Med ett klassperspektiv på tonårsmordet

Det är många associationer, tankar och frågor som dyker upp i huvudet när jag läser om den dödade 16-åringen Riccardo Campogiani, vars fall fått så stort utrymme i pressen de senaste dagarna. Visst är det exceptionellt att tonåringar dödar varandra (det sägs inträffa några gånger per år) men jag får en känsla av att just dessa tonåringars klasstillhörighet (Campogiani-familjen har bl.a kopplingar med kungafamiljen) har blåst upp mediaintresset till något utöver det vanliga. En krönikör som påpekar detta faktum är Ulrika By i DN som skriver att ”När den övre medelklassen nås av det smetiga våld som, fördomsfullt sett, normalt drabbar underpriviligerade grupper blir frågan åtminstone äntligen (!) betraktad som ett samhällsproblem.”

Detta berörs överhuvudtaget inte i de övriga allmänreportagen, vilket visserligen kanske inte ses som lämpligt i sorgens stund, men som på många sätt är beklagligt. I avsaknad av perspektiv blir hela händelsen betraktad som något självklart och obegripligt på samma gång. Kanske har det att göra med att en tidning som DN vänder sig till just den övre medelklass som Ulrika By pratar om, och att man därför inte klarar av att göra den analys som skulle kunna kasta ljus över saken? Kanske är det också därför som DN är helt fokuserade på förövarnas väl och ve där kamraternas kärlek till förövarna ständigt upprepas, medan offret snarast tycks vara en bifigur (jfr med AB:s rapportering).

Jag kommer också osökt att tänka på den intensiva debatt som fördes i Storbritannien efter det att elvaårige Rhys Jones skjutits ned på öppen gata i Liverpool tidigare i år och en serie andra tonårsmord. Skillnaden var bara att i det fallet förutsattes det att förövaren var medlem av ett svart gäng vilket skickade in debatten på minerad mark, vilket bland annat Tony Blair fick erfara. En sak var hursomhelst klar: förövaren tillhörde uppenbarligen en organiserad klan från de ”farliga klasserna”.

Analysapparaten tycks däremot lysa med sin frånvaro när samma sak händer bland de priviligerades barn, kanske för att det aldrig var tänkt att de skulle döda varandra rent handgripligen. Det liknar alltför mycket underklassens kamp för att överleva. Överklassens barn skall förstås också lära sig att gå över lik för att ”överleva”, men det är inte tänkt att de själva skall ha fingret på avtryckaren. För sådana dåd kommer man ju att ha hela förtrycksapparater till sitt förfogande.

UPPDATERING: Anders Svensson har ett bra inlägg om det högerextrema våldet som på ett bra sätt kompletterar inlägget.

Mer i DN och Aftonbladet om mordet på Riccardo Campogiani(jämför gärna perspektiven)
www.aftonbladet.se/stockholm/article955060.ab
www.aftonbladet.se/stockholm/article975004.ab
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=702389
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=702765

Om mordet på Rhys Jones starta här och kolla länkarna till vänster
www.guardian.co.uk/gun/Story/0,,2154806,00.html

Andra bloggar om: politik, våld, tonårsmordet, ungdomsvåld, gatuvåld, riccardo, rhys jones, gängvåld