Sven Eric Liedman hör defintivt till mina favoriter i svenskt litteraturliv. Hans mästerverk, som man väl får lov att kalla det, ”I skuggan av framtiden”, som tecknar upplysningsprojektets historia i breda drag, tog mig flera månader att ta mig igenom, men det kändes som att ha gått igenom ett reningsbad efteråt. Nu har jag ägnat en del av helgen åt att läsa en av hans senare böcker: ”Tankens lätthet, tingens tyngd: om frihet”, från 2004, i vilken Liedman ägnar sig åt att försöka beskriva frihetsbegreppets historia med alla dess vinklingar och tolkningar. Det är mycket fascinerande läsning, som knappast gör en klokare, men åtminstone mer rustad att bemöta det frihetssvärmeri som många nyliberaler ägnar sig åt, ett frihetssvärmeri som jag alltid tyckt klingat skärande falskt i en värld där 60% av jordens befolkning lever i extrem fattigdom. Liedmans genomgång börjar med John Stuart Mill och slutar med Jaques Derrida. Däremellan har på knappa tvåhundra sidor alla möjliga filosofers åsikter och tankar i frågan om frihetens natur dryftats: Hayek, McPherson, Adorno, Heidegger, Hegel, Marx, Kant, Dewey, Rawls, Locke, Arendt. You name them. De är alla med. Frågan om egendomsfrihet är central i boken eftersom det är kring den som de stora striderna om frihetsbegreppet försiggår, men innehåller också en rejäl genomlysning av uppdelningen i negativ och positiv frihet samt ett avslutande kapitel om hur friheten ”känns”.
Jag tror för min egen del att jag i mina egna åsikter hamnar närmast den tyske filosofen Theodor Adorno i frågan om frihetens natur. Liedman menar att Adornos ”negativa dialektik” innebär ett frihetsbegrepp som hela tiden tenderar att utplåna sig själv: för Adorno måste friheten med nödvändighet vara ”negativ”, d.v.s ovillkorlig. Frihet under ansvar är egentligen ingen frihet. Å andra sidan är visionen om friheten i sig en drömbild, en fantasi eller saga som aldrig kan uppnås (utom möjligtvis i korta ögonblick av befrielse). Det är visserligen en mörk bild av människans möjlighet till befrielse, men samtidigt en ”befriande” tanke i sin avsaknad av idealiserande av frihetens fetischer.
Mer om böckerna:
”Tankens lätthet, tingens tyngd: om frihet” på adlibris & Bonniers / ISBN: 9100102628
”I skuggan av framtiden” på adlibris / ISBN: 9100569542
Andra bloggar om: politik, samhälle, filosofi, frihet, ekonomi, demokrati, liedman
intressant?
Nej, Sven-Eric Liedman är ganska överreklamerad. Han kommer aldrig fram till något substansiellt. Det allvarligaste felet med frihetsboken är dock att han inte ens kan redogöra för den grundläggande frihetsdebatten, olika definitioner och vad de skulle innebära mera konkret.
Direkt löjeväckande är dock att han inte funderar på varför frihetsfrågorna fått en filosofisk renässans i slutet av förra seklet. Det var ju till stor del genom Robert Nozicks initierande av den s k nyliberalismen. Men Nozick existerar inte i Liedmans bok och än mindre hur Liedman själv ställer sig till denna frihetsfilosofi.
/DNg
Att anklaga Liedman för att inte komma fram till ”något substantiellt” är att skjuta över målet enl. min åsikt eftersom hans mål uppenbarligen är att presentera en överblick från sin horisont som idéhistoriker. nyliberalismen är för övrigt inte alls frånvarande i boken utan verkar företrädas av Hayek.
Det skulle annars vara intressant att höra mer specifikt vad i den ”grundläggande frihetsdebatten” som du saknar i hans bok.
Tack för tipset Brown! Jag skriver upp den här boken på min ”att läsa-lista”.
Läs gärna också ”Att se sig själv i andra” som är Liedmans bok om begreppet solidaritet. Den är lysande. Min uppfattning är att den är bättre än frihetsboken, men sådant är personligt.
skall ta mig an boken om solidaritet också och jag misstänker att de två böckerna hör ihop.
Håller med om att Liedmans två böcker om frihet respektive solidaritet är praktiskt taget obligatorisk läsning.
”Tankens lätthet…” fick mig att för en tid köpa det positiva frihetsbegreppet. Jag saknar en diskussion om republikanismen och dess frihetsbegrepp.