Låt oss vara ärliga. Det fuskas med skatten. Hur mycket vet ingen, och inte lär det bli tydligare för att man frågar 1 257 slumpvis valda personer om deras skattefusk, som Stefan Fölster och Fredrik Bergström gjort i en nyutkommen bok. Jag har inte läst boken, men väl Fölsters debattartikel i DN. Det mesta av artikeln handlar just om hur ”vanliga svenskar” bättrar på sin välfärd genom allehanda fusk. Boken är naturligtvis skriven för att att väcka opinion och Fölster undviker också mycket riktigt i debattartikeln att diskutera det som kan misstänkas är den riktigt omfattande skatteflykten, som jag skrev om i går; de multinationella företagens användande av skatteparadis för att undgå att betala skatt i Sverige. Jag skall vara rättvis mot Fölster. I en bisats, och på ett mycket kryptiskt sätt, antyder han faktiskt att också detta skulle vara ett problem i det ”verkliga Sverige”.
Ett grundläggande krav är då att myndigheters utvärdering och forskningsanslag bör ha skarpa krav på sig att visa hela bilden. Exempelvis bör den omfattande utrednings- och forskningsverksamhet som använder officiella siffror för inkomst- och förmögenhetsfördelning lägga betydligt mer kraft på att belysa det ”verkliga Sverige”, det vill säga ett Sverige där det finns svarta inkomster och där det också finns stora dolda förmögenheter som har placerats i andra länder (min kursivering).
Faktum är att skatteverk världen över med amerikanska IRS i spetsen börjat att ta fusket med internprissättning på största allvar. Kartläggningen av skatteparadisen tog fart först efter 11 september därför att de använts för att överföra pengar till terrorister, och i och med det började de nationella skatteverken få upp ögonen för de olika sätt som används för att undandra sig skatt. Organistationer som Tax Justice Network föreslår nu en internationell skatteorganisation som liksom interpol kan underlätta utbytet av information mellan länder. Det kan kanske verka som en Orwelliansk mardröm, men något måste göras och en sådan lösning kan vara den mest effektiva vägen att kontrollera pengaflödena.
Raymond Baker, som försökt att skingra dimmorna kring skattepradisen, menar det är omöjligt att införa en total kontroll över de globala kapitalrörelserna eftersom det skulle innebära en kontrollapparat av sällan skådade mått. Men om det är sant att vi skulle kunna få en skattelättnad på 10-15% genom att så långt det är möjligt tvinga företagen att skatta sina vinster i Sverige så bör man kanske ta en funderare på vad som bör prioriteras.
Skattefusket bidrar som jag ser det att urholka fördelningen av tillgångar oavsett om den sker på en ”folklig” eller ”multinationell” nivå och jag håller på sätt och vis med Fölster om att något borde göras. Men till skillnad från honom är jag övertygad om att åtgärderna måste riktas mot ett helt annat håll, nämligen det svenska näringslivet.
MER LÄSNING
Dan Axelssson och Mats Revland: Internprissättning i svenska multinationella koncerner
Björn Elmbrant: Fel, fusk, fiffel för miljarder
Svensson: Frågorna – Plan B
ATT FÖLJA UPP: Riksdagen har i juni 2006 beslutat att internationellt verksamma bolag ska upprätta skriftlig dokumentation avseende internprissättningen vid transaktioner med företag som är begränsat skattskyldiga i Sverige (prop. 2005/06:169, rskr. 2005/06:349). Ramarna för dokumentationskraven anges i lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter. Reglerna gäller från den 1 januari 2007. Skatteverket ska meddela närmare föreskrifter om vad som ska ingå i dokumentationen.
Andra bloggar om: politik, ekonomi, skattefusk, stefan fölster, skatteparadis, skatteflykt, näringsliv, elmbrandt, välfärdsstaten, samhälle