Det är alltid lätt att påstå att andra grupper än den man själv anser sig tillhöra hatar avskyr en specifik grupp, men betydligt mycket svårare att själv påstå att man hatar avskyr en specifik grupp. Ännu lättare blir det om man definierar den hatande avskyende gruppen som en del av en elit, eftersom man då kan räkna med att majoriteten kommer att ställa sig på ens sida. En elit är ju snudd på per definition en minoritetsgrupp. Dessutom blir ju diskussionen behagligt svart-vit. Antingen är man elit eller inte. Vad jag beskriver är Per Gudmundssons höftskott mot ”kultureliten” (aka Kultursidesvänstern) i SvD. Den innehåller en radda spetsiga utfall av typen ”Den elitistiska kulturvänstern avskyr medelklassen. Att samma hatade medelklass nu faktiskt styr landet är ett förkroppsligande av dess värsta mardröm”. Om nu ”kultureliten” är tycker att medelklassen är så avskyvärd som Gudmundsson så hjärtligt påstår så torde det omvända förhållandet vara lika möjligt att påstå (vilket Gudmundsson själv tycks demonstrera): avskyn är säkert i många fall ömsesidigt. Just ordet ”kultureliten” är väl numera mest att betrakta som ett skällsord som ingen bryr sig om att definiera efter som ”alla vet vad det betyder” (snobbar, enligt Gudmundsson själv).
Så långt skulle man väl bara kunna rycka på axlarna, men sen gör Gudmundsson misstaget att ta in Per Wirten och Lars Raattamaas artikel Medelklassens sista strid i senaste Arena, och då blir det synnerligen förvirrat eftersom nämnda skribenter i sin artikel inte en enda gång nämner varken ordet ”kulturelit” eller ”kultursidesvänster” utan i stället pratar om det som Richard Florida utnämnt som ”den kreativa klassen” eller det de själva kallar den nya borgerligheten. Deras kritik är intressant och förtjänar en egen bloggpostning, men det är väl värt att poängtera att ”den kreativa klassen” är ett begrepp som ingalunda är begränsat till DN:s kulturskribenter utan också inbegriper kunskapsproduktionsyrken i t.ex. näringlivet. Så här beskriver engelska Wikipedia hur Florida gör sin uppdelning:
* Creative Professionals: ”Knowledge workers” and expanding to include financial planners, doctors and lawyers.
* Super-Creative Core: This comprises about twelve percent of all U.S. jobs. This group is deemed to contain a huge range of occupations (e.g. architecture, education, computer programming) with arts, design, and media workers making a small subset.
Raattamaas och Wirtens artikel förtjänar en ingående granskning och inte att användas som ett basebollträ.
UPPDATERING: Jag läste igenom artikeln i Arena en gång till och faktiskt, författarna använder begreppet ”Medie- och kultureliten” en gång. Så långt skulle man kunna ge Gudmundson rätt. Eller? Tillhör i så fall inte Gudmundson själv den elit han gör utfall emot? För övrigt så är Wirten och Raattamaas arbete strålande som provokativ debattskrift.
Andra bloggar om: politik, samhälle, eliter, kultur, kreativa klassen, kreativ klass, richard florida, arena, svd, gudmundsson