Man måste säga att Afghanerna är ett folk med cohones, och då pratar jag inte om eventuella Talibaner, utan om de vanliga bybor som bestämt sig för att själva slå tillbaka mot NATO:s och de amerikanska styrkorna. Jag antar att de är vana att sköta sitt eget försvar sedan lång tid tillbaka. Förutom alla inbördes strider mellan klaner och krigsherrar har Afghanerna haft jobb med att hålla Europeerna stången. Britterna invaderade första gången redan 1839 men gav upp efter det tredje Anglo-Afghanska kriget 1919. Sedan hade Afghanistan det tydligen relativt lugnt tills dess att Sovjet invaderade 1979 och sen dess har det gått i ett.
Trots den ständiga utländska närvaron tycks ingen få kontroll över landet. I dag säger till exempel en hög militär till New York Times att det kapital i form av goodwill som NATO-styrkorna trots allt haft är på väg att ”spenderas i en skrämmande snabb takt”. Anledningen är bland annat att NATO-styrkorna gjort en rad felbedömningar som lett till många civila dödsoffer: enligt officiella siffror 132 dödade civila i sex incidenter sedan i början på mars (siffrorna är troligen högre). Vad som tycks ha hänt i flera av dessa fall är att bybor som blivit utsatta för vad de ser som övergrepp av amerikanska styrkor på marken beslutat sig för att göra väpnat motstånd och därmed dragit på sig raketattacker från amerikanskt stridsflyg som trott att de haft med motståndsrörelsen att göra. I vissa fall har säkert Talibanerna vart inblandade, men i andra fall handlar det uppenbarligen om händelser av Asterix och Obelix-karaktär (ni vet, en liten by som gör uppror mot hela romarriket), med skillnaden att byborna inte har någon trolldryck att tillgå, bara gevär och enstaka raketgevär. Resultatet har blivit massakrer från luften av civila.
Nu börjar Hamid Karzais tålamod att tryta och det har höjts röster inom det Afghanistanska parlamentet för att inleda fredssamtal med olika grupperingar inklusive Talibanerna.
Afghan, American and other foreign officials say they worry about the political toll the civilian deaths are exacting on President Hamid Karzai, who last week issued another harsh condemnation of the American and NATO tactics, and even of the entire international effort here.
What angers Afghans are not just the bombings, but also the raids of homes, the shootings of civilians in the streets and at checkpoints, and the failure to address those issues over the five years of war. Afghan patience is wearing dangerously thin, officials warn.
The civilian deaths are also exposing tensions between American commanders and commanders from other NATO countries, who have never fully agreed on the strategy to fight the war here, in a country where there are no clear battle lines between civilians and Taliban insurgents.
…This week Afghan’s upper house of Parliament recommended that the government start peace talks with the Taliban, and that foreign forces cease all offensive operations. While the chances of passage as worded are unlikely, the proposal was one measure of the rising popular anger.
Andra bloggar om: politik, afghanistan, nato, usa, talibanerna, karzai