De senaste utbrotten av våldsamheter i den sunnidominerade stadsdelen Asamiyah i Bagdad under söndagen och måndagen visar att inbördeskriget i Irak numera även förs kvarter för kvarter på Bagdads gator. Innevånarna, bland annat bloggaren Zeyad (Healing Iraq), har varit instängda i sina hem sedan söndagnatten då strider mellan Irakisk polis och väpnade grupper bröt ut. Vilka som är involverade i striderna är oklart, men de kan vara lokala militiamän som tagit på sig att försvara Sunnitiska området från polisens nattliga räder. Det är med andra ord ytterligare ett steg i belfastiseringen av Bagdad. Riverbend berättar att det nu har gått så långt att den Irakiska regeringen till och med uppmanar allmänheten lite halvt undangömt på Irakisk TV att trotsa polisens order efter mörkrets inbrott om de inte har koalitionsstyrkor med sig.
Jag möter i media ständigt varningar och uttalanden om att ett inbördeskrig, eller ett fullt inbördeskrig är nära i Irak. Det refereras till denna gräns till fullt inbördeskrig som om det fanns en sådan, objektiv gräns. Den enda objektiva gräns jag känner till har överskridits för länge sedan. Det är den som används av konfliktforskare över hela världen. Enligt deras definitioner har Irak haft fullt inbördeskrig sedan 2004.
För att en väpnad konflikt skall få kallas för krig enligt detta mått så krävs det att en stat är inblandad på den ena sidan i konflikten och att 1000 personer dött i krigsrelaterade handlingar under ett år. Irak lever mer än väl upp till de kriterierna. Varför undviker man då i media och olika uttalanden att använda den definitionen (om man nu känner till den)? Jag antar att ett tungt vägande skäl är att om man officiellt säger att Irak befinner sig i inbördeskrig så minskar stödet i USA för att behålla amerikanska trupper i landet och det hänvisar dessutom trupperna till en passiv roll. Donald Rumsfeld har själv sagt att amerikansk trupp inte kommer att involvera sig i ett inbördeskrig.
Troligen kommer Irak att befinna sig på gränsen till inbördeskrig ett bra tag till, samtidigt som det pågår för fullt.
Andra bloggar om: politik, irak, usa, inbördeskrig
Vad jag minns så varnades just för inbördeskrig som en konsekvens av ett USA-angrepp på Irak, så det är kanske inte så konstigt att man inte vill kalla vad som pågår för ett inbördeskrig. Det skulle ju innebär att kritikerna av USA:s angrepp på Irak fick rätt.
Visst…
Ytterligare en anledning är att det rimmar illa att försöka hävda att Irak är på rätt väg och samtidigt kalla det som sker för inbördeskrig.
Jag kom på att det faktiskt fins en person som har kallat det som sker för inbördeskrig och det är Allawi. Men han kan troligen göra det p.g.a sin sekulära position och sin avsaknad av makt för tillfället.
Det är väl knappast USA:s fel att Sunni, Shia samt Kurder dödar och skadar varandra i Irak? Det måste de väl ändå ta ansvar för själva? Om inte USA invaderat Irak och fångat ”massförstörelsevapnet” Saddam Hussein, vad hade hänt då? Vad hade hänt när Saddam dött? Det vet vi inte. Hade vi fått en Jugoslavisk utveckling som efter Titos död och inbördeskrig och där Europa till slut fick hjälp av Amerika och NATO i strid mot FN:S säkerhetsråd och lyckades dämpa konflikten? Det är sannolikt.
Betänk också att om Saddam Hussein hade avgått som diktator hade USA inte behövt invadera och flytta bort honom från makten, varför är det aldrig någon som skyller kriget på Saddam Hussein, han hade ett val och han valde krig i stället för fred?
Det är märkligt hur polariserat tänkandet i väst har blivit. För vänstern i väst framstår demokratierna USA och Israel som det största hotet mot världsfreden, inte diktaturerna i Iran, Syrien, Saud Arabien, Kina, Nord Korea, Ryssland, etc. Det är helt obegripligt för mig, men så är det i alla fall. På så sätt blir också vänstern i väst en fiende till väst och bundsförvant till diktaturerna och det försvagar västs förmåga till motstånd mot dessa diktaturer och ideologier (islamfascismen). Det är vad jag kan se pågår idag. Jag vill också att Väst och demokratierna skall vinna kriget, så att jag och min dotter slipper att leva under Iransk islamfascistisk terror, jag tycker det är ett mycket sämre system för människan, helst med så få döda som möjligt. Jag vill inte leva som en förtryckt ”otrogen”, jag gillar inte racism.
