Om arbetarrörelsens koma i globaliseringsfrågan

Så när vi ändå håller på att diskutera rasism så är det då kanske dags att ta upp också vänsterns rasism, eller kanske snarare klassism, som utlösts av den i särklass viktigaste frågan i valet som jag ser det, den om arbetslösheten. Just nu pågår en mycket intressant diskussion om detta på Johan Sjölanders blogg som kan rekommenderas. Rasism bland arbetare är inget nytt fenomen i industrialismens historia. Jag skulle säga att rasism alltid riskerar att frodas när resurserna är knappa och olika befolkningsgrupper tvingas konkurrera med varandra om jobb och mark. Jag kommer osökt att tänka på den rasism som vita arbetare utävade mot indianer, asiater och svarta vilket Howard Zinn berättar om i sin bok om det amerikanska folkets historia. Den internationella solidariteten dyker visserligen upp på scenen på riktigt under dekolonialiseringen, men under en tid när ekonomin i väst är god, och arbetslösheten tämligen marginell. Invandringen från tredje världen har inte heller riktigt tagit fart. Immanuel Wallerstein brukar beteckna 1968 som slutet på de goda efterkrigsåren och början på den långa recessionskurva som vi nu befinner oss i. Och där någonstans börjar också globaliseringen att få genomslag.

Jag skulle inte säga att dagens arbetarrörelse och socialdemokrati är uttalat rasistisk, men rörelserna står inför ett dilemma, som lätt lockar fram restriktiva åtgärder i invandringsfrågor. Sossarna och facket har målat in sig i ett hörn där de bara kan se hur deras solidaritetsbygge raseras bit för bit. Vad är då dilemmat? Företagsflyttar av produktion till låglöneländer bidrar till fenomenet job-less growth. Mer vinster kommer in, men det skapas inga nya jobb. Företagen får högre vinster och staten mer utgifter. Facken verkar vara så förlamade inför den här situationen att man verkar ha stängt in sig i en skyddande bubbla, och gått i koma bakom klassbarriären, där man inväntar polska pigor och afrikanska gästarbetare med skiftnycklarna i högsta hugg. Högern säger att lösningen är att minska arbetsgivaravgifter, införa låglönejobb, sämre villkor för studenter etcetera. Och de blir inte motsagda!

Lösningen som jag ser det är inte nödvändigtvis att sänka svenska löner, utan att höja lönerna i låglöneländer, och att göra Svenska företag ansvariga för de arbetare de använder sig av i Pakistan, Kina och Indonesien. Och nu pratar jag inte om några flimsiga csr-program eller certifikat utan om lagstiftning. Rätt och slätt. Redan i dag pågår protester i Kina och Pakistan mot de usla lönerna, protester som vi aldrig hör talas om. De enda som verkar bry sig är den globala rättviserörelsen som gång på gång avslöjar miserabla förhållanden för arbetare i sweatshops och lyckas få företag att införa bättre arbetsförhållanden. Socialdemokraterna är så rädda för att irritera företagen att de hellre väntar ut katastrofen än att förbereda både arbetare och företag på tuffare tider. För katastrofen kommer. När kinesiska arbetare börjar att få bättre löner, så är det slut med billiga plastbaljor till folket.

Så vad väntar ni på, Sveriges arbetarrörelse? Ut och demonstrera och strejka för att era kinesiska och indonesiska kollegor skall få bättre betalt för sitt arbete!

Jag har skrivit om detta förut.

Andra bloggar om: , , , , ,

10 reaktioner till “Om arbetarrörelsens koma i globaliseringsfrågan”

  1. Om något decennium är Kina, Indien etc ikapp våra löner, utvecklingen kommer att likna den i Japan under 60-70-talet. Låglöneländernas arbetare kommer att organisera sig, bilda fackförbund etc etc.

    Det är inte helt i sin ordning att bara nämna borgarnas mest kontroversiella förslag vad gäller att stimulera till jobb. De har mer i bakfickan än du nämner.

