Månad: juni 2006

Så dom fick Zarkawi till slut i ett litet hus i Baquba norr om Bagdad. Inte helt oväntat. En man med 25 miljoner dollar i pris på sitt huvud kan inte hålla sig undan hur länge som helst. Jag tvivlar inte heller på att det är just Zarkawi man tagit livet av. Däremot tvivlar jag på att det har någon större betydelse för det inbördeskrig som nu rasar i Irak. The Guardian rapporterar att 15 dödats av två bomber i Bagdad i dag. Det har däremot betydelse för oss i väst. Först av allt har vi förlorat ett känt ansikte, vårt omhuldade varumärke för terrorn i Irak. Sen har vi förlorat den påstådda kopplingen till Al-Quaida och Bin Ladin, vilket för oss längre från 911, vilket i sin tur torde försvaga USA:s position i Irak. Vem skall vi nu utse till att vara ”den Sunnitiske superskurken”, som vi kan höja upp till att vara ”ledare” för motståndet? Jag har tidigare skrivit om Al-Bagdhadi och det skulle inte förvåna mig om hans namn börjar dyka upp i media härnäst som ”the great thug”. Problemet är att hans koppling till Al-Quaida inte är lika tydlig.
Västerländsk media har ägnat allt för stor tid att prata om Zarkawi men mindre att försöka förstå och förklara hur de irakiska klanstrukturerna fungerar, speciellt i Al-Anbarprovinsen där motståndet mot ockupationen är som störst. Är det inte dags att ge oss lite värdefull information i stället för att arbeta på att ge oss nya kändisprofiler?

Mer om detta i: The guardian, DN och BBC

Andra bloggar om: politik, zarkawi, usa, irak, nyheter, progressivt

Jag brukar då och då läsa George Monbiots krönikor i the Guardian. Monbiot skrev den intressanta och utmanande utopistiska stridsskriften The Age of Consent och har ofta ett uppfriskande perspektiv på världshändelserna från ett gräsrotsperspektiv. George har sett ken Loachs nya film ”The Wind that Shakes the Barley”, som handlar om det Irländska väpnade uppror som slutade med självständighet från britterna 1921, och knyter ihop den nationalistiskt färgade kritiken mot filmen till massakern i Haditha som jag skrev om tidigare i dag..

Does it matter what people say about a conflict that took place 85 years ago? It does. For the same one-sided story is being told about the occupation of Iraq. The execution of 24 civilians in Haditha allegedly carried out by US marines in November is being discussed as a disgraceful anomaly: the work of a few ”bad apples” or ”rogue elements”. Donald Rumsfeld claims ”we know that 99.9% of our forces conduct themselves in an exemplary manner”, and most of the press seems to agree. But if it chose to look, it would find evidence of scores of such massacres.
In March Jody Casey, a US veteran of the war in Iraq, told Newsnight that when insurgents have let off a bomb, ”you just zap any farmer that is close to you … when we first got down there, you could basically kill whoever you wanted, it was that easy”. On Sunday another veteran told the Observer that cold-blooded killings by US forces ”are widespread. This is the norm. These are not the exceptions.” There is powerful evidence to suggest that US soldiers tied up and executed 11 people – again including small children – in Ishaqi in March. Iraqi officers say that US troops executed two women and a mentally handicapped man in a house in Samarra last month. In 2004, US forces are alleged to have bombed a wedding party at Makr al-Deeb and then shot the survivors, killing 42 people. No one has any idea what happened in Falluja, as the destruction of the city and its remaining inhabitants was so thorough.

Läsning: The Age of Consent av George Monbiot ISBN: 9780007150434

Andra bloggar om: politik, haditha, irak, usa, nyheter, monbiot

Återigen har det varit en sådan vecka som inte tillåtit mycket bloggande och nyhetsinhämtande och det kommer nog att bli lite mindre tätt mellan inläggen fram till efter midsommar. Jag noterar annars i förbifarten med viss tillfredsställelse att Bush & co och EU förstått att plocka fram morötterna ur kylen i sina förhandlingar med Iran och att Condi aviserat möjligheterna för direkta samtal med Teheran, en gest som inte bör underskattas eftersom relationerna mellan länderna varit djupfrysta sedan 1979. Läs mer i New York Times om kursändringen här och här.

En kort kommentar om Haditha-massakern är också på sin plats. Västvärlden tycks lida av ett märkligt förnekelse-syndrom när det gäller krig, som skulle kunna beskrivas som en variant på den gamla termen ”the noble art of self defence”. Tron på det hjältemodiga och rena kriget tycks alltid förmedlas av de som förespråkar det, och fallet tycks alltid lika förvånande när den djuriska människans drifter blottläggs. Att motståndet i Irak dödar civila verkar inte förvåna någon, snarare verkar det vara förväntat. När ”våra grabbar” dödar civila urskillningslöst beskrivs det snarare som ett verk av ”a few rotten apples”. Jag skulle i stället vilja säga att krig alltid handlar om att tillfoga en motståndare skada. Krig kräver viljan och uppoffringen att dehumanisera och döda andra människor. Ja, för att kriga frivilligt, som militär eller officerare, så måste man någonstans acceptera, och kanske till och med gilla, tanken på att döda andra människor. Dödandet måste ses som något naturligt. Så länge som vi har krig kommer vi också att ha ”civila” mördare och våldtäktsmän.

Till sist rekommenderas ett besök hos Yabosid för de som vill följa pirathistorien på nära håll.

Bild: CIA från Wikipedia

Andra bloggar om: politik, krig, diplomati, usa, iran, haditha, piratbyrån, yabosid