En deadline tvingade mig bort från både nyheter och bloggande under veckan som gick, men nu är jag tillbaka vid tangenterna igen. Seymour Hersh har precis släppt en intressant och mycket matig artikel som kan läsas på New Yorkers hemsida. I artikeln redogör han bland annat för det spel som pågår i USA:s kulisser rörande en eventuell attack mot Irans militära och nukleära kapacitet och huruvida kärnvapen vore ett godtagbart alternativ för att slå mot underjordiska anläggningar eller inte. Det råder uppenbarligen delade meningar om nyttan med detta inom USA:s militär och underrättelsetjänster.
“There are very strong sentiments within the military against brandishing nuclear weapons against other countries,” the adviser told me. “This goes to high levels.” The matter may soon reach a decisive point, he said, because the Joint Chiefs had agreed to give President Bush a formal recommendation stating that they are strongly opposed to considering the nuclear option for Iran. “The internal debate on this has hardened in recent weeks,” the adviser said. “And, if senior Pentagon officers express their opposition to the use of offensive nuclear weapons, then it will never happen.”
Det som är ytterligt skrämmande är att både USA:s kongress och Bush, å ena sidan och Iranierna å andra sidan verkar vara inställda på krigshandlingar i någon form. Det börjar lukta på precis samma sätt som inför invasionen av Irak. Hur många miljoner måste ut på gatorna denna gång för att få stopp på eländet?
Uppdatering: Krigskrönikan har i dag en alldeles utmärkt postning om Iran och den västliga inblandningen i Irans affärer som bland annat ledde till att demokraten Mohammed Mossadegh störtades i en CIA-backad kupp 1953. Läs och begrunda!
Vad som förundrar mig mer än om Bush skulle använda några av sina ”små käcka” atombomber mot Iran, är hur Iran vågar utmana den stora kristet fundamentalistiska världspolisen USA. Inser man inte vad man riskerar eller kan Iran tänkas ha något annat i bakfickan (nå de har inte egna atomvapen). Kan det tänkas finnas någon annan makt därborta, någon med atomvapen kanske, som blir irriterad om USA börjar bomba Iran? Man har ju lite svårt att tro att Iran spelar ett så högt spel utan att ha något annat än storhetsvansinne att sätta emot.
Å andra sidan, Irak tvingades avrusta, man pressade Irak med ekonommiska sanktioner och krav om nedrustning och om jag inte missminner mig så bombade man regelbundet även före invasionen. När Irak följde alla förelägganden och inte hade något kvar att försvara sig med till slut, då slog USA modigt till och invaderade, mot all visdom och all förnuftig kunskap om vad detta skulle leda till (det saknades ju inte röster som varnade för att detta skulle leda till inbördeskrig så småningom).
Vilka signaler har detta sänt till andra oljestater i området? Knappast att det lönar sig att vara följsam och lydig den dag USA:s regim bestämmer sig för att definitivt ta över kommandot, eller bomba för att vinna hemmaopinionen.
Flera källor (vilket bl.a. Hersh skriver om i sin artikel) antyder att en del höga amerikanska officerare är motvilliga mot ett Iranäventyr och att några till och med hotat avgå. Man är med andra ord väl medveten om riskerna: att Iran aktiverar Hezbollah (som faktiskt drev ut USA ur Libanon 1984), att USA:s trupper blir sårbara för attacker i Irak och att krigspolitiken kommer att kosta USA allt för mycket. Dessutom torde Iran vara mycket starkare än Saddam, som ju var rejält försvagad som du så riktigt påpekar. Sätter man igång ett krig lär man tvingas leva med det i en tio år. Och det är inte kärnvapen som är risken för USA som jag ser det, utan gammal hederlig gerillakrigföring. Utnötningskrig. Iranierna tror förmodligen att man har goda chanser att klara av det. Men man har inte heller längre några direkta val än att rusta sig för krig heller.
