Det är något snurrigt med Aftonbladets nya drive i klimatfrågan på ett sätt som är så typisk för kvällspressen. Man braskar på med en massa feta rubriker och grafik, nu i samband med Stern-rapporten, men lyckas aldrig nå längre än den traditionella ”vad kan du göra för x”-retoriken. Genom att byta till energisparlampor kan du göra något. ”Skriv på här!” Det är i grund och botten samla gamla journalistiska soppa av typen ”ät 50 kilo tjurfett om dagen och gå ned i vikt”. Allt skall vara normalt och framför allt skall man inte ställa sig några mer ingående frågor om vad man egentligen kan göra, som till exempel att sluta köpa Aftonbladet tills blaskan har bytt till energisparlampor i sina lokaler och deras reportrar skrotat sina SUV:ar och skaffat sig miljöbilar.
Aftonbladet pratar följdaktligen tyst om vad industrin borde göra för att minska sina utsläpp, hur mycket skit den kinesiska fabrik som tillverkar dina IKEA-plastbaljor släpper ut i atmosfären, etcetera. Jag menar inte att folk i gemen inte borde bry sig om det här, tvärtom, men den b-skrämsel-journalistik som Aftonbladet presterar kommer knappast att göra någon skillnad. Av alla som har kommenterat detta i bloggosfären vill jag bara för tillfället bara rekommendera en postning: bloggaren KAS som jag citerar nedan.
Några exempel på verksamma åtgärder som fungerar mer än sju generationer
Inför vätgasdrift på alla statliga och kommunala bilar omedelbart.
Förbjud all semestertrafik med flygplan.
Släck all gatubelysning.
Inför barnbegränsning till ett barn (provokation).
Förbjud alla nöjesresor och semesterresor med bil som inte går på vätgas , vätgas son framställts med hjälp av vind, vattenkraft , solkraft eller vågenergi.
Återinför matproduktion på lokal nivå och med lokal energi.
Bygg bara hus som går att bo i med uppvärmning enbart av sol och vind.
Inför lokal cykelproduktion i landet.
Andra bloggar om: ekonomi, klimatfrågan, klimathotet, aftonbladet, stern-rapporten
Jag var mycket aktiv inom miljörörelsen på 70-talet, en tid under vilken jag lärde mig massor om massmediadramaturgin. Vad vi försökte säga, det vi försökte diskutera, de förslag vi hade, ingenting var intressant. Det enda som intresserade massmedia var om vi tänkte ockupera ett hygge. Journalisterna kunde jaga oss i miljögruppen i veckor före hormoslyrbesprutningar i vår trakt i ren rädsla för att de skulle missa scoopet, poliser släpar bort miljöaktivister från ett hygge!
Redan då var miljörörelsen inne på att vi borde utveckla alternativa energikällor, alternativ och energisnålrare teknik etc. Men ingen var intresserad. Däremot kunde man från officiellt håll gå ut och varna för att lägga in gurka i kadmiumfärgade krus. Det var vi som skulle se till att vi inte fick för mycket kadmium i oss, inte industrin som skulle se till att släppa ut mindre av den varan, eller jordbruket. Sak samma som idag alltså. På det sättet lägger man över ansvaret på dem som inget ansvar har, och tänker sig att människor ska känna sig nöjda om de tror att de är med och gör insatser för miljön. Helst ska de väl känna sig individuellt skyldiga om de inte lyckas rädda miljön dessutom!
Efter kärnkraftsomröstningen, där linje ”jaså” vann, gick luften ur miljörörelsen, sedan blev det knäpp tyst om miljön, inte minst för att massmedia tappade intresset . Istället kunde vi, 10 år senare och när sälarna dog inför ett val, få höra ungdomar anklaga oss som var lite äldre, för att vi inte arbetade mot miljöförstörelsen .
Då suckade jag -jag suckar nu också.
Mr brown: Håller med – jag som är en trägen miljövän blir rent av provocerad av AB:s hysteriska kampanj. De skrev något om vad man bör göra – alla de sakerna var småsaker jag och mina vänner gjort i åratal. Vad som behövs nu är förändrinagr i infrastruktur och produktionsförhållanden. De kräver övergripande politiska visioner och kompromisser. Med dagens regering får vi titta långt efter detta.
Jag står enad vid dina åsikter. Väl rutet!
Kerstin…
jag är ändå övertygad om att det som du och andra i miljörörelsen gjorde på sjuttiotalet lade grunden för ett större miljömedvetande hos allmänheten. tänk bara på de gröna partiernas exempellösa frammarsch i tyskland och sverige.