    Dessutom är LAS i Sverige absurd, det går knappt säga upp en anställd längre. I stora företag kan omöjliga personer valsa runt, men för små firmor blir det tufft. Att luckra upp LAS är inte särskilt kontroversiellt.

    Vänsterrörelsens problem är den dåliga dialogen med näringslivet, näringslivet betraktas fortfrande som någon slags fiende, trots att den utgör själva grunden för skatteintäkter & välfärd.

    Det är en myt att alla jobb försvinner till tredje världen, se på Danmark, Irland Holland – de har hälften så många arbetslösa som Sverige – och ekonomin rullar på.

    Allt handlar om vilken typ utav politik vi bedriver, man måste gulla med näringslivet, även om man röstar rött. Alla grupper i samhället måste bejakas, rika, fattiga, unga, gamla, svarta, vita etc – intressepartiernas tid är förbi.

  2. Mycket bra skrivet Mr Brown:
    Jag får nästan för mig, numer, att extremvänsterns argument på 70-talet, att sossarna bara var kapitalets hantlangare, var helt riktigt (korkat och överdrivet tyckte jag då). Då, på trettiotalet, gällde det att förhindra en kommunistisk revolution och det löste man genom att fixa Saltsjöbadsandan, alltså genom att samarbeta med de stora företagen för att förhindra revolution – lite mer till arbetarna så blir de nöjda och då förlorar vi inte allt.

    Idag, då företagen inte längre fruktar en revolution, efter Sovjets sammanbrott, står sossarna där. Hur ska de nu gynna företagen utan att förarga arbetare och socialister alltför mycket och så att de inte bidrar till att skapa ”social oro”, som är vad man oroar sig för i Europa just nu.

    Göran Persson avslöjade sig genom att hävda att han var ”social demokrat” inte ”demokratisk socialist”, som Palme sade sig vara.

    Och visst har du rätt i att det är i tider av kriser som rasismen får en chans. Under 20- och 30-talen såväl som idag, tider med samma typ av ekonomisk politik (en liberal sådan), där arbetslösheten slog och slår hårt mot många människor.

    Det var av det skälet jag skrev mitt inlägg om Frankfurtskolan och deras idé att libarlismen var ett förstadium till fascim. Ett inlägg som av somliga tolkats som att jag har sagt att liberalism ÄR fascism, vilket jag inte sagt förstås.

  3. Attila….
    Vilka av borgarnas mindre kontroversiella förslag tycker du att jag borde tagit upp?

    Är den dåliga dialogen mellan arbetstagare och närlingsliv bara vänsterns problem? Det här är en intressant men knepig fråga. Vad är ”vänstern” i det här fallet? Facket? Den akademiska vänstern? Visst är relationerna frostiga, och jag skulle påstå att det delvis beror på att närlingslivet tagit över allt fler funktioner i samhället och att vänstern sett sina landviningar krympa. Näringslivet har å sin sida ett strukturellt problem som förhindrar en dialog med vänstern. För att citera flera debattörer: ”näringslivet skall göra det man är bäst på”, vilket utesluter företagen från en diskussion om dess moraliska ansvar. Närlingslivet måste kunna bryta sig ur den tvångströjan för att en dialog skall kunna uppstå. Finns ingen dialog uppmuntras fiendeskap.

    Och Kerstin…

    Med tanke på revolterna i Frankrike så verkar ju risken för social oro vara större i Europa än på länge, så det borde vara en tankeställare för sossarna. Jag kan inte se annat än att vi är på väg mot en ny turbulent tid i Europa där förhållandet mellan stat, arbetstagare och näringsliv kommer att omstruktureras igen. Inte minst därför att de unga som skall ut på arbetsmarknaden kommer att ställas inför hårdare krav, vilket de uppenbarligen kommer att revoltera mot.

  4. Och f.ö. måste jag nog säga att din postning om frankfurskolan med efterföljande diskussion nog är en av mina ”samtida bloggklassiker”.

