Den 14 oktober skriver Magnord om Paul Bermans bok Terror and Liberalism och jämför den med Imperial Hubris. Jämförelsen är mycket intressant.
Det är intressant att notera att Berman kommer fram till en annan slutsats än den som levereras i Imperial Hubris. Bermans tes är att det faktiskt räcker med att USA och västvärlden står för värden som liberalism, frihet och demokrati för att bli hatade (av den muslimska världen, min anm), medan det i Imperial Hubris hävdas att detta inte räcker, man måste också se till handlingarna, alltså hur främst USA agerar på den internationella scenen. Kanske finns här ingen motsättning, agerandet förstärker förmodligen ett redan befintligt hat.
Kan värderingarna frikopplas från handlingarna? Jag tycker inte det är svårt att se att oförsonligheten mellan höger och vänster i frågan om kriget i Irak och terrorismen handlar just om dessa två parametrar. Där högern betonar nyttan av värdesystemets förträfflighet så ser vänstern mer till handlingarna. För stora delar av vänstern är dessutom värderingarna icke önskvärda vilket gör motståndet starkare. Detsamma gäller uppenbarligen i stora delar av den muslimska världen. Jag säger inte att det ena sättet är bättre än det andra, tvärtom menar jag att man måste väga in båda parametrarna men ytterst är det en klassisk moralfråga. En intressant fråga är också vem som står för värderingarna och vem som utför handlingarna. Även om man vill hävda att USA och västvärlden står för vissa ”goda” värderingar rent generellt så är det för den skull inte säkert att man nödvändigtvis anser att USA:s administration står för liberalism, frihet och demokrati. Det kan verka som ett barockt uttalande, men om man läser de policydokument som författats av Dick Cheney, Colin Powell och Paul Wolfowitz sedan 1990 så framstår bilden av ett USA som kräver global dominans genom en överväldigande militärmakt. ”I want to be the bully on the block”, sade Colin Powell inför the House Armed Services Committee 1992 och menade att USA aldrig skulle låta sig utmanas. Liberalt, demokratiskt och frihetssträvande? Inte enligt mitt sätt att se det.
[detta är ett svar till detta inlägg samt kommentarer på denna recension.]
Som svar på ditt påstående att Bermans bok är en ”självgod hyllning till den egna kulturen” kan jag bara säga: läs boken. Berman är en mycket hård kritiker av Bush och hans crony-administration (jag tycker själv att Bush är den sämsta presidenten i modern tid, möjligtvis med undantag av Nixon). Hela poängen med hans bok är just att man måste kunna ta avstånd från den totalitära islamismen utan att alltid kvalificera sitt uttalande med ett ”men”. Ditt eget ”Det finns förvisso ett totalitärt drag inom islamismen men…” utgör ett lysande exempel på vad Berman ser som det stora problemet med den liberala (dvs vänster i USA) debatten idag. Vänsterintellektuella (och liberala tyckare) upprepar klassiska och farliga misstag när de idag återigen börjar urskulda massakrer och folkmord med sina ”men”.
Vad det gäller värderingarna: är det frihet eller demokrati som är ”icke önskvärda” för vänstern? Jag kan meddela att en positiv syn på dessa värderingar idag är ganska okontroversiell för de flesta andra, utom just islamisterna. Jag tycker inte heller att Bush-administrationen är de bästa missionärer för dessa värderingar, tvärtom är de ibland pinsamt opassande representanter, men allt är relativt (jo), och t o m Bush-administrationen är att föredra framför islamisternas hat mot liberalismens idéer. Och ja, de hatar verkligen själva idéerna, läs deras böcker, lyssna på deras monologer, men jag förnekar inte att de eggas på i ännu större grad av USA:s klumpiga agerande.
Magnus…
jag skall läsa boken naturligtvis. Mina kommentarer baseras enbart på din recension. Ett ”men” eller för den delen ett ”och” är viktiga delar av den demokratiska processen. Med likriktning följer bara skendemokrati. Utan ”men” och ”och” ökar risken för totalitära system. Bör man ta avstånd från det Islamistiska våldet? Självklart! Bör man göra det på ett tydligare sätt? Absolut. Jag har sagt det förut.
De icke önskvärda värderingarna handlar om Bush-administrationens vilja till militär dominans, unilateralism, den kristna fundamentalismen etc, som jag anser kommer ur en djupt odemokratisk tradition, inte demokratin i sig. Jag har inte tid att utveckla detta djupare just precis nu, men jag återkommer.
Vad det gäller värderingarna: är det frihet eller demokrati som är ”icke önskvärda” för vänstern? Jag kan meddela att en positiv syn på dessa värderingar idag är ganska okontroversiell för de flesta andra, utom just islamisterna. Där förenklar du grovt. Liberaler älskar att använda ordet frihet som ett slagträ i debatten om statens makt. Vad säger det om vad som är frihet för en Islamist? Vad säger det om vad som är frihet för mig? Demokrati är ett mer specifikt begrepp och ja, där har du nog delvis rätt. Den muslimska världen har helt klart inte haft samma tradition av demokrati som vi i väst definierar den. Extremister av alla de sorter, inte bara islamister utan även nazister, sionister eller stalinister tror däremot sällan på demokratin som styresskick.
Islamisternas syn på frihet är intressant, men kass. Berman avhandlar detta i sin bok. I korthet går det ut på att man bara kan vara fri om man hänger sig helt åt islam, varför islam måste genomsyra hela livet – både privatlivet och politiken. Sharialagar och hela paketet!
Det är alltså nödvändigt att specifiera frihet som demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten till ett privatliv. De mänskliga rättigheterna ska gälla, kort och gott.
Well, jag antar att detsamma gäller fundamentalister från alla religioner, även kristna. Pro-life högern i USA är ju varken för yttrandefrihet eller demokrati som jag ser det. Ett slags västliga talibaner om du tillåter. Jag tror det är ett misstag att skapa shariabaserade islamistiska stater eftersom det är bevisat att det leder till förtryck. Däremot skall ju vem som helst som vill få vara islamist, också i Sverige. Dessutom är inga frihetsbegrepp kassa, imo, om man känner sig fri av dem 🙂