Jag måste säga att det blivit uppenbart för mig att mina kunskaper om den arabiska kultursfärens historia är bara alltför bristfälliga och skissartade. Vad säger jag till exempel om någon frågar mig vad jag anser om kalifatets eventuella återuppståndelse? Vad säger jag om någon hävdar att de islamistiska terroristerna är galna inte minst eftersom de vill återupprätta kalifatet? Tills för några dagar sedan skulle jag bara skaka på huvudet. Nu vet jag i alla fall lite mer.
Vad är då detta kalifat? Om jag förstått det hela rätt så skapades det som ett svar på frågan vem som skulle föra profeten Muhammeds lära vidare efter hans död. Profeten hade inte själv utnämnt någon efterträdare och den muslimska världen stod plötsligt utan ledning. Kalifatet instiftades för att föra Islams läror vidare och fungera som ett slags överhuvud för den mulimska världen eller gemenskapen: Ummah. Kalifen skulle därmed kunna jämföras med katolicismens påve.
Sedan den förste kalifen Abu Bakr tillsattes år 632 så har kalifatet fortsatt att bidra till att hålla ihop och utgöra ledningen för den muslimska världen. Kalifatets huvudstad har varierat beroende på kalifens hemvist och vilken region som haft störst politiskt och ekonomiskt inflytande vid varje specifik tidpunkt. Även om kalifatets makt minskade under Ottomanernas era så bevarades det i princip fram till det att det Ottomanska riket slutligen föll ihop 1924. Ottomanerna stred på axelmakternas sida i första världskriget och delades upp i intressesfärer efter 1918. Därav Britternas inflytande över Irak och Afghanistan, och därav dagens krig i Irak. Det är med andra ord inte länge sedan och även om kalifatet upphörde att existera så finns det uppenbarligen som en levande ide inom den radikala islamismen i dag.
Det är också därför som kalifatet dyker upp i den aktuella debatten. Vissa hävdar att Usama Bin Ladens yttersta mål är att återupprätta kalifatets makt och därigenom förena den muslimska världen igen till en ny stormakt. Det är också det yttersta mål som förenar hans anhängare världen över: i Tjejtjenien, Indonesien, Egypten, Iran och Irak. Inte nog med det. Även moderata muslimer torde vara medvetna om det enorma inflytande som kalifatet hade under en lång tidsperiod. Även om de inte är intresserade av att återinsätta ett kalifat av 1924 års modell så tycks det som om de intresserade av att behålla den muslimska sammanhållningen, Ummah. Den egyptiska ledaren Nassers pan-arabiska tanke skulle kanske kunna ses som ett försök att skapa ett slags moderniserat kalifat.
Att därför avfärda den muslimska världens drömmar om en enad arabisk nation under en stark ledare som galenskaper är att totalt underskatta Ummahs styrka. Att kräva att arabstaterna upprättar en typ av parlamentarisk demokrati som gör den helt kompatibel med europeisk standard är att be om motrörelser av den typ som skapade den Iranska revolutionen. Jag tror att underskattandet av Ummah är en stor del av USA och Storbritanniens felbedömning när det gäller motståndets kraft i Irak.
Om man är uppriktigt intresserad av att uppmuntra framväxandet av liberala, demokratiska instiutioner i mellanöstern bör man ta en helt annan väg än att använda brute force. Tvärtom är det uppenbart att den amerikanska politiken uppmuntrar antidemokratiska krafter i mellanöstern. USA:s problem är helt uppenbart att man inte vågar ta minsta lilla steg som skulle kunna uppfattas som en eftergift men i längden innebär det att USA faktiskt förlorar både ekonomiskt och maktmässigt även om det kortsiktigt verkar som motsatsen.
En annan syn på dagens situation i mellanöstern är att radikala krafter i den muslimska världen nu genomför det uppror mot segrarmakterna i första världskriget som nazisterna fann stort stöd för på 1930-talet. Här finns med andra ord en stor möjlighet att undvika att upprepa det misstag som ledde fram till andra världskriget. Jag förstår varför USA inte vågar ta steget och genomföra en ”Marshall-plan” för mellanöstern. Man såg hur snabbt Tyskland och Frankrike återhämtade sig efter andra världskriget och man är orolig för att förlora alltför mycket på en stark pan-arabisk nation. Det värsta av alternativen som skulle följa på att undvika en sådan återuppbyggnadspolitik är bara för svårt för mänskligheten att återigen uthärda: ett fullskaligt tredje världskrig.