Polarisering skapar två, goda och onda människor, när vi alla är en mänsklighet som lever på en planet i ett universum. Vi är uppenbarligen på väg mot ökat hat, våld, krig, död i världen, istället för frid, frihet och kärlek samt välstånd.
Var tog alla hippies på 1960-talet vägen? De hade i alla fall ett positivt och livsbejakande budskap, peace, love, freedom, rockmusik, dans, glädje och antagligen för mycket droger. Var hippe rörelsen det högsta mänskliga uttryck som mänskligheten förmådde eller kommer vi att få se ett högre uttryck av medvetande snart?
För att citera Nisargadatta: ”The Devine Force is not committed to non-violence, it is committed to the expansion of consiousness.” Jag undrar hur mycket våld (fysisk och psykisk smärta) vi får uppleva innan vårt kollektiva medvetande expanderat tillräckligt? Jesus och hans efterföljare har ju snackat om ”Du skall inte döda” i 2000 år och det har uppenbarligen inte uppmärksammats ännu.
Själv tänker jag ta mig till en vacker beach någonstans med sol, vind och vatten med vackra, skrattande och kärleksfulla kvinnor samt äta mango, annanas och melon. Jag överlåter konflikten till dem som vill ha den, det islamfascistiska Iran och de kristna fundamentalisterna i USA. Kanske tycker Naturen att det bra om dessa extrema och destruktiva krafter förgör varandra så att människor med högre medvetande får leva i fred och frihet samt kärlek. Det är inte helt lätt att veta hur Naturen tänker i alla sammanhang, jag skulle gärna vilja hjälpa till och skapa en vackrare och kärleksfullare värld men hur gör jag det?
De moderata rösterna tenderar att bli till svaga pip i tider som dessa och jag har hört fler uttrycka en önskan om att gå i exil till en fredligare plats.
För det första så är det troligen som du säger att balkaniseringen av mellanöstern hade kommit förr eller senare. Shia och Sunnis biff med varandra går ju tillbaks till tiden för profetens död. Är det särdeles olyckligt att det sker just nu? Det kan jag inte i ärlighetens namn bedöma. Jag kan bara se våldets effekter och tro att det kunde ha undvikits.
När det gäller polariseringen så kan jag bara prata för mig själv och andra får bedöma om jag är representativ för vänstern eller inte. För att förstå det motstånd mot USA och Israels politik som finns i vänsterkretsar så måste man prata i termer av maktutövning. USA är den enda stormakten i världen med en militärmakt som är överlägsen allt annat. Bush och co skulle kunna ha valt många sätt att bruka den makten på, men det man har valt är att visa sin makt genom unilaterala och militära insatser. Detta väcker enormt starka känslor i världen (och inte bara inom vänstern). Vad hökarna i washington säger är: vi är inget hot mot er (så länge som ni uppför er). Men det uppfattas samtidigt som just det: ett hot mot de demokratiska landvinningar som vänstern har ansett sig ha uppnått. Lägg sedan till det förakt mot vänsterns påstådda relativism som finns inom nykonservativa kretsar, så är det inte svårt att förstå varför vänstern är orolig och jämför Bush-regimen med Orwells 1984.
Det finns mycket mer man skulle kunna säga om det här. Jag kan bara konstatera att det är synd att det har gått så långt. USA har all möjlighet i världen att styra in sin politik på ett annat spår och jag hoppas att det nu är på väg att hända. Den potential som det landet har att sprida fred och demokrati har inget annat land, men jag kan bara inte se det hända under Bush och Cheney och de andra nykonservativa trots att de pratar så varmhjärtat om dessa frågor.
# 4
Bra sagt tycker jag.
Jag tycker man kan säga att de islamiska terroristerna verkligen har ansträngt sig för att initiera och eskalera konflikten med USA.
Speciellt det spektakulära 2001-09-11 som startade Terrorkriget. Det är många terror attentat som utförts mot USA och Väst. Lookhead. Garagebomben i World Trade Center. Ambassad bombningar i Afrika. Jag är inte 100% säker på när och hur terrorn egentligen började. Judarnas inflyttning i Palestina, England och Frankrikes delning av Ottomanska riket 1921. FN 1948 delningsplanen och krig.
Amerikaner och Sovjets härjningar i mellan östern under kalla kriget.