Jo, hög militär i USA tycks vara emot en attack på Iran, men samtidigt får man rapporter om hur alla som vågar säga emot Bush och hans gäng, obönhörligen gallras bort ur den krets som har tillgång till vita huset. (jag kan inte låta bli att associera till en annan potentat som fungerade på samma sätt en gång och som det inte gick att nå med rationella argument, inte ens för de högsta militärerma).
Nu torde USA inte har så mycket resurser att sätta in på marken, så sannolikt tänker man sig att bara bomba Iran, och att ”slå ut anrikningsanläggningarna” men vad jag förstår så är (åtminstone en hel del av )dessa anläggningar belägna ganska långt ner i underjorden, och så säkra att vanliga bomber inte torde kunna förstöra dem, så hur ska USA kunna slå ut dem effektivt?
Jag har förstås inga svar, funderar bara lite kring frågan.
Två bra funderingar…
Militärstrategernas problem är att de aldrig kan vara riktigt säkra på att de verkligen slagit ut rätt anläggningar, vare sig de ligger under jord eller inte. I så fall måste de ha bra underrättelser.
Om en sådan anläggning skulle ligga 75 meter under jord, i berget så är det uppenbarligen så att kärnvapenbestyckade ”bunker-busters” är det enda ”säkra” alternativet, och därför vill inte kongressen släppa den utvägen.
I praktiken skulle därför en bombkampanj bli mer av en maktdemonstration och bara fördröja Irans evt kärnvapenprogram, vilket kan kosta USA mer än det smakar. Risken är att man inte på långa vägar lyckas slå ut kapaciteten men å andra sidan utlöser fler terrorattacker i väst.
Men…jag tror också att strategerna är glada om de kan passa på och slå ut så mycket som möjligt av Irans konventionella vapen, typ flygbaser och andra vapensystem. En attack mot det påstådda kärnvapenprogrammet skulle egentligen därmed kunna vara en förevändning för att försvaga Irans militära kapacitet och underlätta en eventuell framtida invasion på marken.
Tredje världskriget kanske redan pågår ändå?
”Det som är ytterligt skrämmande är att både USA:s kongress och Bush, å ena sidan och Iranierna å andra sidan verkar vara inställda på krigshandlingar i någon form.”
Jag tycker du överdriver det här med att kongressen och Bush skulle vara ’inställda’ på krigshandlingar. Vad jag vet har administrationen fokuserat på diplomatiska handlingar först genom att låta europeiska länder samtala och sedan när de inte längre tyckte det var lönt gå via säkerhetsrådet i FN.
”Vad jag vet har administrationen fokuserat på diplomatiska handlingar först genom att låta europeiska länder samtala och sedan när de inte längre tyckte det var lönt gå via säkerhetsrådet i FN.”
Mitt intryck är att man redan från början på båda sidor hela tiden väntat på att diplomatin skall misslyckas så att man kan stå öga mot öga mot varandra. Du säger det själv: administrationen har ”låtit” EU förhandla (eller låtit EU misslyckas). Iranierna vill säkerligen inte själva förhandla med EU. Dom vet att bara USA kan garantera dom säkerhet. Dom vet var den riktiga makten finns.
Visst finns det väldigt mycket som talar emot en amerikansk attack mot Iran, men jag kan inte tro annat än vad jag läst den senaste tiden att många i kongressen vill se en uppgörelse med iranierna, och inte minst Bush själv. historien mellan de två länderna verkar ha fått episka proportioner. vad är din egen gut-feeling?
Min gut-feeling är att det visst finns krafter i kongressen som talar om att det kan bli tal om militära åtgärder mot Iran, i mitt tycke lite för lättvindigt, men administrationen har dock varit noga med att poängtera diplomatiska lösningar samtidigt som de vill göra klart att ett kärnvapenbestyckat Iran är oacceptabelt. Vissa motiverar det hela med Irans lednings uttalande mot Israel, stöd till terrorism osv. En intressant sak är att till skillnad från Irak tror jag finns mer kritiska journalister och kommentatorer ute i TV-sfären och jag tror också att folk är lite krigströtta efter Irak så det första de vill höra är nog inte attacker mot Iran. Dessutom tror jag inte demokraterna så lättvindigt ställer sig bakom attacker mot Iran men det kanske återstår att se.