Wikipediaartiklar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ottoman_empire
http://en.wikipedia.org/wiki/Caliph
http://en.wikipedia.org/wiki/Abu_Bakr
”Det är med andra ord inte länge sedan och även om kalifatet upphörde att existera så finns det uppenbarligen som en levande ide inom den radikala islamismen i dag.”
Begreppet radikal islamism är lite otydligt tycker jag. Har du ngn idé om hur många som verkligen har ett sådant mål?
Tveklöst är det många som vurmar för det, men är inte det samtitigt lite som när vi i norden vurmar för äldre tider, Kalle dussin och vikingar?
I ärlighetens namn har jag aldrig diskuterat saken men någon av de mer troende muslimer jag träffat. Det beror kanske på att jag på något sätt förutsätter att alla är medvetna om att vi nu har 2000-tal etc..
En sorts etnocentrism från min sida alltså..
Jinge…
Jag tror precis som du antyder att det är precis som den gamla hederliga europeiska nationalismen. De fransmän som vill se ett nytt starkt frankrike, lojalisterna på Nordirland vill ha brittisk överhöghet och visst, vanliga hederliga svenskars nostalgiska längtan efter stormakten sverige. Men det är bara vad jag tror, vad muslimer generellt anser vet jag inte alls, jag slänger ut frågan och hoppas någon berättar… 🙂
Mr Brown, visst skrev du tidigare att du skulle läsa Paul Bermans Liberalism och Terror. Jag tycker att den boken gör en bra genomgång av Islamisternas strävan efter Kalifatet och den panarabiska nationalismen.
Värt att notera är också att radikal islamisk är inkompatibelt med demokrati. Det handlar alltså om att den muslimska fundementalismen måste besegras på samma sätt som den judiska och kristna fundamentalimen har besegrats. För att moderna demokratiska samhällen ska kunna upprättas måste religionen förvisas till den privata sfären, och det är enligt Islamisterna (t.ex. Sayyed Qutb) fruktansvärt. Enligt Islamisterna så är kalifatet en helt enad islamisk stat. Styrd av kalifen, givetvis med sharialagar.
Eftersom det här är de fundamentalistiska muslimernas idéer så finns det troligen ett ganska stort stöd för dem bland vanliga, icke-fundamentalistiska muslimer.
Jag tror däremot att USAs strategi – att ta kriget till mellanöstern kan vara rätt metod. Fundamentalisterna betraktar icke-fundamentalistiska muslimer som avfällingar. Genom att döda mängder av muslimer i sina terrordåd så visar fundamentalisterna att de inte bara är mördare, utan att de urskiljningslöst mördar andra muslimer. Därmed tappar de det stöd de har, och därför tror jag att de kan besegras politiskt.
”Mr Brown, visst skrev du tidigare att du skulle läsa Paul Bermans Liberalism och Terror”.
Bokhögarna växer 🙂
”Jag tror däremot att USAs strategi – att ta kriget till mellanöstern kan vara rätt metod. Fundamentalisterna betraktar icke-fundamentalistiska muslimer som avfällingar.”
Ovanstående värjer jag verkligen mig emot! kristendomen och islam har krigat sedan typ 800-talet. mellanöstern behöver inte fler inre slitningar.
Tvärtom, så tror jag att det finns en massa andra lösningar som också nu börjar prövas. Arabligans initiativ t.ex. Vi håller på att försöka skapa en global monokultur vilket är helt barockt.
Npgon typ av pan-arabisk nationalism är inte alls fel enligt mitt sätt att se det. Snarare ett nödvändighet för ett fredligt och demokratiskt mellanöstern. Sen kan det se ut på många olika sätt.
Det jag förespråkar är inte en militär kamp, kristendom mot islam, utan en framförallt politisk kamp för demokrati mot islamistisk totalitarism. Däremot krävs det ett militärt/polisiört inslag eftersom totalitaristerna har angrepp mot icke-islamister på sin agenda.
Om det hela mynnar ut i en arabisk federation förr eller senare så är det inte mig emot så länge som den är demokratisk.