Det kan naturligtvis ha sitt intresse att förstå hur konflikten startade och sedan fortsatte, antagligen kan man gå tillbaka hur långt som helst, dock är situationen som den är och det kommer bara att bli värre och värre tills det slutligen blir fred. Hur det skall bli fred är svårt att förstå med allt hat och smärta som förstörelse, våld och död medför.
Här tycker jag också det är viktigt att framföra att USA inte svarade med att kärnvapenbomba alla muslimska huvudstäder efter 9/11, vilket man kunde ha gjort i sin ilska. Kommer Iran att visa samma behärskning i framtiden?
Det är också konflikten mellan demokratier och diktaturer, mellan religioner och kulturer, sedan är det oljan som är så viktig för övriga världen och producent-länderna och konsumentländerna har inte alltid varit i balans med varandra.
Det vore underbart om konflikten kunde lösas på fredlig väg men jag tror det blir mycket svårt. Jag förstår inte att Iran vågar provocera USA. Vill de verkligen förinta sig själva och dö som martyrer för Allah?
Det är kanske som du säger att moderata krafter minskar när världen polariseras i krig och fred.
Själv vill jag vill leva i fred, frihet, glädje, kärlek och väl-stånd, inte i missär, lidande, våld och död.
”Jag tycker man kan säga att de islamiska terroristerna verkligen har ansträngt sig för att initiera och eskalera konflikten med USA.”
Och de har lyckats. Den händelse som i grund och botten var en polisiär sak (9/11) har vuxit till en händelse av episka dimensioner, ett slags svart hål som drar med sig allt i dess närhet. Det visar inte minst det faktum att shia och sunni nu dragit igång sin gamla fajt och att PKK börjat slå till i Turkiet igen.
Hur kan man få fred? Jag blir allt mer pessimistisk. Det känns som om mellanöstern är oerhört instabilt och att ett storkrig till kan kasta det in ett kaos utan like. Också vi skulle förlora på det. Vad händer om oljeflödet stryps? Väst oförsonliga hållning gentemot den muslimska världen gör inte saken bättre. Så mitt recept är, som jag tidigare upprepat: vi och de måste börja med förhandlingar och alla måste göra eftergifter.
Men det kommer förstås inte att hända så länge någon tycker att den har trumf på hand, så perspektivet är det nordirländska. Trettio år av krig. Synd nog.
Bra tänkt jag kan bara instämma.
Jag skulle vilja säga att 9/11 var droppen som fick bägaren att rinna över och medförde att krig deklarerades av
USA.
Vad är det islamisterna vill egentligen? Jag har hört att Bin Laden sagt att judarna och amerikanerna måste bort från muslimsk mark och att islam skall spridas över hela jorden. Hur har du förstått den saken?
”The human collective mind is the most destructive and dangerous entity on the planet earth.” (Eckhart Tolle)
”You must meet hate with love.” (Vayne Dyer)
”Love your enemy.” (Jesus)
Att möta sin fiende med kärlek är verkligen inte den lättaste av uppgifter, inte ens islamiska prästerna (imamer) klarar av det, många framför de mest hatiska predikningar jag någonsin hört, en hel folkmassa som skriker ”Death to America”, ”Death to Israel”, etc. De verkar ganska pissed off helt enkelt och framstår inte som speciellt kärleksfulla i sin religösa utövning.
En annan sak som jag tyckte var lite intressant var världens kanske mest hatade mäns, dvs George Bush och Dick Cheney inkomster, skatter, gåvor som enligt http://www.erixon.com såg ut så här:
Laura och George W Bush
inkomst …………. $735.180
skatt ……………. $187.768
välgörenhet ……… $75.560
Lynne och Dick Cheney
inkomst ………… $8.819.006
skatt …………….. $529.636
välgörenhet …… $6.869.655
Bush ger 10% och Cheney 78% av inkomsten i välgörenhet. Även hatade amerikaner verkar ha ett vackert hjärta i vissa sammanhang. Detta att ”Give Back” är en stark kulturell prägling i Amerika, Amerika har varit underbart mot mig och jag vill ge något tillbaka till Amerika för att få uttrycka min tacksamhet. Många amerikaner kan vara förbannat hjälpsamma när de så vill, det är i alla fall min erfarenhet.
Du tror alltså på ett lågintensivt nordirländskt senario som pågår i 30 år, det är i alla fall bättre än Israel och Palestina konflikten som pågått i drygt 100 år (1904).
Nu måste jag tyvärr sluta och gå ut i det fina vädret, hej så länge.
