Det senaste numret av Arena har en artikel om feminism i liberala och nyliberala kretsar som är intressant inte bara ur ett feministiskt perspektiv utan också ur ett rent idemässigt. Författaren till artikeln, Isobel Hadley-Kamptz, besöker ett Timbroseminarium där moderaternas chefsekonom Anders Borg blir hårt kritiserad för att använda ordet könsmaktordning, naturligtvis ett ord som är ett illrött skynke för de som tycker att feminismen är ett vänsterpåfund som man inte bör befatta sig med. Feminismens retorik verkar med andra ord börja att så sakta sippra in även bland företrädare för det mest förhärdade motståndslägret, men inte utan strid. Det blir riktigt intressant när Isobel jämför marknadsretoriken med begreppet könsmaktordning: ”Högerns feminismkritiker har ju inga som helst problem med att se spontan ordning i marknaden eller i informella institutioner. Där behöver inte normer och beteenden vara ett resultat av en medveten viljeyttring från en sammanhållen grupp. Ändå vill de inte se de likartat formade mönster som håller tillbaka både män och kvinnor från att fullt ut förverkliga sig oberoende av kön.” Då pratar man hellre om att man inte vill se mellanmänskliga relationer beskrivna i kollektivistiska termer och att feminismen i sin vilja att defniera maktförhållanden i strukturtermer därmed står i motsats till ett synsätt där individen står i centrum. Naturligtvis ägnar sig liberaler och marknadsförespråkare i högsta grad åt att analysera strukturer och faktiskt också åt ett slags egen form av kollektivism där formerna för utbyten av varor, kapital och tjänster är formaliserade inom en speciell kultur. Varför kan man då inte på samma sätt analysera maktförhållanden mellan kön eller etniska grupper? Det enda svar jag kan komma upp med just nu är att det hotar att fullständigt rasera den kultur som de liberala byggt upp kring sina transaktioner, en kultur som garanterar dem välstånd och makt. Om man släpper in feminismen innanför muren så hotar allsköns relativistisk strukturalism att flöda in.
Andra bloggar om: politik, feminism, liberalism
Technorati tags: politik, feminism, liberalism
Haha, de mest kollektivistiska jag vet just nu är SN, organisationen inom vilken näringslivets pampar agerar som en man, alltmedan man lyckats lura i, framför allt en massa ungdomar att ensam är stark.
Jag antar att du med SN menar ”Svenskt Närlingsliv”?
Det finns en massa strukturella drag i näringslivskulturen som vore intressanta att dissikera. Det paradoxala är att det kollektiva förnekas som existerande inom kulturen, och därför är det oerhört svårt att diskutera. dessutom måste man fråga sig om det är skillnad på att förorda kollektiva handlingar som ideologi eller att göra det under individualistik flagg? Jag tycker inte det.
jag tänker bara på ett exempel och det är ekonomijournalistiken som är oerhört likriktad. Jag lusläser inte ekonomidelarna men jag har tidigare skrivit om hur diskussionen kring ”alternativa” ekonomiska teorier som förfäktats av t.ex. Polanyi eller Kondratieff tycks vara helt obefintliga i näringslivets idedebatt.