Agenda hade ett bra reportage förra söndagen om de desperata människor som nu försöker att ta sig till Spanien via kanarieöarna på Afrikas västkust i små båtar. Det är en resrutt som är behäftad med stora risker för de som ger sig ut på den och stora umbäranden för de som når fram. Bara under några dagar omkring den 25 maj kom 880 båtflyktingar till öarna, och hur många som dött till havs är okänt men jag någonstans har jag läst att man beräknar att ungefär två tusen människor fått sätta livet till i sina försök att ta sig förbi gränserna till fästning Europa, bara under det senaste året. Om inte förhållandena i hemländerna förändras eller vi gör någonting drastiskt så kan likhögarna bara komma att växa under den kommande tioårsperioden och leda till ytterligt svåra konfrontationer längsmed EU:s gränser. Är det verkligen så vi vill ha det frågar jag mig? Vill vi ha ett Europa som liknar ett omvänt Östtyskland där taggtråd, krypskyttar, hundar och minfält hindrar ”horderna”? Det senare alternativet kommer aldrig bli moraliskt försvarbart i Europa hur mycket de högerexterma än önskar det, men om dödstalen stiger dramatiskt så kommer många politiker också känna sig nödgade att agera. Än så länge kan de ignorera flyktingströmmarna.
Är fri arbetskraftsinvandring ett alternativ? Vissa debattörer på högerflanken hävdar att det är det bara om vi får ett genuint nyliberalt samhälle, dvs med en minimal stat och helt fria flöden av varor och tjänster. En poäng finns det i resonemanget eftersom man knappast kan kalla ett samhälle nyliberalt om inte också arbetskraften är tillåten att röra sig helt fritt. Men att påstå att det är den enda lösningen är en absurditet med ideologiska skygglappar.
De inbjudna gästerna till Agenda visar tvärtom på helt andra förhållanden, nämligen att en fri arbetskraftsinvandring leder till större tillväxt och fler arbeten, genom att fler arbetsföra personer sätts in i produktionen i ett åldrande Europa. Ja man skulle till och med kunna tolka deras inlägg så att vi kommer att behöva öppna gränserna för att överleva i konkurrensen med de nya storekonomierna i Asien. Oavsett om man vill ta till tillväxtargumentet eller ej, så ser jag riskerna för en humanitär katastrof torna upp sig, om gränserna stängs till ytterligare och arbetskraftsinvandringen stryps. Det handlar inte bara om att vi riskerar att få flyktingläger med miserabla förhållanden i nordafrika utan om att de livsnödvändiga bidrag som invandrarna skickar hem till sina familjer stryps. Enligt Agenda skickar invandrare världen över varje år dubbelt så mycket pengar hem som världen ger i bistånd. På Fillippinerna lär dessa bidrag omfatta cirka 10% av BNP. Man behöver inte heta KG Hammar för att förstå vilka konsekvenser en strypning av dessa bidrag kan få.
EU måste ta tag i flyktingfrågan. Även om helt fri invandring kanske inte är möjlig så bör ett nytt och mer liberalt regelsystem för arbetskraftsinvandring skapas. Man kan börja med en flyktingamnesti, men jag tror att den enda lösningen på längre sikt är att EU börjar att arbeta mer konsekvent för ett större välstånd i Afrika.
mer om detta:
All Africa News
NY Times
Bild: Demonstration av immigranter i Treviso, Italien
Andra bloggar om: politik, eu, invandring, ekonomi, afrika
Kolla också in den här bloggen: http://www.dassiam.blog.lemonde.fr/
Av olika skäl (!) finns det stort intresse i Frankrike för utvecklingen i Afrika.
Du berör en intressant fråga här. Å ena sidan hävdas, i Sverige, ständigt att ”vi måste jobba mer”, samtidigt som det inte finns arbeten till dem som vill ha sådana.
Man hävdar också att i framtiden kommer det att bli alldeles för många gamlingar därför måste vi arbeta längre upp i åldrarna. Ingenting av detta är begripligt.
Funnes det jobb skulle vi inte ha en så hög arbetslöshet som vi har, och vad gäller att vi får för många gamlingar framöver, och brist på folk i arbetsför ålder, så står det ju, som du påpekar, miljoner vid gränserna som gärna vill komma hit och arbeta.
Så vad handlar det om – EGENTLIGEN??? På vilket sätt försöker man lura oss och vilka tjänar på att man gör det? Och vad tjänar man??
”Så vad handlar det om – EGENTLIGEN???”
Man skulle också kunna fråga vem som bromsar utvecklingen mot fri invandring och varför? Det finns helt klart flera svar på den frågan beroende på vilken aktör det gäller.
Jag tror svaret som så ofta handlar om makt och kontroll (i kombination med hederlig gammal rasism). Varken stat eller näringsliv vill ändra den demografiska balansen av rädsla för att man kommer att förlora inflytande, av rädsla för social oro, och av rädsla för att ”Svenskheten” kommer att gå förlorad. Jag tror att det så enkelt.
Igen tycker jag inte det är ett hållbart skäl att argumentera för invandring av en viss grupp av människor för att de sedan förväntas skicka tillbaks pengar sina familjer och släktingar och på så sätt hjälpa dem. Det finns väl andra sätt än invandring om man verkligen vill hjälpa människor att bli mindre fattiga. Friare handel är ett alternativ.
Angående arbetsinvandring tycker jag det kan vara bra eller dåligt helt beroende på förslaget ser ut. Som jag fattar det är arbetslösheten redan stor i Sverige för många grupper, och inte minst invandrare, och innan någon arbetsinvandring kan diskuteras borde det väl finnas några lediga jobb antar jag. Undantaget är väl om investerare och liknande tas in i landet.
