Plame, Libby, Rove, Cheney och WHIG

Varför är frågan om vem som läckte CIA agenten Valery Plames namn till pressen och därmed blåste hennes ”cover” så viktig? Jo, det är förmodligen ett av de få återstående möjligheterna att få reda på hur de fabricerade ”bevis” som låg till grund för USAs beslut att invadera Irak formulerades och spreds, och ställa någon till ansvar, eftersom att läcka sådana uppgifter till pressen kan vara åtalbart enligt amerikansk lag. Britterna har haft sin Hutton-rapport som frikände Blair men som av många kallas för en ”whitewash”. Bush vill sprida demokrati till alla hörn av världen, men sättet han gjort det på är inte den bästa reklam för demokratin i fråga. Man kan förmoda att även amerikanerna tycks anse det eftersom stödet för honom är så lågt just nu.

Bevisen pekar nu långt in i Vita Huset, ända in på vicepresidenten Dick Cheneys stol, om man får tro journalisten Mike Whitney. Att det skall framkomma några egentligt nya uppgifter bör man nog inte hoppas för mycket på. New York Times journalisten Judith Miller, som enligt Whitney troligen agerat som ”desinformatör” för White House Iraq Group (WHIG), som tog fram ”bevisen” mot Saddam Hussein, tog 65 dagar i fängelse för att skydda sin källa och har sedan dess drabbats av ”minnesförlust”. Miller blev känd när hon skrev om de ökända aluminiumtuberna i Irak, vilket togs som bevis för att Irak tagit fram WMD-bärande missiler.