Jörgen Modins senaste postning om klan-tänkande som ideologiskt instrument är verkligen intressant även om invändningarna hopar sig. En sådan postade jag i kommentarerna på hans blogg:
Du gör en hel del intressanta iakktaganden, Jörgen, men faller i fällan att inte se att också liberaler kan ha sina ”klanpreferenser”, även om det är pardoxalt. Liberalismen kanske inte har institutionaliserat klan-tänkandet så som du beskriver att religionen och de utopiska samhällsbyggena kan ha gjort det, men det innebär inte att man inte praktiserar detsamma genom att favorisera vissa delar av samhället på bekostnad av andra. Hos liberalismen förekommer klantänket snarare i dess ständige följeslagare kapitalismen, där företaget, som juridisk person och därmed som en omslutande familj som kräver lojalitet, står för klanmedvetandet.
Hela tråden finns här!
Andra bloggar om: politik, ideologi, klaner, liberalism, kommunism, socialism, samhälle, religion
Jag undrar ibland om det inte är mycket mer än så! Kravet på att avskaffa förmögenhetsskatt och arvsskatt, som nu uppfyllts, har väl inte bara sin bakgrund i ekonomisk rationalitet, utan också i säkerställandet av successionsordningen för styret av en del av våra storföretag. Bakom nyliberalismen, med sina många vackra fraser om frihet, ser jag ibland en nyfeodalism stiga, långsamt som en jättelik ubåt som länge hållit sig nere på djupet, men som nu tyckt att det är dags att stiga uppåt. Kapitalismen har helt enkelt omorganiserat sig på ett feodalt maner: moderbolag och underleverantörer och underleverantörers underleverantörer i strukturer som i snårighet kan påminna om de kungar och feodalherrar man läste om historien om det medeltida Europa. Och i vissa av dessa företag, ta t ex Wal-Mart, sluter man sig mot yttervärlden, tillåter inte fackföreningar, gör de anställda mera beroende som företagsundersåtar än som samhällsmedborgare. Lite skrämmande utveckling, kan jag tycka.
Mycket intressant Kirira…
Om jag har förstått det ”feodala” paradigmet rätt så handlar det om ett utbyte som mycket förenklat kan beskrivas som ”land mot stridskraft”.
Man skulle kunna se det nyfeodala manifestera sig i hur ägandet av viktiga tillgångar förflyttas från det statliga till det privata. Att företag som wal-mart har en ekonomisk makt som motsvarar feodalherrarnas.
Det saknas dock en viktig pusselbit i resonemanget för att den nyfeodala bilden skall bli fullständig och det är att den mlitära makten än så länge är i statens tjänst. Vad mer intressant är att även här pågår en förskjutning från nationella armeer till privatiserade armeer som en tendens i hela västvärlden.
Wal-nart är än så länge beroende av staten för sitt väpnade skydd på hemmaplan, men i Irak ser vi hur de privata armeerna i form av företag som Blackwater och DynCorp har slagkraft på plats som skulle kunna besegra vilket mindre land som helst. Om den utvecklingen fortsätter är det definitivt en förutsättning för ett slags nyfeodalism.