Ett av mina mest lästa inlägg handlar om JAK-banken, banken som praktiserar räntefri ekonomi, och de senaste månaderna tycker jag mig ha märkt att det är fler som hittar till inlägget genom att googla på exempelvis ”räntefri utlåning”. Jag har inte svårt att föreställa mig varför, när räntorna nu stiger och krascherna lurar runt hörnet.
Det är i sanning en märklig dans kring en allt mindre glänsande guldkalv som just nu utspelas när det gäller bolån och bostadsköp. I dag rapporteras det om hur spararna i den brittiska bolånebanken Northern Rock mer eller mindre ockuperat vissa kontor för att få ta ut sina pengar efter att besked kommit att den brittiska centralbanken Bank of England gått in med nödkrediter. Northern Rocks aktievärde sjönk samtidigt med 30%.
Det här med lånens betydelse för vår mänskliga tillvaro har alltid fascinerat mig. På många sätt agerar löntagare på samma sätt som företag eller finansspekulanter. Man lånar så mycket man kan i förhållande till sin inkomst och investerar sedan lånen i kapitalvaror eller bostäder, ibland med hopp om en framtida vinst. Jag utgör inget undantag, även om mina lån uteslutande utgörs av studielån. Jag har alltid skytt avbetalningsprogram och krediter som pesten. Anledningen är enkel. För mig framstår det som ett slags slaveri att vara beroende av och mer eller mindre ägd av långivarna (visst, jag tolererar att vara slav under CSN, men det är trots allt en ganska mild herre). Slaveriet förstärks av att det krävs av mig att jag skall ha en stadig och bra inkomst under hela den tid som lånet skall betalas av.
Jag vet inte om det finns undersökningar som visar hur stor del av vårt välstånd som är byggt på lån, men jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att det var så mycket som 15-25% av BNP. Jag kan också föreställa mig att långivningen ökat efter välfärdsstatens framväxt även om jag inte har något belägg för detta.
Var detta alltså välfärdsstatens gåva till sina medborgare, att de skulle lyftas upp till en sådan ekonomisk nivå att de kunde bli tillräckligt ”kreditvärdiga” för att kunna skuldsätta sig upp över öronen och därmed bygga på sitt slaveri med ytterligare en våning?
Mer om Northern Rock’s kris i DN, E24 och Guardian
Andra bloggar om: politik, ekonomi, bolånekrisen, subrimelån, bostadsmarknaden, bostadskrisen, lånekrisen, storbritannien
Det här med bankers utlåning tas upp ganska bra i filmen Zeitgeist. Den är gratis att tanka hem, torrenten finns här: http://sector.ynet.sk/zeitgeist-subtitles/Zeitgeist.DVDRip.XviD.torrent
och jag rekommenderar den starkt. Intressant att du skulle nämna slaveri i samma mening som lån =)
”Den som är stadd i skuld är icke fri” var det visst nån lite fetlagd politiker som brukade säga…:-)
Angående CSN: du tillhör kanske liksom jag de vars lån ligger några år bakåt i tiden? För de som tar lån idag är inte CSN en så mild herre längre…så får vi oxå ofta nyheten ”Allt fler studieskuldsärenden hamnar hos kronofogden”. Tror jag hört/sett den rubriken ett halvt dussin gånger vid detta laget.
Tack för filmtipset Mikael. Många ser förstås inte lån som slaveri, utan tvärtom som ett steg mot en kommande frihet eller en genväg till en samtida frihet. Jag kan inte säga till någon att den friheten inte är något värd men jag kan däremot se
att vissa vänner som tagit bostadslån har akut ”mortgage-stress” samtidigt som de klagar över utbrändhet. Lånen kräver nämligen sin tribut i form av ökad arbetsinsats. Därför pratar jag om ett slags dubbelt slaveri. Jag tror jag skall utveckla det i en särskild postning.
C, du har helt rätt i att CSN har blivit en hårdare herre. Jag har både ”gamla” och ”nya” lån och de nya lämnar inte mycket av pardon, men är å andra sidan rätt förutsägbara i och med att de rättar sig efter matsäcken.
Den som vill kan alltid kritisera mig för hyckleri med viss rätta. Jag valde att investera i kunskap snarare än i en bostad eller det materiella. Banken äger däremot inte mina tillgångar, och inte heller staten om jag nu inte får kronofogden på mig 😉