Allt har ett samband heter undertiteln till en utmärkta filmen Syriana, och så kan det ibland kännas när man nästan slumpartat plockar fram information omrking sig: ur böcker, filmer, tidskrifter och framför allt nätet. Det senaste ”sambandet” började väl i och med att jag såg den kanadensiska filmen The Corporation på video förra helgen samtidigt som jag började kolla närmre på begreppet Islamofascism som Mr GW Bush har börjat strö omkring sig. I ett kort avsnitt i fimen berättas om ett försök att genomföra en fascistisk statskupp i USA mot FD Roosevelts administration på 1930-talet, en händelse som jag aldrig tidigare hört talas om.
I dag plockade jag upp tråden och hittade en massa information om det som tydligen brukar kallas ”The Business Plot”. 1933 kontaktades den dekorerade generalen Smedley Butler av en man vid namn Gerald MacGuire som uppgav sig företräda en rad amerikanska storföretagare. Dessa ville enligt MacGuire genomföra en statskupp i USA och insätta en diktaturregim av fascistisk modell och ville att General Butler skulle leda en 500 000 man stark arme till Washington för att ta över Vita Huset. Butler blev inte alls glad över det förslaget och gick till kongressen med sin information, som tillsatte en kommission vilken sedemera bekräftade Butlers anklagelser, men utan att höra, eller vidta några åtgärder mot de utpekade konspirerande storföretagarna (Du Pont, Singer, J.P. Morgan et al). Historien föll sedemera i glömska.
Jag tenderar rent reflexmässigt att se transnationella, globala storföretag som något ont i sig (i The Corporation ställer filmmakarna diagnosen ”psykopati”). Den inverterade humanism som den representerar upplever jag som frånstötande och ociviliserad, ja faktiskt som en form av totalitarism som har likheter med fascism. Samtidigt är jag fullt medveten om att jag gör en orättvis generalisering med min kära ryggmärg. Alla storföretag agerar inte på samma sätt. Vissa kan säkert vara mer humana än andra. Jag har bara sett allt för många bevis på motsatsen.
Är nationalstaten då så mycket bättre? Förvisso inte! Det förtrycköverskott vi har i världen har väl i stort sett varje stat på denna jord någon gång bidragit till. Demokratin innebär dock ett visst tryck på våra regeringar att agera ansvarsfullt. Företaget å andra sidan är en ”familj”, en ”klan”, en sluten enhet med makt att påverka långt utanför sin familjs gränser. Och den makten är reell, och det är möjligen lärdomen av av ”the Business Plot”.
Så, ja. Jag tycker man bör vara vaksam när vissa företags ekonomier är större än de flesta länders, och när staten avvecklar sina monopol, ett efter ett. När våldsmonopolet tillslut faller, vilket det redan gjort på många ställen i världen, så kommer det att visa sig om den företagsstyrda staten är fascismens högsta stadium, eller inte.
Bild: Smedley Butler himself
Andra bloggar om: ekonomi, totalitarism, fascism, företagande, politik, usa
Pingat till: intressant
Har filmen själv på video och ja, frågan är om Frankfurtskolan inte hade rätt trots allt – liberalismen som ett förstadium till fascismen?
I de flesta definitioner av fascism ingår element som korporativism och den starkes rätt. Detta är förvisso också kapitalismförespråkarnas främsta doktriner.
Frågan är om det är fascismen som är kapitalistisk, eller kapitalismen som är fascistisk?
”Frågan är om det är fascismen som är kapitalistisk, eller kapitalismen som är fascistisk?”
Jag är mer benägen att säga att doktrinen om den starkes rätt, eller fascism om du så vill, går som på tvärs genom alla system, mer eller mindre totalitära. En marxist skulle kanske kalla det klasskamp, vilket inte är rättvisande för alla situationer.
”liberalismen som ett förstadium till fascismen?”
Mitt stora problem med liberalismen är att den måste stödja sig på kapitalism (vilket jag bland annat diskuterat på din blogg under postningen du nämner). Liberalismen har därmed ett skarpladdat gevär ständigt riktat mot sin ena fot. Så fort kapitalismen begår brott mot de mänskliga rättighterna faller skjuter sig liberalismen i sagda fot Frågan är om det finns något kvar att skjuta sig i?