Läs gärna Usama bin Ladens brev till USA:s folk från 2002. Om man ska utgå från det så beror Al-Quida-terrorn på två saker
1. Västvärlden håller inte fingrarna borta från mellanöstern.
2. Västvärlden är moraliskt förkastlig och vidrig, och invånarna måste bli muslimer och underkasta sig sharialagar.
Det finns alltså inte någon möjlighet att göra tillräckligt med eftergifter. Terrorn kommer att fortsätta ändå. Då är det ett bättre val att ta upp kampen och försöka besegra islamisterna. Och för att göra det så måste man ha de moderata muslimerna på sin sida.
Den form av monokultur som jag vill skapa är politisk. Alla länder skall vara demokratiska och respektera de mänskliga rättigheterna. Jag ser det som moraliskt förpliktigande att aktivt arbeta för detta. I övrigt får kulturer se ut hur som helst.
Vilken monokulturell utbredning är det du ogillar?
”Vilken monokulturell utbredning är det du ogillar?”
Den som innebär att alla länder skall ha precis samma typ av parlamentariskt demokratiskt styre som vi har i väst. Nu håller visserligen både världsbanken och IMF på att omvärdera sina tidigare strategier och börjar se mer på lokala förutsättningar men tidigare har man pressat in allt i samma form.
Ta exemplet Uganda som implemeterat ett ganska annorlunda styre utan politiska partier som inte alls liknar den parlamentariska demokratin. Inte demokratiskt i vår mening men uppenbarligen det som fungerar just nu. Systemet är i riskzonen på grund av kravet på västlig demokrati och därmed också den mycket bräckliga freden.
Visst skulle jag absolut allra helst vilja att alla länder respekterade mänskliga rättigheter och hade en maktdelning som tillät medborgarna att framför allt avsätta sina valda. Ingen tvekan!
Pelpet…
Det finns alltså inte någon möjlighet att göra tillräckligt med eftergifter. Terrorn kommer att fortsätta ändå. Då är det ett bättre val att ta upp kampen och försöka besegra islamisterna. Och för att göra det så måste man ha de moderata muslimerna på sin sida.
Jag tror att du har fel. För det första av den enkla anledningen att man använt käpp och inte brytt sig så mycket om morötterna och de morötter man erbjudit funkar inte. Vill man ha avspänning så kan man få det och därmed ökade förutsättningar för demokrati. Det är jag övertygad om. men vill man det?
Jag tycker att IMF och världsbankens agerande ur demokratisk synvinkel varit tvivelaktigt eftersom de mer eller mindre påtvingat länder en ekonomisk politik. Vad jag vet så har de inte brytt sig så mycket om de övriga politiska dimensionerna. (Vilket i och för sig en bank kanske inte ska göra.) Hur som helst är det bra att Washington Consensus inte längre är ett konsensus.. Det bör vara upp till varje land att bestämma sin ekonomiska politik genom demokratiska beslut.
Jag saknar helt kunskap om Ugandas politiska system, men så länge som folket inte berövas makten, de respekterar de mänskliga rättigheterna, har yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter så är det OK. Om de inte klarar detta så handlar det om förtryck. Att det ”fungerar” innebär inte att styret är legitimt.
Problemet med islamisterna är att deras ideologi är rakt antidemokratisk. Att ge dem morötter innbär rimligtvis att man på något sätt ger dem mer att säga till om, och det innebär isåfall att man minskar demokratin.
Ett klart problem i arabvärlden är att regimerna är auktoritära eller diktaturer och oppositionen utgörs av islamister (t.ex. Muslimska Brödraskapet och Hamas) som tar socialt ansvar. Att stödja nuvarande regimer är inget bra alternativ. Morötter är bra, men de skall gå till demokratisk opposition – inte till auktoritära ledare eller islamister. Hittils har man mycket riktigt givit för lite morötter och till fel mottagare, men samtidigt för lite käpp mot islamisterna. Åtminstånde tills nyligen.
