Ett par dagar tog det för den frireligiösa sekten Fadershuset att sätta igång med rivningen av ungdomshuset på Jagtvej 69 som varit under strid i Köpenhamn de senaste dagarna. Fadershuset köpte uppenbarligen byggnaden bara för att visa ungdomarna som huserade i den att de är förtappade. Rivningen var ett slags offentlig reningsakt från efterlämningarna av ondskans femtonåringar. Enligt uppgift skall Fadershuset andlige ledare Ruth Evensen ha fått en ingivelse av Gud att köpa huset och uppenbarligen var anledningen inte enbart ekonomisk förtjänst utan en möjlighet att utdela ett guds straff till ungdomarna. Fadershuset tackade också nej till att sälja vidare fastigheten till en stiftelse med knytning till ungdomshuset trots att de fick ett fett anbud som vida överskred deras inköpspris.
Nu säger Evensen till Politiken att hon hoppas att ungdomarna skall få ”nya praktfulla hus där de kan spela musik och som har riktiga kök där de kan laga mat”. Det är knappast så att ungdomarna från Jagtvej vill ha den kristna, svalt avskalade och välputsade estetiken. De senaste dagarnas kamp har i mina ögon lika mycket varit en kamp mellan olika estetiska sysnsätt som mellan moraliska.
Artiklar från Politiken i dag:
Politiker reagerar på rivningen
Ungdomshuset rivs
Fadershusets ledare i intervju
Och i DN
Andra bloggar om: politik, samhälle, köpenhamn, ungdomshuset, jagdtvej
Vilka är de där Fadershuset egentligen? De verkar ha en märklig idé om hur man lever ut kärleksbudskapet i den kristna tron?
Att det blir kravaller betyder ju just att det är andra klyftor det handlar om; brist på erkännade, brist på att vara behövd, brist på en framtid. Det är verkligen allvarligt och avhjälps inte av vare sig ett nytt eller gammalt ungdomshus.
Och brist på en känsla av frihet skulle jag tillägga. För de som är intresserade av att leva ett alternativt liv i en urban miljö finns det i princip inte längre kvar något utrymme i norden, och visst ryker också framtidstron (en annan värld blir är omöjlig, för att parafrasera rättviserörelsen). Det gör mig uppriktigt sorgsen.