Rutor som rök, civilsnutar i camo och hoods med teleskopbatonger och kaotiska scener blev resultatet av måndagens reclaim-fest. Jag måste säga att jag inte är speciellt förvånad över förstörelsen i sig. Det verkar inte heller pressen vara, som mest mest avhandlar polisens usla taktik utan att egentligen beröra anledningen till varför det så kallade ”svarta blocket” genomför sina aktioner. Det som det svarta blocket vill åstadkomma kan inte talas om av flera anledningar. För det första eftersom aktionerna är våldsamma men också för att de riktar in sig på en punkt i det liberala samhället som inte är förhandlingsbar: äganderätten.
Om man däremot tittar bortom tidningsbildernas kaos så framträder bilden av ett slags samtida ludditer som för en ideologisk kamp mot det ”överkommersialiserade” samhället. Kaoset är överlagt och beräknat. Effekten av handlingarna utvärderingsbara.
De är kanske inte helt rättvisande att dra upp John Zerzan i sammanhanget eftersom han lite för ofta fått spela rollen av att vara ideologen bakom det svarta blockets handlingar. Efter demonstrationerna i Seattle 2001 så såg sig företrädare för detta svarta block till och med nödgade att betona detta i ett pressmedelande: ”A lot of rumors have been circulating that we are followers of John Zerzan … While some of us may appreciate his writings and analyses, he is in no sense our leader, directly, indirectly, philisophocally or otherwize.”
Ändå är det svårt att gå förbi Zerzan i sammanhanget, kanske inte minst därför att hans böcker och uttalanden fått en hel del uppmärksamhet i sitt hemland USA. Zerzan brukar beskrivas som en anarko-primitivist. Anarkist i den meningen att han förkastar allt våld som genereras av sociala hierarkier och primitivist i meningen att han förkastar det vi kallar för civilisation till förmån för en återgång till ett mer primitivt levnadssätt.
Vad det svarta blocket verkar ha gemensamt med Zerzan är viljan att avskaffa den alienation som blir produkten av konkurrenssamhället och är förknippad med privat ägande. Det svarta blocket menar att förstörelsen som symbolhandling syftar till ”att förstöra den tunna, dekorativa hinnan av legitimitet som omgärdar den privata äganderätten. Samtidigt driver vi ut de våldsamma och destruktiva sociala relationer som finns inbygt i nästan allt som omgärdar oss.” (1)
Det är väldigt enkelt att fördöma förstörelsen som oacceptabel, men då missar man poängen. Förstörelse-rörelserna, om man kan kalla dom så, är lika mycket en produkt av kapitalismen som stockholmsbörsen. Min kritik mot det svarta blocket är snarare att dess inramning är för våldsam och därför blir kontraproduktiv. Budskapet når inte ut utan drunknar i kaoset som följer. Hur skulle man då kunna göra annorlunda? Man kan ta plogbillsrörelsen som exempel. Plogbillarna i Sverige genomförde under 80 och 90-talet en rad aktioner mot försvarsindustrin och fick mycket uppmärksamhet när man bröt sig in på SAAB i Linköping och ”avrustade” ett jas-plan genom att förstöra en viktig del av planet. Till skillnad från svarta blocket så är deras teknik att stanna kvar på platsen, låta sig gripas och ta det straff som följer. Om det svarta blocket lät bli att gömma sig i olika demonstrationer utan genomförde sina aktioner samlat, vänligt och ”städat” så tror jag också att man skulle få mer uppmärksamhet för sin sak i stället för att som i dag framstå som tokstollar med ”dimmiga” ideologier.
1) http://www.infoshop.org/octo/wto_blackbloc.html
Andra bloggar om: politik, progressivt, anarko-primitivism, zerzan, anarkism
Uppdatering: hittade precis denna debattartikel i Svenskan, som i sitt försvar för ”ungdomen” i mitt tycke slätar ut problematiken fullständigt, och här en intressant kritik av svarta blocket från vänster.
Det var en intressant länk till arbetarmakt.com.