Det där med fri invandring som koncept tror jag är helt orealistiskt mellan alla länder. Mellan välutvecklade länder, som t.ex. inom EU, går det troligen bra men sen är jag ytterst tveksam. Får jag fråga dig om du tror att det blir några konsekvenser på välfärdssystemen i Sverige med fri invandring, dvs om vilken person får komma in och utnyttja de svenska systemen? Några konsekvenser på folks vilja att stödja sådana system osv?
Igen tycker jag inte det är ett hållbart skäl att argumentera för invandring av en viss grupp av människor för att de sedan förväntas skicka tillbaks pengar sina familjer och släktingar och på så sätt hjälpa dem.
Det var snarare ett argument mot att minska arbetskraftsinvandringen.
Det finns väl andra sätt än invandring om man verkligen vill hjälpa människor att bli mindre fattiga. Friare handel är ett alternativ.
Det som är intressant är att hembetalningarna är ett system som är mer omfattande än biståndet och uppenbarligen en fungerande direkthjälp (om än odemokratiskt fördelad: de starkaste är också de som kan skicka hem pengar) till utsatta familjer. Borde man inte uppmuntra det?
Till sist är poängen den, som jag uppfattade debattörerna, att ökad arbetskraftsinvandring i sig kan leda till att bryta trenden med ”jobless growth”. Det hjälper m.a.o inte att skapa jobb först. Det är själva invandringen i sig som kan få fart på investeringarna.
Får jag fråga dig om du tror att det blir några konsekvenser på välfärdssystemen i Sverige med fri invandring, dvs om vilken person får komma in och utnyttja de svenska systemen? Några konsekvenser på folks vilja att stödja sådana system osv?
Folk som kommer hit för att arbeta betalar ju också skatt, vilket ökar statens inkomster om vi förtusätter att invandringen ökar antalet jobb och inte tvärtom.
Risk för arbetsmarknadskonflikter finns visserligen och många svenskar mostätter sig säkert en sådan utveckling, och det kan leda till spänningar mellan svenskar och andra folkgrupper. Å andra sidan tror jag att många svenskar kan tänka sig att ta emot många fler invandrare än vad vi gör i dag, men det är förstås bara en gissning.
Angående invandrare som skickar hem pengar: ”Borde man inte uppmuntra det?”
Som jag ser det är det upp till de invandrade om de vill skicka hem pengar till sina nära och kära. Jag ser absolut inget problem med det. Det jag inte ser är kopplingen med invandringspolitiken direkt. Jag bara menade att detta inte var något argument för invandringens varande eller icke varande.
”Det är själva invandringen i sig som kan få fart på investeringarna. ”
Hur då? Jag kan till viss del se det om det kommer personer till Sverige som i någon mening är högkvalificerade, högutbildade eller investerare som kanske startar nya företag osv men har svårare att förstå det om immigrationen inte är selektiv på något sätt, dvs att inte alla som vill kan komma in. Eftersom invandrare i genomsnitt har svårare att få tag på jobb än svenskar pga språk, osäkerhet vad eventuell utbildning betyder osv så riskerar invandrare ta jobb de är överkvalificerade för. Arbetslösheten och sysselsättningen bland vissa grupper invandrare är som jag uppfattar det på en helt annan nivå än befolkningen i stort. Ett problem som jag ser det är att arbetsreglerna som gör det svårare att anställa som drabbar inte minst invandrare värst. Frankrike var ju på väg att ändra reglerna för att inkludera fler i de lägre sociala grupperingarna efter kravallerna men det gick som sagt inte igenom.
Har man fri invandring skulle som jag förstår dig vem som helst kunna resa in med sin familj från var någonstans i världen som helst och bosätta sig i Sverige på obestämd tid. På något sätt måste du kunna försäkra dig om att personer inte bara kommer in för att utnyttja de generella välfärdssystem som finns (jag säger inte att det är så nu nödvändigtvis). När individer lever på absoluta bottennivån och får kämpa för mat varje dag så skulle det naturligtvis vara väldigt attraktivt att få komma till ett land som ger dem allt de behöver ifråga om levnadsstandard. Det är ingen bra lösning för Sverige och för de som bor i landet dock.
Jag skriver som sagt att jag inte tror att fri invandring (i betydelsen vidöppna gränser) är möjlig som världen ser ut just nu. Men det finns uppenbarligen både humanitära och samhällsekonomiska vinster att göra på ett flexiblare regelverk. Och diskussionen är i full gång: Regeringen har tillsatt en kommittee att granska frågan som kommer med slutbetänkande den 18 oktober, partierna, LO och Svenskt näringsliv verkar alla ha gjort sina inlägg i debatten.
jag tror (och hoppas) att bilden av invandraren som kommer hit för att leva på bidrag (en bild skapad inte minst av de långa handläggningstiderna) kanske snart är ett minne blott.
Det som är, är väl att man måste skilja på invandring och import av arbetskraft.
Är inte det en svår distinktion att göra? Man skulle kunna ställa frågan som så: vem skall få bestämma vem som skall komma hit, och under vilka premisser? det är kring den frågan som det just nu verkar pågå ett slags strid mellan arbetsgivare, fack och stat.
Det är ingen enkel fråga. I slutändan så handlar det om vem som ska stå för fiolerna och jag har all förståelse för arbetarrörelsen som ser sina landvinningar eroderas. Jag tror däremot att en sådan erosion är ett tillfälligt bakslag.
Premisserna borde ju vara att man inte tar jobb för underpriser och att man överlag uppför sig som en arbetare bör, alltså är solidarisk med arbetarklassen.