Jag har inte sett Oscar Hedins dokumentär om de svenska martyrerna, men jag känner mig ändå någorlunda insatt för att kunna kommentera saken. Självmordskandidaternas inställning till sitt liv väcker förstås som alltid uppseende och indignation. Man kan som Sanna Rayman sammanfatta denna indignation med en mening: ”Vad bevisar man genom att dö?”
Kulturbloggen sammanfattar en annan vanligt ståndpunkt: ”I Sverige finns ingen riktig beredskap för det här”. Men vad är egentligen ”det här”? Vad är det som är så ovanligt? Under Finska vinterkriget åkte över 8000 Svenskar till Finland för att strida på Finlands sida under parollen ”Finlands sak är vår”, och under Spanska inbördeskrget drog anarkister och andra till Spanien för att slåss mot Franco-trupperna. Det är med andra ord inte första gången som Svenska medborgare slåss i andra länder. I dag skickar vi dessutom soldater till Afghanistan för att slåss mot Talibaner.
Den stora skillnaden är förstås att så många svenskar har så svårt att acceptera att Islam skulle vara värt att slåss för. ”Saken” är inte legitim. Dessutom är man rädd för att dessa unga män skall vända sig mot dem. Man ser dom som en potentiell fara, och med viss rätt. Minns fänrik Flink som satte skräck i Falun ca 1995 1994. (förklaring: den unge fänriken Mattias Flink var förvisso inte muslim, men ett bra exempel på vad som kan hända om det slår slint för en ung militär. Flink avlossade 147 skott och dödade sex personer under en natt i Falun 1994 innan han själv sköts av polis)
Jag frågar mig också varför man i väst har en sån reflexmässig magreaktion mot självmordsbombandet som taktiskt vapen och varför man, som i DN, betraktar vapnet som primitivt? Är det någon skillnad mellan en självmordsbombare och en amerikansk soldat som ständigt lever med döden inpå knuten? Är det bättre att dö av en IED för att ville betala sin collegeutbildning än att dö för att få komma till himlen (och samtidigt ge sina anhöriga en pension)? I alla fall inte i mina ögon. Krig är i sig en fruktansvärd historia och huruvida man dör av en atombomb eller en klubba är ganska ovesäntligt.
De strategiska målen för den tjetjenska gerillan torde vara liknande som för den amerikanska militären i Irak: att vinna territorium och säkra makten. Däremot skiljer sig de taktiska metoderna och vapnen från varandra. Självmordsbomberna har blivit ett så effektivt vapen att de islamistiska väpnade rörelserna inte längre kan avvara det. Första gången det användes i stor skala av islamister vann man en stor seger. Med hjälp av det en lastbil fullastad med sprängmedel drev Hezbollah ut USA ur Libanon 1984. Jag skulle vilja säga att självmordsbomben är ett lika modernt vapen som någonsin laserstyrda bomber.
De väpande islamistiska rörelserna har också förstått att självmordsvapnet är ett dubbeleggat svärd som inte bara sprider död och förödelse varthän det används utan också bryter ner vår moral. Det är just de frågor som Sanna Rayman ställer som de islamistiska väpnade rörelserna vill få oss att ställa.
Möjligitvis har vi också blivit så itutade att det är den tekniska överlägsenheten som gör väst osårbart. Militärhistoriken är indränkt i en teknisk utvecklingslära som bara accelererat och föds och göds av det militärindustriella komplexet. Självmordsbomben är definitivt ett hack i den världsbilden.
LÄS OCKSÅ: en fördjupning om moderna och primitiva vapen och världar
***
För övrigt rekommenderas starkt Cristoph Reuters bok ”Med kroppen som vapen” för alla som vill lära sig mer om det här fenomenet.
recension – tidigare inlägg
Andra bloggar om: politik, krig, självmordsbombare, oscar hedin, islam, tjetjenien, samhälle, irak, libanon
Rädslan kommer av att de redan har vänts mot ”oss”. De respekterar inte demokratin och vill införa en shariadiktatur i Sverige och är beredda att ta till våld även här. det skrämmer nog betydligt mer än att de vill spränga sig själva i någon annan del av världen.
Att vilja är inte samma sak som att kunna. Jag kanske VILL införa ett utopiskt samhälle där alla lever i fred och lycka med varandra. Det innebär inte att jag KAN göra det.
Om någon VILL införa Sharia i det här landet så får de vilja det för mig. Det är en del av yttrandefriheten. Om de försöker införa sharia-lagar med vapenmakt så är det en annan sak.
Tycker du att du ser sådana tendenser? Tror du verkligen på fullaste allvar att det kommer att hända?