På det hela taget är talet om attacker negativt på många sätt. Det gör det mer till en fråga USA-Iran istället för en fråga Iran-resten av den civiliserade världen. Irans ledning vill nog just ha det till en fråga mellan stora satan USA och Iran för att ha en yttre fiende att måla upp och enas kring. Jag är inte så säker på att det skulle vara så vist att USA förhandlar direkt med Iran av det skälet heller.
Men det är dock mycket illavarslande att man börjar bygga upp och sprida en hotbild som är precis densamma som man byggde upp om Irak, som ett led att förbereda och få folk att acceptera attacken mot Irak. Scenariot är obehagligt välbekant. Även den gången hävdade man ju att man förhandlade först och försökte allt annat först etc…
USA: s underrättelsetjänst lär hävda att det tar minst 8-10 år innan Iran har några kärnvapen medan Israels säkerhetstjänst lär hävdar 2 år – och vips, där har krigshetsarna ursäkten!
Mina ”tarmar” säger mig att Bush-administrationen kommer att börja bomba i lagom tid före det val den tror att den ska kunna vinna på att ha en farlig yttre fiende att ena folket kring. Hoppas innerligt att jag får fel.
Redan 2001 så började det spekuleras i media om huruvida USA skulle attackera Irak, och jag trodde då att det aldrig skulle inträffa därför att USA inte skulle få stöd från resten av världen. Jag hade fel och därför är mina egna tarmar lite i ”olag”. Nu förväntar jag mig snarare en attack och jag ser också uppbyggnaden. Det enda som skiljer är Condi’s agerande som är mindre hökigt. hon pratar i alla fall om diplomati.
Jag tror att det är omöjligt att prata om den ”civiliserade världen vs Iran”. sådant väcker bara upp ont kolonialt blod. Irans ledare må vara apokalyptiska (vilket de uppenbarligen delar med Bush), men Persien har varit en civilisation sedan urminnes tider och det är vad Iranierna kommer att säga.
USA kan fortsätta att störta regering efter regering i Iran. Det är inte säkert att Iranierna får det bättre för det. Madeleine Albright medgav 2000 att det hade troligen varit bättre att stötta Mosaddeq i stället för att störta honom 1953. Men då var man paranoid för kommunismen. Nu för islamismen.
Till sist undrar jag om det är så att USA inte kan prata med Iran på grund av stödet till Israel, snarare än något annat? man har inte brytt som sig om att skapa demokrati i mellanöstern förut, varför skulle man vara det nu? (sade cynikern)
Och jag är nog helt övertygad om att det i grunden botten handlar om Irans hot att öppna en oljebörs i Euro, som är ett mycket allvarligt ekonomiskt hot mot USA.
Jag förstår inte heller att diktaturregimen i Iran vågar utmana USA med att fortsätta utveckla kärnenergi. USA och den demokratiska världen kan inte låta en islamfascistisk diktaturregim som närmast verkar ha apokalyptisk dödslängtan, att erhålla kärnenergi, absolut inte miltär och inte heller civil enligt min mening.
Irans diktaturregim tvingar USA och den demokratiska världen att agera för att neutralisera detta livsfarliga hot. Förhandlingar har pågått hur länge som helst utan resultat och snart måste det bli en lösning. Det bästa vore naturligtvis om det gick att undanröja denna livsfarliga diktaturregim och erhålla ett demokratiskt Iran, som har demokratiska traditioner och en stor majoritet som är emot regimen, men hur?
Personligen tror jag att Iran redan har atomvapen, antingen egenutvecklade eller importerade från Pakistan. Iran började med sitt kärnenergiprogram på 1980-talet och om det tog USA 18 månader på 1940-talet att utveckla atombomben från scratch, så borde väl Iran klara det på mer än 18 år, är mina tankar i alla fall.
