I går köpte jag för första gången tidskriften Re:Public Service som innehåller en rad intressanta artiklar, bland annat om terrorism i sverige. Tidningen verkar försöka ta grepp på globala frågor och ta ställning mot maktmissbruk och förtryck. Desto mer förvånad blir jag när jag ser två biffiga mercator-liknande projektioner stirra emot mig utvikta på två uppslag. Jag måste bara anta att det rör sig om ren okunnighet från formgivarna och redaktionens sida, för inte kan det väl vara så att man med avsikt använder sig av den mest eurocentrerade och kolonialgenomdränkta kartprojektion som finns för att beskriva världen?
För er som undrar vad jag yrar om så är mercatorprojektionen en kartprojektion som togs fram av den flamländske kartografen Mercator 1569. Den var ett ytterst användbart redskap på den tiden för det finurliga med just denna typ av projektion var att den visade korrekta latituder och longituder och var därför suverän att navigera med till sjöss. Rent ytmässigt, när det gäller olika länders storleksförhållanden, så är den värdelös. Man talar ofta om grönlandsproblemet när det gäller den här typen av projektioner, d.v.s att Grönland blir lika stort som Afrika trots att Afrika är tretton gånger större. En mercatorkarta får med andra ord en klart eurocentrerad utforming, vilket förstås också kan ha en politisk innebörd. Det tyckte i alla fall tysken Arno Peters. Peters var inte kartograf, utan historiker, men han plockade upp den så kallade Gall-projektionen som beskrivits redan i slutet på 1800-talet och lanserade den 1973 som en ny uppfinning, överlägsen Mercatorn. Peters- eller Gall-projektionen är en helt ”ytriktig” karta, dvs en karta där alla länders storleksförhållanden stämmer inbördes. Den går inte att navigera med, visst, men ärligt talat vem navigerar efter stora världskartor i dag? Däremot visar den ländernas faktiska storlek. Peters menade att länderna i syd, med ”hans” karta, skulle få ”upprättelse”. Kartor visar inte bara vägen, de visar också hur världen ser ut.
Och har man en gång tittat på en Peters-karta och sett hur förbenat stort Afrika är i jämförelse med det puttiga Europa så är det svårt att acceptera att man fortfarande använder mercatorprojektionen i media, och allra helst i en tidning som vill framställa sig som upplyst, samtida och radikal. Om man inte vill använda Peters-projektionen finns det ju alltid en massa ”mittemellan”-projektioner att tillgå, som t.ex. Robinsons.
Jämför själva nedan: från ovan en mercator, i mitten en Gall-Peters och nederst en Robinson.
Mer om Peters karta med jämförelser med Mercatorn
Bilder från Wikipedia: mercator, gall-peters och robinsons projektioner
Andra bloggar om: politik, kultur, samhälle, kartor, kartografi
En insikt man också kan få när man spelar world map-scenariot i civilisation. Europa är som en liten utväxt på Afrika 🙂
Kartor, är som du säger, viktiga för hur vi uppfattar världen. Alla de tre kartprojektioner du visar har det gemensamt att de placerar europa i mitten och längst upp på kartan.
Ett av de mer märkliga försöken att göra en alternativ världskarta med riktiga proportioner är buckminster fullers dymaxion map, där hela världens landmassor presenteras som en ö i det globala havet. Vänder upp och ner på perspektiven.
approx… kul att du nämner buckminster fullers karta. jag får lätt svindel när jag tittar på den.
Det här är en av de saker som gör Google Earth så bra. Där är Klotet ett klot! Och det är nog bara Modern själv som kan förargas av att approximeras till ett sådant…