En utmärkt historisk tillbakablick ur vapeninspektörernas perspektiv

Hans Blix bok ”Avväpna Irak”, som utgavs 2004 och nu finns i pocket, är en rätt fascinerande redogörelse för det arbete som han genomförde som vapeninspektör i Irak under våren 2003. För den som har följt alla vändningar när det gäller Irakkriget så har den kanske inte så mycket nytt att komma med i själva frågan om krigets orsaker, men den är definitivt läsvärd. Bara att återigen få framkalla Blix lite avoga diplomatiska stil är njutbart. Han skriver verkligen som han talar. Fyrkantigt och ändå klart och bitskt.

Skriften är framför allt berättelsen om hur inspektionerna genomfördes och inspektörernas roll i det intensiva diplomatiska spelet i New York och deras förhandlingar med sina Irakiska motparter, men också till viss del ett försvar för inspektionerna. Nu i efterhand så känns det som om den tiden ligger långt borta så boken ger en utmärkt historisk tillbakablick ur inspektörernas perspektiv. Den är också informativ när det gäller deras kontakter med sina Irakiska förhandlare.

Blix resonerar också en hel del om USA:s och Storbritanniens agerande inför kriget och det är uppenbart att han är mycket kritisk till dessa regeringars agerande samtidigt som han är oförstående inför Irakiernas samarbetsovillighet. Boken är till viss del ett försök att förstå dessa olika hållningar. Ville USA egentligen ha några inspektioner? Varför visade inte Irakierna upp bevis, om de nu verkligen hade förstört sina massförstörelsevapen sommaren 1991?

”Det känns dystert att konstatera att de tvivel som FN:s och IAEA:s inspektörer officiellt och öppet reste om rapporterna från nationella underrättelsetjänster, nonchalerades av koalitionen när det begav sig och i stor utsträckning har nonchalerats i efterhandsdiskussionen av USA och Storbritannien. En mening som ofta citeras är den om att amerikaner bor på Mars och är beredda att handla målinriktat och slåss medan Europeerna bor på Venus och bara är beredda att diskutera och kompromissa. Det är slående att inte ens de mest uppmärksamma planetobservatörerna ser FN någonstans.”

Bild: IAEA Image Bank