USA har händerna fulla med framför allt Irak och Afganistan. Har USA verkligen kapacitet att ta sig an Iran militärt idag undrar jag? En fördel är att president Bush inte behöver ta någon större hänsyn till opionen i USA eftersom det ändå är hans sista period och en del säger att om Bush lyckas neutralisera hotet från Iran och befria landet från diktatur regimen skulle det vara hans största framgång som president. Det blir allt tydligare att världens diktaturer utgör det största hotet mot vår civilisation och jag kan bara hoppas att USA och de demokratiska länderna klara av att neutralisera dem och i första hand Iran innan det är försent. Det är svåra och obehagliga beslut som måste fattas snart…
”Neutralisera”, ”Ta sig an”, ”undanröja”, ”innan det är för sent”? Jag hittar en hel del apokalypsmer i ditt resonemang också. Det är väl bara att acceptera att länderna i mellanöstern börjar att långsamt närma sig oss när det gäller teknologi och välstånd, och att de inte behöver väst när de kan fixa tekniken från ostasien. Det kommer också att påverka den militära maktbalansen i världen. Men hotar Iran oss militärt? Knappast. Möjligen ekonomiskt, som Kerstin påpekar.
Iran kommer att gå mot demokrati, det är jag övertygad om, men västs sätt att fixa regimskifte med våld har ofta visat sig ofta leda till ett större förtryck: Guatemala -54, Chile -73 och Iran -53 är bra exempel på det.
Problemet är väl hur man snabbt och effektivt och helst utan döda människor blir av med en diktaturregim som mördar och förtrycker människor. Det bästa exemplen på det i historien är väl den svarta medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King och Gandi i Indien, det var verkligen skickligt, även Nelson Mandela i Syd Afrika. Det är också fruktansvärt frustrerande att bo i ett fritt och demokratiskt land och sitta passiv och inget göra för att befria förtryckta människor från tyrraniska diktaturregimer. Ungefär som att sitta på en tunnelbannevagn och se två män vålta och misshandla en kvinna utan att våga eller kunna gripa in och förhindra. Konflikten står mellan frihet och förtryck, demokrati och diktatur. Det är vår civilisations viktigaste uppgift att arbeta för att alla människor erhåller sin rätt att få leva i frihet, fred och demokrati. Jag kan inte se någon viktigare uppgift. Diktatur regimer är tyvärr inte lätta att bli av med, det ser vi ju bland annat i Irak.
Men …. är jag alldeles fel ute nu, har inte Iran en regim tillsatt genom allmänt val??
Tja..om jag inte minns fel så valde det religiösa råd som i praktiken styr Iran ut de kandidater som fick ställa upp i presidentvalet. inte helt säker på hur och i villken omfattning. Så man kan inte prata om demokrati i västlig mening, möjligen en teokrati.
Dick Erixon, http://www.erixon.com , skriver idag på sin blogg att ju längre Iran får hållas, desto värre katastrof.
Hän hänvisar också till en artikel av Mark Steyn på City Journal, ”Facin Down Iran” på:
http://www.city-journal.org/html/16_2_iran.html
Här berörs det svåra problemet med när man skall använda vapenmakt eller inte, inget kul val precis, men vad göra?
Erixon har väldigt lite på fötterna: Det är ytterst otroligt att Iran skulle atombomba Israel, vilket jag skrivit om tidigare. Varför? Därför att man skulle utplåna både sina kompisar och sig själva. Israel är bara 2/3 delar av småland.
Ahmadinejad må vara en irrationell hetsare men det är Ayatolla Khamenei som har sista ordet när det gäller Irans utrikespolitik, vilket alla glömmer bort. Det är lätt att plocka fram Ahmadinejads barocka uttalanden men svårare att dra fram fakta och belysa reella maktfaktorer.
Det är ytterst otroligt att Iran skulle atombomba Israel, vilket jag skrivit om tidigare. Varför? Därför att man skulle utplåna både sina kompisar och sig själva.