Brunis: (Ditt färgval har väl ingenting med fascism att göra, va? 😮 …)
Den starkes rätt stoppar nog upp sitt fula tryne både här och var, det har du rätt i. Men kombinationen med korporativism tycker jag är intressantast…
Är kapitalism fascism utan nationalitet och uniformer?
”Brunis: (Ditt färgval har väl ingenting med fascism att göra, va? 😮 …)”
Inte alls 😉
”Den starkes rätt stoppar nog upp sitt fula tryne både här och var, det har du rätt i. Men kombinationen med korporativism tycker jag är intressantast…”
Jag hade med Korporatvism i titeln först men strök det (ligger kvar på bloggarna.se förstås) eftersom jag tyckte det blev lite för specifikt. Jag antar att korporativism inte med nödvändighet måste leda till totalitarism.
”Är kapitalism fascism utan nationalitet och uniformer?”
Svår fråga. Om jag får omformulera: Innebär det konkurrenstänkande som kapitalismen närs av automatiskt ett ökat förtryck? Innebär de strukturer som föder konkurrenstänkandet förtryck ett ökat förtryck? Om svaret är ja på dessa frågor så borde svaret på din fråga också vara ja.
Jag skulle säga ja, eftersom historien visar att kapitalismen visserligen hjälpt till att skapa vårt överskott och välstånd, men genom att skapa fattigdom och förtryck på andra ställen i världen.
Sedan finns det ju kapitalister som motarbetar förtryck även om de är få.
Jag lockas till en fundering här…
Pengar (kapital) är egentligen en överenskommelse människor emellan – som ett medel för byteshandel. Jag ser inget fel i det. Kapitalismen däremot ser jag som att då vill någon tjäna på byteshandeln – som att få mer för pengarna. Då blir det ju alltid någon annan som förlorar på det – då är det ju inte bara en byteshandel längre – utan någon ska bli tjänad på/lurad.
Så ser jag på kapitalismen – att den lockar folk till att luras/bli lurade. Jag tänker att det här blandas ihop, som att många tror att det finns konkurrens och förtjänstmaximering inneboende i ett monetärt system. Historiskt sett så fördömdes bruket av ränta just för att det slog sönder en sund byteshandel där alla hade samma möjligheter – ränta ledde till att förtjänster samlades hos vissa – orättvisor alltså. På sätt och vis är det ju på samma sätt med de som har stora ägor – det ”förräntar” sej/ger oproportionerlig förtjänst gentemot dem som inga har. Det är oproportionaliteten (vilket ord 😉 mellan människor som skapar kapitalismen. Jämn fördelning av alla resurser ger då inte upphov till kapitalism!
Kruxet blir alltså att behålla den jämna fördelningen och att inte låta någon favoriseras. Där föll ju t.ex kommunismen – som vi har lärt känna den – för att somliga skodde sej och hade mer makt än andra. Även makten måste alltså fördelas jämnt över. För så fort någon blir mer ”värd” eller har mer att säga till om så blir det risk för kapitalistiska orättvisor. Med det här menar jag INTE att alla ska stöpas i en grå mall, alla har givetvis rätt att utveckla sin individualitet, mänskliga rättigheter osv, men det får inte gå ut ÖVER någon annan. På det sättet är jag anti-kapitalist, mot ojämn fördelning. (Jo, jag är medlem i JAK 🙂
Utmärkt sammanfattning, Petra!
Och jag tror att detta är något även ekonomer något motvilligt är medvetna om. De bubblor som kapitalmarknaden blåser upp, och den ojämnhet den skapar, är ju inte precis en garant för stabilitet.
Att iden om en skatt på kapitaltransaktioner, den s.k. tobinskatten, börjar få fäste även utanför aktivistkretsar är därför ganska intressant. Jag har läst någonstans att man i frankrike haft funderingar på att lägga ett förslag på en tobinskatt. Måste kolla upp det.