Du sätter fingret på några intressanta punkter. Måste en person som man kan kalla islamist per definition vara antidemokrat? Om en rörelse som Hamas skulle vinna nästa val i Palestina, är den då fortfarande odemokratisk? Renhetsivrande rörelser tenderar att bli totalitära, även i väst, men det kan lika gärna vara så att det fungerar alldeles utmärkt att islamister verkar inom demokratiska stater. Det har inte funnits möjlighet för en sådan tvärkultur att uppstå, inte minst på grund av dessa eviga krig.
Visst är många regimer i mellanöstern auktoritära, men vi har också ett problem. Vi vill att dom skall bli som oss nu (den tyske islamologen Cristoph Reuter förklarar varför vår demokratiska tadition aldrig fått fotfäste i mellanöstern i boken ”med livet som vapen” som finns i pocket på svenska, läs den). Varför? För att våra liv hotas av terrorister? Slår USAs regering hårt ner på alla till tänderna beväpnade miliser i Virginia på grund av de terrordåd som de genomfört på USA:s mark? Man bygger inte demokratier på ett två år långt krig. Därför måste koalitionstrupperna lämna Irak och vi sluta med att prata om att införa demokratier till höger och vänster utan att mena det.
Vad jag menar är att vi i väst pratar om att vi vill ha ett demokratiskt mellanöstern, och även om det finns de som verkligen menar det så tror jag att de som verkligen kan förändra situationen knappast bryr sig. Men det låter bättre än att säga att vi måste säkra våra intressen.
Måste en person som man kan kalla islamist per definition vara antidemokrat?
Svaret är nog ja. Eftersom en islamist per definition vill införa religiöst styre och sharialagar så är man antidemokratisk, då teokratiskt styre + sharia totalt åsidosätter mänskliga och medborgerliga rättigheter samt individuell frihet. Däremot bör det påpekas att alla islamister inte är våldsförespråkare – det finns islamister som vill gå en mer reformistisk väg. Muslimer som inte vill ha sharialagar och teokratiskt styre är per definition inte islamister.
Om en rörelse som Hamas skulle vinna nästa val i Palestina, är den då fortfarande odemokratisk?
Japp. Och det har hänt förr i historien att antidemokratiska rörelser har tillskansat sig makt genom demokratiska väl. Däremot så tycker jag att det är bra att Hamas ställer upp i valet – om de får mandat så tvingas de ta ansvar för sina handlingar och sin retorik, och palestinierna tvingas ta ansvar för vilka de röstar fram. Och förlorar de så har palestinierna visat demokratisk mognad.
..det kan lika gärna vara så att det fungerar alldeles utmärkt att islamister verkar inom demokratiska stater..
Helt OK, så länge som de använder demokratiska metoder och inte avskaffar demokratin. De har lika stor rätt att åtnjuta demokratiska fri- och rättigheter som fascister, nazister och kommunister.
Visst förekommer det mycket hyckleri ifråga om demokratiseringsambitioner, och kombinerat med okunskap och offentliga lögner från västvärldens ledare så blir det en riktig soppa med många föraktfulla klumpar. Men jag har ändå hopp för mellanöstern. Saddam Hussein står inför rätta, Syriens diktator Assad pressas av omvärlden, Egypten har genomfört det mest demokratiska presidentvalet hittils, Israel har avvecklat flera bosättningar, Syrien har tvingats bort från Libanon, Khadaffi har lugnat ned sig, Arabförbundet fördömer motståndsrörelselsens angrepp i Irak där befolkningen just röstat ja till den nya konstitutionen med högt valdeltagande och få anklagelser om valfusk.
Förhoppningsvis går det bra. Facit för Irak har vi nog först om 5-10 år.
.. Cristoph Reuter förklarar varför vår demokratiska tadition aldrig fått fotfäste i mellanöstern i boken ”med livet som vapen” som finns i pocket på svenska, läs den
Hoppas den är lika bra som den var billig. Drygt 40 spänn på Adlibris. Vem vet – kanske jag ändrar mig när jag läst den.
Den är väl värd sina 40 riksdaler. Reuter är mig veterligt den enda västförfattare som verkligen försökt att gå till botten med självmordsbombarfenomenet men han levererar en hel annan matnyttig info samtidigt. Och han lyckas faktiskt bevara ett stort mått av neutralitet.
Ok, då skall jag ge mig på Berman om 2-5 dagar om adlibris och posten är nådig. För 158 pix förväntar jag mig en hel del 😉