Tveksamt, Oslo!

Jag vet inte om det är helt av godo att utse Al Gore och IPCC till Nobels Fredspristagare och jag kan förstå varför en organisation som Svenska Freds reagerar med mild kritik på framför allt utnämnandet av den förre, när man menar att Gore knappast gjort en avgörande insats för fred och nedrustning som USA:s vicepresident. Man försöker förstås motivera valet genom att påpeka att klimatfrågorna kommer att bli föremål för framtida konflikter och att den kunskapsspridning som Gore ägnat sig åt fyller en viktig förebyggande funktion och det är inte ett ointressant argument som skulle kunna diskuteras mycket mer. Vi kan bara ta ett högaktuellt exempel: Darfur-konflikten i Sudan som utlöstes av att nomadiska stammar inte längre kunde finna bete för sina djur och tvingades att söka sig allt längre söderut för sin överlevnad och därmed kom att inkräkta på de bofasta jordbrukarnas mark och grödor. Vi har också rädslan för att brist på sötvatten kan komma att utlösa desperata och våldsamma krig inom en nära framtid.

Jag säger inte att klimatfrågan inte är viktig, det är den verkligen, men det är olyckligt om reella insatser för fred och nedrustning försvinner ur synfältet, och vad man i mitt tycke signalerar från Oslo är att det inte finns några värdiga kandidater just i år. Jag måste säga att jag tycker att det är extra beklagligt just på grund av att vi är involverade i ett globalt krig mot terrorn. Om man tycker att det är obehagligt att dela ut fredspriset under pågående konflikt kan man ju alltid gå tillbaka i historien och leta upp någon som har arbetat extra hårt för freden. På Oxford Research Groups hemsida kan man ladda ned den intressanta boken ”War Prevention Works” som innehåller 50 exempel på grupper från hela världen som framgångsrikt arbetat med konfliktlösning.

Själv skulle jag vilja ge priset till de fredsgrupper som verkat under konstant dödshot i Irak och jag vill passa på tillfället att framhålla några:

  • Marla Ruzicka som startade fredsorganisationen Campaign for Innocent Victims in Conflict, och som dödades för två år sedan när den bil hon färdades i utsattes för en attack på ”dödens motorväg” utanför Bagdad.
  • Christian Peacemaker Teams som verkat i Irak under hela konflikten med risk för livet (deras kanada-koordinator kidnappades 2005-2006)
  • Iraq Body Count som mer effektivt än någon annan organisation i väst uppmärksammat hur konflikten i Irak drabbat civilbefolkningen och vars metodologi är banbrytande.
  • Iraqi Civilian War Casualties som bestod av en grupp unga Irakiska akademiker som direkt efter USA:s intåg i Bagdad drog i gång en undersökning för att få veta hur civilbefolkningen drabbades av kriget.

Eller varför inte ge priset till den regnbågskoalition av grupper som samordnade den hittils största globala massdemonstration som någonsin skådats på denna planet, den 15 februari 2003?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,