Den stora skillnaden är att en soldat dödar för att vinna. När målet är uppnått så försvinner motivet för dödandet. Dödande är bara motiverat om det leder till målet. En övertygad islamistisk självmordsbombare (som fö inte anser sig vara självmordsbombare utan martyr vilket gör att Koranens förbud mot självmord är verkningslöst) letar efter en orsak att döda, eftersom dödandet inte är ett medel för att vinna en kamp utan för att komma till himlen.
Att tro att det även i förlängningen bara kommer att drabba andra om man låter det hållas är oerhört naivt, låt mig säga London 2000 och Tyskland 1930.
mr brown du skriver: ”Om någon VILL införa Sharia i det här landet så får de vilja det för mig. Det är en del av yttrandefriheten.”
Jag är inte säker på att det är så enkelt. För det första bör väl sharia inte vara förenligt med demokrati, eller skulle man teoretiskt kunna tänka sig sharialagar i en demokrati?
Om inte så innebär ett uttalat stöd för och en vilja att införa sharialagar att man verkar antidemokratiskt. Är det lagligt?
För det andra skulle sharia innebära att en rad andra fri- och rättigheter som är reglerade i svensk lag, inte kunde utövas eller gravt inskränkas. Exempel är homosexualitet, religionsfrihet, jämlikhet mellan könen. Att uttrycka stöd för ett sådant lagsystem kan jämföras med att uttrycka stöd för vilket annat system som helst, vars tillämpande skulle innebära grundlägande fri- och rättigheter kränks (det handlar inte om smådetaljer som ändringar av fastighetsskatten eller liknande). Jag är inte jurist, men att uttala stöd för en sådan ordning, borde åtminstone då det gäller homosexuella, gå att fälla med hänvisning till hetslagen?
Hur som helst har en person som uttalar sig för sharialagen diskvalificerat sig totalt för all trovärdighet och respekt.
Peace…
Håller inte. Jag är övertygad om att många ser martyrskapet som en del av en kamp. När det gäller egenintresset kan man fråga sig hur ”paradis”-argumentet för skiljer sig från amerikanska soldater som vill få sina collegeavgifter betalda och plötsligt hamnade i Irak?
Gote…
Själva vitsen med yttrandefriheten är att jag försvarar din rätt att uttrycka dina åsikter oavsett om jag gillar det eller inte. Jag kan inte för min bästa vilja förstå varför det skulle vara olagligt att diskutera sharia bara för att sharia anses av vissa som odemokratiskt? Nynazister har också rätt att diskutera och demonstrera. Om vi börjar fängsla folk för att dom diskuterar saker vi inte gillar är vi verkligen illa ute.
Om det skall bli något slags talibanstyre i det här landet, som folk verkar vara rädda för så måste det antingen bli det genom val, eller genom statskupp. Några terrorattentat här och där gör knappast någon skillnad.
mr brown, antagligen är det så som du säger, det är inte olagligt och visst, att förbjuda någan att säga att han tex önskar sharialagar i Sverige, skulle innebära en alltför stor inskränkning i yttrandefriheten för att det skulle vara värt det, oavsett om stora samhällsgrupper har anledning att uppfatta sådana uttalanden som ett direkt hot mot deras sätt att leva.
Det finns dock två saker att fundera över här:
1. Hetslagarna. I praktiken innebär de just den slags inskränkning av yttrandefriheten som tex ett förbud mot att uttala stöd för sharia innebär, oavsett om deras syfte är gott. Många har också kritiserat dessa lagarna för detta och att hålla fast vid dem innebär att man håller sig med dubbla standarder pga missriktad tolerans.
2. Det demokratiska systemets dilemma – Kan man tillåta antidemokratiska handlingar och rörelser, och i förlängningen riskera att demokratin avskaffas på demokratisk väg? Kan i förstone tyckas lite långsökt i förhållande till sharialagarna, men kopplingen finns där absolut.
Det välkända uttalandet av Voltaire om hur han kunde vara beredd att dö för meningsmotståndarens rätt att säga sin mening, äger förstås relevans, men i praktiken kräver det förhållningssättet att det finns någon slags konsensus om hur det yttre ramverket skall vara beskaffat. Med den iofs begränsade kunskap jag har om sharia (jag har mest tagit del av rapportering av dess praktiska konsekvenser då den tillämpas i olika islamistiska länder), har jag svårt att se hur sharia passar in i det ramverk jag kan acceptera.
