I går dök ett mail från den brittiska tankesmedjan Oxford Research Group ned i inlådan med en länk till deras senaste säkerhetsrapport från Professor Paul Rogers. ORG har blivit kända för sitt analysarbete under Irakkriget och räknas som en av Storbritanniens mest inflytelserika tanesmedjor. Prof. Rogers rapport heter ”Iran: Consequences of a War” och är en intressant 16-sidig skrift som kortfattat listar vilka konsekvenser en attack från USA och/eller Israel mot Iran skulle kunna få och vilka alternativ som dessa stater har till sitt förfogande. Det scenario som Rogers håller för mest troligt är att USA genomför en överraskningsattack under 4-5 dagar med flygvapen och flottan för att slå sönder Irans kärnteknologiska kapacitet, med målet att fördröja eventuell kärnvapenproduktion med cirka 5 år eller längre. Attacken skulle slå till mot reaktorer, utvecklingsanläggningar, nationalgardet och mot kärnenergiprogrammets nyckelpersoner. Alternativt skulle en mindre attack kunna genomföras av Israel som i dag har kapacitet att med lufttankning nå Iran med attackflyg.
Irans svar på en sådan attack skulle enligt Rogers dels riktas mot oljetrafiken i Hormuzsundet för att framkalla en oljekris, men Iranierna skulle säkerligen dra in den Iranunderstödda Hezbollah-milisen i södra Libanon med avsikt att genomföra attacker in i Israel. Iran skulle också med största sannolikhet inleda en snabb kärnvapenutveckling för att så småningom överge icke-spridningsavtalet.
En sådan kortsiktig insats skulle troligen kasta in regionen i ytterligare en utdragen konflikt som skulle dra in Israel, Libanon USA och Irak. Rysslands reaktion skulle säkert bli bister och den muslimska världen skulle troligen reagera med ytterligare uppror och terrorattacker. Framför allt skulle en attack ena Iran bakom den oberäknelige presidenten Ahmadinejad, och tysta oppositionsgrupper i landet, ett faktum som också Andras Malm tar upp i en artikel i DN kultur den 20 februari.
Malm (som också tar upp ORG-Rapporten) skriver om en rad transportstrejker i Iran och förarnas kamp för att organisera sig och menar att vad västvärlden borde göra är att stötta de inhemska krafter som verkar för demokratiska lösningar inom landet i stället för att ge Mullorna en anledning att införa undantagslagar och ena ett land under attack.
”En iransk arbetarrörelse som strider på liv och död mot prästväldet får inte plats i den förhärskande diskurs där en enhetlig islamisk värld med onda uppsåt står mot en frihetsivrande, upplyst civilisation. Men denna rörelse har en unik potential. Om arbetarrörelsen skulle kombineras med bloggosfären, med andra rester av intellektuell och kulturell opposition, med kvinnorörelsen och de radikaliserade etniska minoriteterna – utanför världsmediernas radie fortsätter också ”intifadan” bland araberna i oljeprovinsen Khuzestan – skulle miljonärsmullorna stå inför en kritisk massa. Tecken på en sådan utveckling syns redan.
Det är allt detta som kommer att dödas den dag USA:s flockar av bombplan sänds in över landet. Hur snart det kan ske avslöjades i Daily Telegraph 12/2. Pentagon har långt framskridna planer på ett plötsligt förkrossande blitzkrieg, avlossat i ett slag från de dussintals militärbaser som etablerats i alla väderstreck runt Iran, från hangarerna hemma i USA och i Storbritannien, från stridsfartyg och u-båtar.”
En attack som den Rogers beskriver kan naturligtvis på ytan verka enkel, men både USA och Israel torde vara medvetna om riskerna med en totalt destabiliserad region. Genomför man den här typen av attack så torde det vara destabilitet man eftersträvar, med en katastrof för befolkningen i Iran på kortare sikt som knappast lär få en demokrati på det sättet.
Egentligen håller jag med dig i en del om att vara ytterst försiktig med att propagera för att bomba Iran vilket säkert låtser sig göras men problemet är som sagt vad som kommer efteråt. Om man endast uppskjuter bygget av kärnvapen några år så får man sedan vara beredd på att bomba igen. Problemet är förstås hurvida ett kärnvapenbestyckat Iran skulle utgöra ett hot mot omvärlden att man skulle vara tvungna att bomba endast för att spara liv. McCain är t.ex en av dem som sagt att det enda som är värre än en militär operation mot Iran är ett kärnvapenbestyckat Iran.
Som du beskriver borde man stödja de krafter i området som är demokratiska. Iran vill säkerligen ha det till en kamp mellan väst och Iran eller USA mot Iran för att få folket sluta upp bakom honom men det allra bästa vore än stor enighet i världen angående denna fråga så att Irans ledning inte kan göra så.
”Genomför man den här typen av attack så torde det vara destabilitet man eftersträvar”
Här tycker jag du överdriver eftersom man kan ha olika uppfattningar av hotet mot omvärlden, inte bara av Irans hot om att förgöra Israel, om Iran får kärnvapen och beroende på hur man uppfattar hotbilden så kan naturligtvis vinsterna överväga eller kostnaderna vid eventuell bombning. Men det är en svår fråga. Jag bara vänder mig emot påståendet om att USA skulle ’eftersträva destabilitet’.
USA lär säkert få råg i ryggen för en sådan aktion av senaste opionsundersökningen i Irak som pekar på att en överväldigande majoritet tycker att det var värt krigets pris för att bli av med Saddam.
rgr…
jag vet att det låter märkligt, och påståendet skall kanske snarare ses som en fråga. är USA ute efter att destabilisera regionen? att hindra länderna i mellanöstern att få tillgång till teknologi så att de inte kan komma att utgöra ett reellt hot mot amerikanska intressen i framtiden?
Det är inte alls ett omöjligt strategiskt militärt mål, i bjärt kontrast förstås till pratet om demokratisering. men så är USAs utrikespolitk långt ifrån en homogen historia, där dragkampen hela tiden står mellan CIA och Utrikesdepartementet.
Jag kan inte se att en bombkampanj av den typen som ORG pratar om kommer att leda till annat än ytterligare kaos och vapenskrammel som på längre sikt leder till ett fullskaligt krig mellan USA och Iran samtidigt som det berövar Iran teknologiskt civilit knowhow.
Och som sagt, en kärnvapenattack mot Israel är tämligen otroligt, men jag kanske får äta upp hatten…