Jag tänker att våld aldrig kan vara konstruktivt, för att det väcker ilska och inte kan gagna någonting som helst… Det är de som använder våld som argument som har fel, alltid. Och med det menar jag inte att man inte får försvara sej i nödsituationer…
Jag kan förstå ilskan bakom aktionerna, jag kan förstå berusningen när rutorna klirrar och jag kan förstå att det ger en känsla av att ha åstadkommit något som syns och hörs. Men jag kan inte förstå att de tror att det kan leda till någonting gott överhuvudtaget. Det är bara provokativt. Provokationer ger inte makt mer än en sekund eller så… Jag tänker att provokationen kanske kommer ur en hopplöshetskänsla – som att inget går att förändra egentligen – som att man redan har gett upp och erkänt sej förlorad… Om man ser det så, så blir det väldigt sorgligt…
Jag håller med dig Petra, och jag måste påpeka att jag resonerar om våld mot egendomsrätten i postningen och inte mot person. Vad jag ändå vill belysa är att det finns ett resonemang bakom det våldet som är intressant vad man än tycker om det. De enda som verkar kunna diskutera det är vänstern eftersom ”problemet” finns på dess ”bakgård” eller vad man skall säga.
Sen har vi exemplet med plogbillarna som ju också på sitt sätt tar till våld mot egendomsrätten, men på ett helt annat, mycket mer straight och ”vänligt” sätt, vilket gett rörelsen en hel del sympatipoäng. Deras aktioner har varit oerhört mycket mer effektiva än att slå sönder några fönster.
Jag förstår att du talar om våld emot egendom – men jag ser det inte så enkelt. Jag tror att det finns människor som är beredda att försvara sin egendom med sina liv – och då blir egendom och liv sammanblandat – tänker jag. Det är inte alla som gör en helt tydlig skillnad däremellan känslomässigt. Man kan identifiera sej med ägandet – som att ägodelarna är en del av en själv. Och då blir det mer problematiskt att tala om våld mot egendom… Det är en sida av saken.
Sen finns det den andra sidan – vad är rättmätig egendom? Jag kommenterade just på Pesten kommer från väster – om att Bolivia förstatligat sina olje- och gas-tillgångar. Där är det inte frågan om stöld, som jag ser det, utan där handlar det om naturresurser som en gång fråntagits folket – och nu återtas. Och där de privata får vara förvaltare emot en viss ”hyra”, eller vad vi ska kalla det. Den sortens förvaltning av resurser gör en stor skillnad emot ägande – eftersom en ägare idag inte avkrävs lika stort ansvar som en förvaltare. Om man såg alla som förvaltare av egendom så skulle det vara olagligt att missbruka och skada egendomen inför framtiden. Det skulle kunna lägga en hämsko på exploatering, förskingring och klipp-ekonomi…
Egendom och liv är svårt att separera och våld mot egendom kan också bli våld mot liv på sitt sätt. Svartblockarna anser uppenbarligen dessutom att företagsägd egendom i sig innebär våld, vilket är extremt men också förståeligt.
Intressant ide det där med förvaltning. Jag antar att du menar att det offentliga: staten, folket etc. skall vara ägare av tillgångarna? Det låter som en oprövad mix av socialism och privat företagande. Eller finns det exempel?
Det Bolivianska exemplet skall bli intressant att följa. Det verkar som om allt är under förhandling när det gäller utspelet om nationalisering.
Något exempel på förvaltning?
Jag tar exempel ur mina erfarenheter. Jag har en bostadsrätt, tex. Den förvaltar jag – och eftersom det inte är någon rush efter bostadsrätter där jag bor så var den billig och jag förväntar mej inte att ”vinna” något på det (spekulation i bostäder är förkastligt i mina ögon). Att arrendera ett lantbruk är ett exempel – en arrendator får inte miss-sköta sej, han/hon betalar arrende och förvaltar och brukar marken, om arrendet är oskäligt så blir det fråga om utsugning… Alla former av hyresavtal handlar väl om förvaltning? Att man har att leva upp till sitt ansvar – annars ryker kontraktet…
Jag har nog filosoferat ihop den här mixen av socialism och privat förvaltning lite på egen hand – säkerligen inspirerad nånstans ifrån – som jag inte minns… Det bygger på att jag ser hela jordens resurser som ett lån – inte som något vi har rätt att missbruka. Lite indianska tankegångar med en modern touch?
”Lite indianska tankegångar med en modern touch?”
Min spontana association var snarare Kina :), men jag förstår att du inte tänkte i dom banorna.
Jag blir otroligt misstänksam när bråk kring sådana här demonstrationer uppstår, framför allt som det ser likadant ut i Seattle som i Göteborg och på andra ställen,. och nu vid Reclaim the City-demonstrationen i Stockholm.
När ett antal människor sprang nerför Avenuen i Göteborg och demolerade allting, slog sönder fönsterrutor etc., stod det, vad det verkade på TV-bilder, ett helt batteri med fullt kravallutrustade poliser på led, måste ha varit omkring 40-50 st., uppe vid Poseidon, och ingen ingrep??? Vad handlade det om – EGENTLIGEN????