Det är ju en frågeställning som omvärlden måste vara absolut säker på. Varför skall omvärlden ta en enorm sådan risk? Varför är det så svårt att förstå för den Iranska diktaturregimen att omvärlden inte vill att Iran skall utveckla kärnvapen? De har världens näst största gas reserver, varför inte bygga gas-turbin-el anläggningar istället? Varför skall Iran regimen nödvändigtvis satsa på kärnkraft och dessutom kräva att anrika själva? Sedan borde enbart stabila demokratier få ha tillgång till denna teknologi och omvärlden borde kräva att Iran regimen avgår och att folket själva får välja sin regering och när Iran haft en stabil demokrati i ett 10-tal år kan frågan diskuteras igen. Varför kan inte diktaturregimen gå med på dessa krav? Herbert Tingstens klassika ord ”Tyrraniet begär förtroende” klingar som varningsklockor på högsta volym.
”Ahmadinejad må vara en irrationell hetsare men det är Ayatolla Khamenei som har sista ordet när det gäller Irans utrikespolitik”
Varför avskedar i så fall inte Ayatolla Khamenei sin president och kraftfullt dementerar uttalandet i FN och säger att hans ”president” blivit absolut galen efter att blivit biten av rabissmittad hund eller liknande? Omvärlden måste naturligtvis ta diktaturregimens företrädare på absolut allvar. Det går ju inte och säga att människan antagligen inte menar allvar, det är bara retorik som vi inte behöver bry sig om. Omvärlden måste ta hans ord på absolut allvar och vidtaga alla åtgärder för att skydda oss, allt annat vore ju helt vansinnigt.
Jag tycker du ser väldigt lättsinningt på en situationen, det går inte att sticka huvudet i sanden och hoppas att inget händer. Vi måste möta verkligheten som den är och konfrontera Iran och tala om för diktaturregimen att om de inte ger upp sin kärnenergiteknologi blir det krig. Absolut inga eftergifter på den punkten. Det är upp till Iran att välja hur man vill att det skall bli. Detta är det största hotet sedan Kuba krisen och då hade Sovjet vett på att backa, jag tror inte den Iranska diktaturregimen har det, även om jag hoppas att jag har fel.
Jag tar verkligen inte lätt på saken, men vad jag ser är att man håller på att göra ”civilisationernas kamp” till en självuppfyllande profetia, helt i onödan. Och det kan komma att innebära mer lidande för fler människor än att låta Iran köra sitt kärnenergiprogram.
USA hade en rykande pistol under kubakrisen, här har man ingenting utom skisser på en laptop och uppgifter om att det finns en underjordisk bunker i Natanz som troligen är byggd med Rysk hjälp. Tycker du själv att det är en vettig politik att bomba Iran på sådana indicier?
Låt oss ta ett scenario. Bomber faller över Iran. Israel besätter södra Libanon igen för att neutralisera Hezbollah som ändå lyckas slå till mot Israel. Gaza blir ett inferno. Syrien går tillbaka in i Libanon. Trupperna i Irak och Afghanistan får ett helvete. Killar som Sidique Kahn i London börjar slå till på olika ställen i Europa på egen hand eller med organisation bakom sig. Demokratiska stater går upp i rök. För indiciers skull? Vem tjänar på ett sådant scenario? Inte folken i dessa länder i alla fall.
Vi är redan nu på väg mot demokratiska rörelser i mellanöstern. Allt detta kan undermineras av ett krig i Iran.
När det gäller Ahmadinejad så skulle det inte förvåna mig om han redan blivit åthutad av Ayatolla Khamenei. Om alla som har sagt dumheter skulle ställa sig upp i FN och be om ursäkt så skulle FN inte ha annat att göra än att lyssna på ursäkter dagarna i ända.
”Och det kan komma att innebära mer lidande för fler människor än att låta Iran köra sitt kärnenergiprogram.”