  5. Lösningen som jag ser det är inte nödvändigtvis att sänka svenska löner, utan att höja lönerna i låglöneländer

    Exakt. Där slog du huvudet på spiken. Det är ingen naturlag som säger att icke-vita förtjänar mindre lön för sitt arbete, utan det är ett aktivt beslut som har tagits; ett beslut vars kärna är över- och underordning.

    Jag försökte diskutera just det här med en nyliberal för ett tag sedan; varför höjer man inte lönerna och förbättrar arbetsmiljön för exempelvis kinesiska arbetare? Varför ska de utnyttjas?

    Svaret var (inte helt oväntat med tanke på att det var en nyliberal jag talade med) att om man förbättrar villkoren i Kina så kommer jobben slyttas till Pakistan istället..

    Okej, men varför förbättrar man i så fall inte villkoren i Pakistan i såfall?

    Jo, men då kommer ju jobben att flytta till ett annat låglöneland istället, enligt nyliberalen.

    Det är det här som är ett av problemen med nyliberaler, nämligen att de inte kan tänka utanför ramarna, utan som duktiga papegojor rapar upp slagkraftiga soundbites som de har snappat upp från Timbro.

    Varför strävar man inte efter att genomföra en generell förbättring för arbetare på ett globalt plan? Jag antar att det är mycket mer bekvämt att leva i illusionen av att ekonomin styrs av den mytomspunna osynliga handen; på så sätt slipper man ta ställning och agera. Att vi behandlar människor som kreatur i jakt på billiga prylar blir då något ofrånkomligt, ett slags naturlag.

    För katastrofen kommer. När kinesiska arbetare börjar att få bättre löner, så är det slut med billiga plastbaljor till folket.

    Exakt. Det är ju inte direkt någon slump att företagens gullegris är en diktatur som kan hålla arbetarna i schack. Så mycket var det med högerns (dit räknar jag även ”arbetarpartiet” sossarna) vurmande för ”demokrati”…

  6. Apropå rasism så kommer man osökt in på Vaxholmsfallet:

    Fackföreningsrörelsen döms ut som rasistisk, då de vill ha kvar den svenska modellen med kollektivavtal; alla ska ha rätt till lika lön oavsett var de än är födda.

    Samtidigt så är det väldigt få som anklagar näringslivet för att vara rasitiskt då de tycker att icke-svenskar är värda mindre lön än svensson.

    Vad är mest rasistiskt?

  7. Det finns i alla fall ett exempel som visar att något håller på att hända globalt, och det är att Bangladesh regering tvingats höja lönerna för textilarbetare och fått godkänt att höja priserna 10-20% till sina beställare efter sommarens vilda strejker i landet. Men det krävdes att de strejkande brände ner 16 fabriker innan det kunde ske.

  8. Sö här försöker kinesrna lösa energifrågan:
    China to test its ’artificial sun’

    BEIJING, July 24 (UPI) — The first plasma discharge from China’s experimental advanced superconducting research center — the so-called ”artificial sun” — is set to occur next month.

    Sen handlar det om vem som ska ha makt över den nya tekniken – beslutande folkomröstningar med sex miljarder i ett nytt UI – United Individuals?!.,

    Eller som det gick med datatekniken – som ställde så många svenskar arbetslösa . en miljon bidragsberoende! Och sen hur många hundratusen svenskar är inte lyxbilsberoende? Men dina nya SUV:ar – mördarbilar – tror de att de siter säkert. Och svenska folket får bara ha beslitande folkomrröstningar i Melodifestivalen – snacka om blåsta!

    Det handlar om information OCH BESLUTSSTRUKTUR – finns det något annat än beslutande folkomröstningar???
    Tyvärr – de flesta diskvalificerar både sig själva och andra – de nöjer sig med att få besluta i Melodifestivalen.

    Angående information – det finns nu för den som vill ta del – Här om barnarbete i Bangladexh på Google Video!

    Men BESLUTSSTRUKTUREN??? 16 medlemmar i FN beslutar över sex miljarders väl och ve – och människor inte ens kritiserar globalisternas FN???

Kommentarer är stängda.