Men härliga förstasidor blev det i massmedia, om den förfärliga vänstermobben!
Varför stängde man in en massa människor på Järntorget, flera timmar, folk som inte gjort någonting och som förhöll sig helt lugna????
etc. etc.
Jag tror helt enkelt inte på massmedias bilder och beskrivningar. Se exempelvis en artikel från en som greps i Sockholm nu senast, hans artikel på Aftonbladet debatt idag
Jag litar inte heller på media när det gäller såna här saker. Det blir mest sensationsmakeri som gör att läsarna kan förena sig i fördömanden av olika slag.
Varför ingriper inte polisen? Kan vara som du antyder att man VILL låta svartblockarna få fritt fram. Det slår mig också att butiksägarna säkert har försäkringar som täcker skadorna.
Ett märkligt spel!
Bra text!
Vill tillägga att jag kände helt samma misstankar som Kerstin när jag blev åskådare till RTC-upploppet i måndags. Jag har beskrivit här hur poliserna både lät demonstrationen gå, fast den var olaglig, och hur de redan stod stridsklara i Sergelgången när demonstranterna kom in där.
Det kanske finns en mindre obehaglig förklaring till deras taktik, men jag har inte hört den!
Det verkar som om du har varit i hetluften Anna. Läste ditt inlägg.
Du ställer flera bra frågor där. Varför låter polisen tåget gå? är det för att undvika den direkta konfrontation som det annars skulle innebära? är det för att polisen tror att dom har det under kontroll? för att de vet att de kommer att bli kritiserade? för att de vill testa en ny taktik?
många frågor 🙂
Jag försökte göra en trackback till ditt inlägg, det gick inget vidare men jag länkade hit iallafall från http://annas.blogsome.com/2006/05/06/adrenalin-del-3-en-radd-polis-ar-en-dalig-polis/.
Blogger kan tyvärr inte hantera backtracks (förutom om de kommer från blogspot-bloggar) men här är länken manuellt inlagd.
annas.blogsome.com
Uppskattade din text.
Var själv på plats men ser inte riktigt kopplingen mellan den deklaration som görs i not 1 och RTC i Stockholm: En förkrossande majoritete av dem som var där var varken frihetliga socialister eller politiskt engagerade ö.h.t. Att dessutom tala om svarta blocket som något enhetligt (oavsett vem som gör det) verkar också vara högst problematiskt.
Delar också din kritik av hur man skulle kunna nå ut bättre som anarkist och kom med aningen konstruktiv sådan på eyerouge.com/2006/05/04/reclaim-anarki-kafe-44/
Förstår din tanke bakom blogbillarna och instämmer i att det kan fungera långt bättre, men det måste också poängteras att en sådan strategi inte slår igenom förrän tillräckligt många ställer upp och fängelserna börjar bli överfulla av politiska aktivister. Enstaka händelser ebbar ut ruskigt snabbt i etern. Kvar lämnar de ett spår i arkiven, men föga på den poltiiska kartan. Tror heller inte att man kan förvänta sig att folk ställer upp på den strategin så länge de har det medelbra och relativt tryggt. (Jmf. t.ex. koloniala Indien)
Välkommen. Det är inte helt lätt att synliggöra det som vill vara osynligt, vilket väl ungefär är det jag försökte göra med artikeln. Det blir en del generaliseringar. Det går naturligtvis inte heller att jämföra RTC och Seattle 2001. Frågan är om man kan klumpa ihop och jämföra ludditer, svartblockare, allmänna förstörelsesugna och plogbillar? Jag tycker att det låter sig göras. Framför allt borde någon i massmediasfären göra det.
Upplysningsvis så förkastar de allra flesta svenska anarkister zerzan som den idiot han är… ”Svarta blocket” som aktionsteknik har förövrigt inte använts på flera år i Sverige. ”Svarta blocket” är ingen rörelse, organisation eller ideologi, utan en taktik som användes under några för att möta en ökad polisiär repression. När polisen började lära sig ”svarta blockets” dynamik övergav aktivisterna denna form.
Tack för upplysningarna, anonym, du är uppenbarligen mer initierad än jag. Däremot har jag förstått att SB inte är vare sig en ideologi eller organisation, vilket torde framgå av min postning.
Zerzan idiot? Knappast. Extrem? Visst. Galning? Well…
Oavsett vad han nu är så är jag intresserad av samtida anarkisktiska ideer och Zerzan är svår att gå förbi. Vilka är dina favoriter?