Problemet är att vi inte vet och inte har några garantier. Varför skall vi låta Irans islamfascistiska diktaturregim ”köra sitt kärenergiprogram”? Varför skall vi utsätta oss för denna enorma risk som det innebär? Varför kan inte Iran regimen bara lägga ner rubbet med hänsyn till omvärldens enorma nervositet inför det och satsa på gas-turbin-el energi istället? Varför gör man inte det? Varför envisas de med kärnenergi när det har världens näst största gastillgångar? Varför kan inte regimen i Iran låta folket där välja sin egen regering i fria och demokratiska val och om de gör det så kan de så småningom få omvärldens förtroende att utveckla civil kärnkraft? Varför ställer du inga sådanda mycket rimliga krav, åtminstone att diktaturregimen följer de mänskliga rättigheterna först? Varför vill du tillmötesgå denna livsfarliga regims önskemål, som inte är legetimt vald?
Kan du förstå hur nervösa Israel måste vara inför en sådan här utveckling vars befolkning redan upplevt en förintelse och nu har Irans företrädare sagt att Israel skall försvinna från kartan och USA som redan drabbats av världens största terrorattack och Europa som upplevt Madrid, London, Van Gogh, Sadam Rusti, Danska Muhammed teckningar?
Det verkar som Iran gör allt för att bli anfallna av USA och Israel som om de vill ha krig och jag förstår inte hur de vågar. Enda förklaringen som jag kan se är den islamfascistika apokalyptiska ideologin vars högsta önskan verkar vara att dö för Allah, har du någon annan förklaring?
”När det gäller Ahmadinejad så skulle det inte förvåna mig om han redan blivit åthutad av Ayatolla Khamenei.”
Detta är alldeles för lättvindigt, det är rena spekulationerna från din sida, du sopar undan att Irans näst högste företrädare har sagt vad han har sagt. Innan vi ändrar uppfattning om Irans diktaturregim och dess intentioner, måste vi få se att ”presidenten” faktiskt får sparken och att högste prästen i TV säger att det hela är ett helt vansinnigt misstag, samt att han säger att Iran med omedelbar verkan ger upp kärnenergiambitionerna fullständigt, innan dess kan vi bara gå på vad som faktiskt har sagts.
Victor Hanson är en moderat konservativ med större insikt än jag om situationen och han säger en hel del insiktsfulla saker om situationen, läs själv här: http://victorhanson.com/articles/hanson040706.html
”Varför kan inte Iran regimen bara lägga ner rubbet med hänsyn till omvärldens enorma nervositet inför det och satsa på gas-turbin-el energi istället?”
nationell stolthet kanske, en egenskap som vi i väst ofta tror att vi ensamma om att ha.
”Varför vill du tillmötesgå denna livsfarliga regims önskemål, som inte är legetimt vald?”
jag är bara naiv att tro att det alltid finns alternativ som innebär att alla blir nöjda och glada, precis som när man gör business.
”du sopar undan att Irans näst högste företrädare har sagt vad han har sagt.”
Vad kan jag säga? Alla är apsura på varandra. Det finns mer civiliserade sätt att deala med det än med bomber.
”jag är bara naiv att tro att det alltid finns alternativ som innebär att alla blir nöjda och glada, precis som när man gör business.”
Hej, Mr Brown,
Jag tycker naiv är fel ord, du ger intryck av att vara en varm, omtänksam och intelligent människa med ett självständigt tänkande som jag gillar. Jag tror att du vill människors bästa och att alla skall bli glada och nöjda, det är en utomordentlig egenskap som skapar glädje och kärlek.