Mina kunskaper om Sharia är också begränsad, men bara för att man försöker leva enligt muslimsk sed så långt det är möjligt inom ramen för vår lag så innebär det inte automatiskt hets mot folkgrupp. Man förbjuder ju inte t.ex. svenska kyrkan bara för att Åke Green säger något korkat.
Man åtalar ju inte heller människor för att de TÄNKER hetstankar (och tur är väl det, annars skulle vi väl få arrestera hela befolkningen!)
Frågan är om antidemokratiska rörelser i demokratier är ju delikat och har varit aktuellt långt innan man började bygga moskeer i det här landet. t.o.m Tyskland är så liberalt att man tillåter nynaziska rörelser.
men minns att I princip alla stater har en säkerhetsmekanism som erbjuder möjligheten att införa undantagslagar om demokratin hotas på allvar.
Bara för att några killar vill bli jihadister och innebär inte det att vårt samhälle är dömt till undergång. Varken USA, UK eller Spanien har blivit islamistiska stater bara för att man har haft terrorattacker.
och om någon på allvar skulle försöka att genomföra en statskupp här, tror du inte att NATO:s apache-helikoptrar skulle hovra ovanför rosenbad inom en halvtimme?
General George S. Patton:
Now, I want you to remember that no bastard ever won a war by dying for his country. He won it by making the other poor dumb bastard die for his country.
Jonathan har antagligen rätt när han säger att islamister har vänt sig mot de han kallar ”oss”. Det är flera som vänt sig mot nyliberalerna och deras krig mot andra länder.
Sharialag i Sverige är nog inte något vi ska oroa oss för mer än att bli stenade av orthodoxa judar som vill ha halakalag på östermalm.
Nu vet jag inte om det framförts önskemål om att införa Halachalag i Sverige. Har dock aldrig läst eller hört något om det.
Däremot har det framkastats önskemål om att hela eller delar av sharialagen skall tillämpas i Sverige:
http://www.politiken.biz/integration_motarbetas.html
http://sydsvenskan.se/malmo/article141180.ece
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_289064.svd
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=53787&a=631540
http://svt.se/content/1/c6/58/17/97/Brev%20fr%E5n%20Sveriges%20Muslimska%20F%F6rbund.pdf
och Sign amatullah (hon som mordhotade Vilks) när hon skriver på sindab.se (klicka på bilden för att kunna läsa den), samt en annan person på sindbad.se:
http://img65.imageshack.us/img65/9118/32al1.jpg
http://i19.tinypic.com/677np89.jpg
Om det är så att det lobbas lika mycket för judisk särlagstiftning i Sverige, som det görs för sharialagstiftning, så är jag tacksam för upplysningar om detta. Det gör inte situationen mindre oroväckande utan snarare tvärtom!
Och nu snackar jag inte koscherslakt, det har man ju redan fått igenom tillsammans med halalslakt. Även om jag som vegetarian tycker att detta är vidrigt, ser jag det inte lika alarmerande som då det gäller krav på särlagar för att reglera tex familjeliv och straff.
Hittade förresten också en artikel jag läst tidigare, som bla behandlar dilemmat med demokratins självmordsbenägenhet:
http://www.expressen.se/kultur/2.397/1.494748/voltaire-volter
Gote..
Har du så dålig tilltro till de demokratiska instutionerna?
jag her sett svt:s granskning av salafisternas verksamhet. och ogillade framför allt ”polis-verksamheten”
Det är väl klart som korsvpad att salafisterna vill ha sharia i sverige. Men det är bara deras ”önskemål”. jag har aldrig läst någnstans att någon har motionerat till riksdagen om det här eller krävt att sharia skall införas i sverige. däremot vill de som intervjuas i artiklarna hellre bo i ett land som styrs av sharia vilket är en helt annan sak. Hur många kan salafisterna vara. 1000 pers?
om någon har önskemål om något så innebär det inte att dom kommer att få det, lika lite som jehovas vittnen kommer att få sina skrifter som svensk lag. Nå, det finns ett undantag och det är samerna!
Och om man nu inte tror på att islam överhuvudaget kan funka i väst så kan man ju kolla in USA. Här är några sajter till islam-libertarianska sajter som kanske kan muntra upp.
http://www.aifdemocracy.org/
http://www.minaret.org/
Tack för länkarna Mr Brown, jag skall kolla in dem.
Då det gäller religioners hot mot demokratin, så tror jag när det kommer till USA, att den största fara där just nu är kristendomen. De har ju haft sina duster ang frågan om intelligent design skall undervisas som ett alternativ/komplement till evolutionsteorin, eller om den skall undervisas där den här hemma, nämligen bland alla andra sagor på kristendomsundervisningen. Vet inte vem som ”leder” den striden för närvarande, Tror dock att ID-förespråkarna led ett stort bakslag i räten för ett tag sedan?
