Jag håller verkligen inte med om allt som Johan Norberg tycker, men vissa av hans ståndpunkter är klart intressanta, och kanske då framför allt det faktum att mannen förespråkar öppen invandring. Idén om öppen invandring tycks nu alltmer skära genom den normala höger-vänsterskalan och frågan är om det är början till en motström mot nationell isolationism som vi nu ser? I vänsterlägret torde Per Wirtén vara den mest namnkunnige förespråkaren för ett öppet Europa.
Själv är jag helt klart för en öppen immigration, samtidigt som jag är fullt på det klara med vad det innebär: en stor risk för lönedumpning. De rika ser förstås en möjlighet att tjäna ytterligare en hacka på billig arbetskraft, men de skall naturligtvis betala det det kostar att köpa arbetskraft i ett land som Sverige. Kan man klara av att lösa den frågan så kan man också klara av att hålla gränserna öppna. Fördelarna är framför allt en större mångfald ett utjämnande av skillnader mellan nord och syd, men också en humanitär nödvändighet när folk nu dör i tusental vid Europas murar.
Lite läsning:
Marknadsliberalt perspektiv
Vänsterperspektiv
Migration, Citizenship, and the European Welfare State
Tidigare postningar:
Argument för fri arbetskraftsinvandring
Andra bloggar om: politik, samhälle, invandring, johan norberg, per wirten
Det här ser jag som en viktig fråga – och som du skriver så är den inte helt enkel. Målet är fri invandring/utvandring. Anledningen till det är, som jag ser det, att de som väljer att flytta ifrån sina rötter har skäl till det. Antingen för att rädda livet eller av genuint intresse, samt grader däremellan… Det är inte ett lätt val att flytta ifrån sin hembygd – isåfall skulle ju svenskarna vara mycket mer rörliga – eftersom vi i realiteten har det valet. Det är tufft (i betydelsen: stor ansträngning) att byta språk och klimat osv.
Det gör att även när vi har ganska så fri rörlighet inom EU så är det inte så många som väljer att flytta på sej. Men som du också skriver/antyder så finns det oroshärdar i världen där människor är i fara för livet – och de flyr vart som helst för att överleva – även om de riskerar livet under flykten – och det är ju ett stort misslyckande för mänskligheten i stort.
Kanske är det så att först om vi tvingas till att öppna våra gränser – så blir vi mer ansvarsfulla i världspolitiken. Det är ju när vi kan stoppa dessa livrädda människor vid gränserna som vi kan blunda för vad konsekvenserna blir av vapenexport m.m…
Helt fel läge naturligtvis, Brownie, men som jag säger: ”sist men inte minst vore jag uppriktigt intresserad av hur Mr Brown svarar på dylika frågor. Jag misstänker att han egentligen inte är särskilt intresserad av ideologi – men var hämtar han då sitt patos?”.
Du är med andra ord utmanad.
I slutet av oktober skall kommitten som utrett arbetskraftsinvandinrg komma med sitt förslag – det blir intressant. Också jag tror (förstås) att en öppnare invandring av olika slags människor med olika slags motiv vore gott både för Sverige och för demokratin.
Arbetskraftsinvandringskommittens rapport måste förstås bevakas.
Redan i dag finns ju ett humanitärt mål med invandringen, och inte bara i asylfallen. Uppenbarligen anser Europas politiska ledare att det finns ett moraliskt åtagande gentemot de. Annars skulle ju gränserna vara helt stängda och farvattnen kring t.ex. kanarieöarna minlagda.
Frågan är var gränsen för den solidariteten går och hur mycket av den som egentligen är ekonomiskt tänkande?
För övrigt håller tankesmedjan arena ett intressant symposium i stockholm den 9 november omkring en bok författad av tre svenska(?) forskare på temat välfärd och immigration (se arenagruppen.se).
och tack för utmaningen Marcus, jag svarar på din blogg