Det jag försöker säga är att vi här har att göra med onda människor. Vi (världssamfundet) kallar dessa företrädare för presidenter och ambassadörer, när de egentligen är mördare och förtryckare som med våld errövrat och utövar makten över ett stort antal människor och kontrollerar nationens tillgångar. Iranska regimen har hemlig hållit sitt kärnenergiprogram i 18 år för omvärlden, varför? Det är inte Nelson Mandela eller Vaclan Havel vi har att göra med här, ärliga och kärleksfulla människor som vill människors bästa. Det är en gangster regim som försöker skaffa kärnvapen för att förstärka sin makt. Tänk dig att Hells Angeles tog över riksdag, polis och militär samt media i Sverige och att de tillämpade hot, våld, tortyr, hängning, fängelse, etc för att utöva kontroll. Plus en dödsförhärligande ideologi och att de tog sig rätten att spränga en ambassad i Buenos Aries och döda 250 stycken judar och att utlösa en internationell ”Fatwa” att döda en författare som skrivit en kritisk bok om Hells Angels i Sverige, då börjar vi närma oss vad det är vi har att göra med i Iran.
”Det finns mer civiliserade sätt att deala med det än med bomber.”
I normala fall gör det verkligen det. I detta fall börjar vi närma oss den punkt, efter att ha sett våldtäkten av iranska folket och låtit det ske utan att ingripa, där våldtäcktsmannen nu vill ge sig själv möjligheten att kunna våldta dig. Jag säger att vi måste skydda oss, att vi inte skall låta dem hota och döda oss. Vi måste förbereda oss och ena oss om hur vi skall möta detta livsfarliga hot. Fördelen är att vi vet om det. Låt oss förbereda oss för det värsta och sedan hoppas på det bästa. Vi människor är olika och reagerar olika inför livshotande faror och det kommer vi att få se en hel del av när världssamfundet måste konfrontera det iranska kärnvapen hotet.
Vi kan aldrig lita på tyrraniet när det begär vårt förtroende. Det har Hitler och Stalin lärt oss.
Jag nämnde tidigare att krisen med Iran liknade Kuba krisen 1962 och Dick Erixon tar upp en artikel av David Ignatius från Washington Post på sin blogg som gör liknande jämförelser. Se länk här:
http://www.erixon.com/2/blogg060416.htm#25
Jag märker att det som sägs här stämmer väl överens med min egen uppfattning, även om jag inte är Centerpartist (knappast ett extremt parti i Sverige idag) som Dick Erixon. Fast jag ser ingen partipolitisk hållning i denna fråga överhuvudtaget, här handlar det ju om att försöka hantera en livsfarlig situation på bästa sätt.
Skulle man använda gamle Torgny Segerstedts (Göteborgs Handels & Sjöfarts tidning) ord så skulle väl det låta ungefär så här:
”Herr Ayatolla Khamenei (Hitler) är en förolämpning. Nu måste världens media och ledare ägna sig åt hans stolligheter under lång tid framöver.”
Johnny…
tack för komplimangerna, men jag varken en fin människa, eller omedveten om de realpolitiska komplikationerna. Däremot vägrar jag bli svartvit och tror att man måste förstå historien bakom skeendena för att kunna förklara varför världen ser ut som den gör. Och varför människor handlar som de gör.
Vad jag kan förstå är svårigheten att deala med ”asociala” regimer som Iran. Iställer för att jämföra med Hells Angels kan man jämföra med en bråkig unge i en skolklass. Skall man ”dunka vett i” ungen till samförstånd eller försöka göra något annat? Tror man att piskan är rätt väg så tror man säkert att det är rätt att bomba Iran. Själv tror jag mer på morötter.
Nja, så här ligger det till. Om USA bombar Iran kommer krig med själmordsbombare att börja opperera på alla fronter. Ingen kommer gå säker. Det finns en hel del mislimer i europa, som bara väntar på startskottet för att ta över. Ett civilizationernas krig väntar. Kristna VS musslor.
Beredda på att ta över? Det låter som om det skulle ligga 20 000 man och trycka i de franska alperna och vänta på startsignalen. Än så länge har bara två bombattentat inträffat i europa på grund av Irakkriget. Det är med andra ord mindre troligt med en storskalig självmordsvåg, men visst, risken finns.
Muslimerna behöver för övrigt inget krig för att ta över, de kommer i alla fall att steg för steg få större inflytande på europeisk politik.
Posta helst inte anonymt i fortsättningen, tack. Jag tar i regel bort sådana om de blir för många.