Attempts to explain the vehemence of anti-U.S. feeling abroad correctly home in on Iraq and other unpopular policies of the current administration. But over the past three decades the kudzu-like growth of another U.S. practice, used by Congress and by Democratic and Republican administrations alike, has nurtured seething resentment abroad.
This is what might be called ”foreign policy by report card,” the issuing of public assessments of the performance of other countries, with the threat of economic or political sanctions for those whose performance, in our view, doesn’t make the grade. The overuse of these mandated reports makes us seem judgmental, moralistic and bullying.
Det här skriver John R. Hamilton, som varit USA:s ambassadör både i Guatemala och Peru, i dag i en ledare i Washington Post under rubriken ”Scold War Buildup: The Perils of Foreign Policy by Report Card”. Hamilton menar att USA har gått för långt i sina försök att agera både polis, jury och domare i internationella frågor. De många bevakningslistorna över andra länders uppförande (och medföljande hot om olika typer av sanktioner) bortser alltför ofta från de ekonomiska och politiska realiteterna i dessa länder, och skapar därmed ilska och frustration eftersom ländernas ledare och befolkning aldrig tycks kunna göra tillräckligt bra ifrån sig för att uppfylla den enda stormaktens krav. Resultatet är ”demoralisering, ilska och buttert motstånd [i länder] där vi annars skulle kunna ha haft gemensamma målsättningar.” Hamilton föreslår att det här verktyget undviks i framtiden och att USA börjar att agera i sina hjärtefrågor genom multilaterala organisationer i stället för att alltid agera på egen hand.
Äntligen finns det alltså ett ord för det fenomen som jag funnit så irriterande när det gäller USA:s utrikespolitik, nämligen det moraliska översitteri som manifesteras i de många listor över andra länders beteenden som ständigt refereras till. Dessa listningar som också USA:s Bushadministrationens vänner i det här landet ständigt rapar upp som om de vore något slags moraliska stentavlor givna från gud, med vilka de oupplysta vildarna skall straffas till bättring. ”Utrikespolitik medelst rapportkort” kan man kanske översätta det till.
Andra bloggar om: politik, usa, samhälle
Pingat till: intressant