Dålig tilltro till de demokratiska institutionerna? Kanske det, eller kanske snarare en dålig tilltro till de som skall se till att dessa fungerar.
Vi har en svag nationell identitetskänsla i Sverige och detta har varit en fördel och något vi tom skrutit om i många sammanhang. Tyvärr tror jag inte att tiden är mogen än för att vi i Sverige ensidigt, helt och hållet kan avskaffa staten eller ens nationalstaten än. Det pyttelilla landet Sverige, med en svag känsla, som dessutom är uppblandad med skam, för den minsta gemensamma nämnare som kan kallas för Sverige, är nog inte så stabil och trygg som man ibland vill tro.
Om en verklig statskupp skulle äga rum skulle vi säkert kunna hantera det i ett brutalt yrvaket tillstånd. Men en smygande förändring där viktiga förutsättningar för ett fritt, sekulärt, jämlikt och demokratiskt Sverige, naggas i kanten av ekonomiska, etniska, religiösa och politiska skäl.
Själklart brukar tal av det slag jag ger prov på här avfärdas som antingen paranoida vanföreställningar, eller medveten skrämselpropaganda. Det är också så politiskt inkorrekt som det kan bli att påstå detta. Jag förväntar mig därför inte att en offentlig debatt om saken någonsin skall uppstå.
Gonatt
Visst kan man se martyrskapet som en del av en kamp. Men kampen är ett medel att nå martyrskap, inte tvärtom.
Soldaten har inte något motiv att döda någon som inte utgör något hot. Och tar fångar om det går.
Sjävmordsbombaren gör inte så.
För soldaten är dödandet inget självändamål.
För självmordsbombaren är det.
(Sedan kan man se hur det gått i Palestina, där självmordspropagandan och hatet tillåtits frodats, se var det fört dem. Om man lär ut att hat kommer det inte bara att drabba den gruppen man vill använda det mot… Ungefär som (andra sorters) biologisk krigföring.)
peace…
på sätt och vis har du rätt, men det går inte riktigt att jämföra soldater och självmordsbombare när det gäller dödandets moral eftersom döden är en så fundamental del av självmordbomben som vapen.
därtill har vi en rätt motsägelsefull uppfattning om det militära dödandet i väst som komplicerar jämförandet. Vår moral säger oss att det är fel att döda ”för sakens egen skull” och det är alltid utgångspunkten när vi går i krig. Samtidigt måste vi döda för att uppnå våra militära mål vilket redan där öppnar upp för en töjning av moralen. men, det kommer ofta till en brytpunkt i kriget när dödandet av oskyldiga civila blir en del av den taktiska arsenalen. det är extra tydligt i korea och vietnamkrigen men vi ser det också i irak och afghanistan. eftersom alla vet att den brytpunkten förr eller senare kommer att inträffa blir den ursprungliga moralen en paradox.
Däremot kan man enkelt jämföra självmordsbomben som taktiskt vapen med andra taktiska vapen, och se hur de fungerar på en taktisk och strategisk nivå. Dvs: vad uppnår vapnet för mål och vad innebär det för krigföringens utveckling och krigets ”moral”.
”Jag är inte säker på att det är så enkelt. För det första bör väl sharia inte vara förenligt med demokrati, eller skulle man teoretiskt kunna tänka sig sharialagar i en demokrati?”
Eftersom det av USA befriade Afghanistan nu tydligen skall ses som en demokrati så är svaret på frågan ”ja”.
National Review:
Sharia Calling
America, we have a problem.
Som jag sagt tidigare: jag är ingen expert på sharia, men om jag har förstått det rätt måste man skilja på institutionaliserade sharialagar och sharia som förhållningsregler för troende. Jag tror att debatten ofta handlar om det förra, men att det är det senare som är det som är aktuellt ur en svensk kontext, dvs att troende muslimer i sverige försöker att följa påbuden när det är möjligt enligt svensk lag. i detta fall är det ju inget som helst problem att kombinera sharia med demokrati, tvärtom.
I tyskland finns det just nu ett intressant fall med en muslim som tillsatts på en hög juridisk post där frågan om sharia bland annat kom upp i utfrågningen.
När det gäller det första exemplet kan man bara konstatera att när det faktiskt har varit så att islamistiska partier kommit till makten genom demokratiska val så har valen på olika sätt ogiltigförklarats. jag tänker t.ex. på algeriet och palestina. så det är svårt att säga hur de partierna skulle ha implemeterat sharia med demokratiska institutioner.