte som just nu försöker ta bort mörkret ur medeltiden?
”att de i huvudsak var fredliga handelsresande”
Hmm…varför kan jag inte låta bli att dra en parallell mellan USA:s arme och Halliburton m.fl företag? Skicka ut armén (eller vikingaskeppen) först och sedan in med handelsmännen när man krossat motståndet.
Vikingarna lär för övrigt ha varit driftiga inom den europeiska tjänstesektorn fick jag lära mig på Irland. De ställde sina stridskonster och sitt ”raseri” till förfogande för vem som helst som kunde betala.
Jodå! Kristallkulan tycks allt mer välputsad… 3000-talets Dick Harrison kommer att fnissa förtjust när han efter ivrigt konsulterande av källorna kan framlägga tesen att ”de bestialiska amerikanerna” på sin tid var världens största handelsnation…
Marcus: Du menar nog uttrycket ”hav förtröstan” eller ”men förtröttas icke”. Knappast dock den sammanblandning han åstadkommit. Precision är sanningens verktyg.
Mr Brown och Marcus: Kan man inte vara lite av varje – vikingarna var kanske inte det ena elelr det andra. Möjligeninte amerikanarna heller. Vi bör stödja de progressiva krafterna over there så mycket vi orkar.
Mr Brown: Angående modern arkitektur så stod Sovjetarkitekturen (eller den stalinistiska romantiken) för en mycket speciell och väldigt intressant inriktning med spridning i hela östblocket. (NOtera att Palast der Republik nu rivs i Berlin!!) Det har skrivits avhandlingar om den konstinriktningen. Den sovjetiska arkitekturen var emellertid inte modern i den mer vetenskapliga betydelsen av begreppet. Jag tror dock tyvärr att skribenten i ditt fall bara kapat bort Sovjettiden i någon slags freudiansk förnekelseakt. Men om intentionsdjupet funnits där så skulle det kunnat vara rätt. Alltid något som f-n sa när han såg Åmål.
Skall dom riva Palast der Republik i alla fall!? Jag vet att det har varit på tapeten länge, men ändå. Det skär lite i hjärtat. PdB är verkligen en fantastiskt fin byggnad, kanske det bästa exemplet öststatsarkitektur som finns i Berlin.
wikipedia om Palast der republik
Var tvungen att kolla upp det där med rivningen av Palast der Republik och det stämmer ju så tillvida att tyska förbundsdagen skall besluta om byggnaden skall rivas den 20 januari.
Annars måste jag faktiskt ge dig rätt i att den ryska modernismen aldrig hann slå igenom i byggd arkitektur. Tatlin fick aldrig bygga sitt torn.
Stranden: Förvisso var jag slarvigare än vanligt med språket. Jag tackar för tillrättavisningen. Och vill förtydliga: att det finns bra många fler både-och än antingen-eller är, som jag uppfattar det, en av huvudpoängerna med min Mr Browns (kanske överdrivet) raljanta diskussion. Världsbilder revideras ständigt, och i takt med detta tvingas vi att omvärdera allt från våra egna små förehavanden till hela civilisationer.
Jag tror för övrigt att USA:s tilltagande konservatism och den mer aggressiva hållningen gentemot omvärlden där över är tydliga tecken på tillbakagång, redan inledd eller någorlunda nära förestående. Jag tror för övrigt att man kan göra samma analys av Europa… Men det är inte undergången, kan vara viktigt att påpeka, utan framtiden.
”Kan man inte vara lite av varje – vikingarna var kanske inte det ena eller det andra. Möjligeninte amerikanarna heller.”
Utan tvivel. Man är lite av varje. Historieskrivarna har dock en tendens att släta ut sådana komplicerade faktum. Precis som Marcus och jag raljerade lite över.
”Vi bör stödja de progressiva krafterna over there så mycket vi orkar.”
Utan tvivel igen. Kom att tänka på kampanjen Sorry Everybody som gjordes av progressiva amerikaner efter förra USA-valet. Den kändes verkligen som ett rop till världen om stöd och medkännande.