Jag håller med dig om flera saker och jag försöker själv att inte bli kategorisk och känner mig därför ständigt manad att påpeka att jag inte på något sätt är anti-amerikan. Jag är däremot mycket kritisk till Bush-administrationens mellanösternpolitik (och Europas för den delen) som handlar för mycket om våra intressen.
Jag antar f.ö. att du själv är amerikan (eller möjligen kanadensare), om jag får fråga?
Jag tror att mycket kommer att ändras i vår relation till den muslimska världen, men om den skall bli fredlig så måste vi också tillåta andra bilder att komma fram som inte bara visar asförbannade demonstranter.
Det är lätt att bli kategorisk och välja sida, vänster eller höger, Israel eller Palestina, eller bara mot USA och Israel. Själv har jag märkt att det finns en tendens i mitt sinne att vilja välja sida, den ”rätta” förstås och efter att ha deltagit en tid i debatten om Israel och Palestina så har jag märkt att mina sympatier svängt fram och tillbaka, hela tiden verkar sinnet sträva efter att ha rätt och bra mot argument får det att reflektera i bästa fall och i sämsta fall vill det bara försvara sin position med vilka argument och retorik som helst.
Det som är sant för mig är att det finns ett Universum, en planet Jorden och en mänsklighet. Om vi vill överleva så måste vi leva i harmoni med naturen och varandra annars blir det bara missär, lidande och död. Jag är på Naturens sida, jag är på människornas sida, jag är på frihetens sida, jag är på fredens sida och framför allt är jag på kärlekens sida.
Jag är inte amerikan eller korrektare jag är inte USA medborgare (alla i nord och sydamerika är amerikaner fick jag veta när jag var i Costa Rica förra året, där skrev tidningarna ”United Statians” om USA medborgarna), jag har varit flera gånger i Amerika, en gång körde jag bil från Vancouver – Los Angeles – Las Vegas – Denver – Dallas – Kansas C – Chicago – Philadelphia – New York – Boston, det var en häftig resa. Har bott i Vancouver i Canada i två år. Jag är väl egentligen Göteborgare i mitt sinne även om jag numera bor i Stockholm. Göteborg är handelstaden med stort inflyttande från Holland och Skottland, porten västerut och där har liberalerna (Folkpartiet) haft sitt största fäste. Göteborg köptes av Danmark för 1 miljon Riksdaler 1632 (tror jag) för andra gången och startade som en borg vid Göta älvs mynning, därav namnet Göteborg. Namnet Johnny är bara mitt nick-name, egentligen heter jag Per.
Igår hamnade jag på lördagsfest med min vän hos några Sydamerikaner (Argentina och Venzuela) och vilken intensitet det var i den politiska diskussionen, de fullkomligt hatar Bush och Amerika. Värden och värdinnan har båda blivit torrtyrerade av militärjuntan (1976-1983), han hade fått sina testiklar krossade och alla tänder i överkäken utdragna, hennes mor hade slängts ut från ett flygplan och de hävdade att USA hade stött diktaturregimen i Argentina. USA är verkligen mycket hatat i Sydamerika, United fruits, ITT och alla stora bolag som girigt jagat vinster på bekostnad av andra människor, som har kontakter i senaten, som får hjälp av CIA och militären när det behövs. Talesättet; ”He is a dictator, but he is my dictator” har ju visat sig vara helt förkastligt på lång sikt, USA är verkligen hatade i sydamerika efter alla vidrigheter de har varit inblandade i. ”What you give out comes back” Som Europe känner jag fortfarande en hel del tackasamhet för att USA hjälpte England att besegra Hitler och hålla Stalin borta från Västeuropa under kalla kriget, samt Mashall hjälpen. Hade Amerika agerat på samma sätt mot alla andra länder hade situationen varit tvärtom idag. ”Som man sår får man skörda” är ett bra svenskt uttryck i sammanhanget.
Jag är för att stödja en demokratisk utveckling över hela världen. Den Amerikanska utrikespolitiken börjar dock bli lite väl våldsam för min smak. Oroligheter och våld börjar bryta ut på flera ställen. Irak, Afganistan, Palestina, Syrien, Lebanon, Turkiet, Pakistan, Kashmir och Iran krisen förstås. Klarar USA verkligen av att hantera alla kriser? I Afganistan går det väl hyfsat, men i Irak är det ju nästan fullständigt kaos och hur skall det inte bli med Iran?
Efter krig kommer fred, men det kan tyvärr dröja väldigt länge.
Dags att sluta och ta en promenad i solen.