För alla som vill ta sig bakom skinnet på Hezbollah så borde den här intervjun med rörelsens chef för internationella relationer vara intressant. Nawaf Moussawi är så långt ifrån nidbilden av en muslimsk kroksabelviftande terrorist som man kan komma. Hans relationer till väst visar sig vara utmärkt och han säger sig ha ett stort intresse för västlig filosofi och litteratur. Karl Popper är en av favoriterna. En höjdpunkt är när BBC:s intervjuare Carrie Gracie frågar om det stämmer att Moussawi läser New York Times varje morgon och mannen börjar räkna upp alla internationella nyhetskällor han försöker hålla sig a jour med. En annan är frågan om han har några Israeliska vänner, varpå Moussawi nekar men säger att flera av hans amerikanska vänner är judar: ”Ja, jag tror faktiskt att de är det allihop”.
Direkt länk till BBC:s intervju (Kräver Real Player och öppnas i nytt fönster)
Andra bloggar om: politik, libanon, hezbollah
technorati: politik, libanon, hezbollah
Hm, om du menar att det finns en utbredd bild av islamister som ett slags barbarer utan läsförmåga eller intresse av att läsa något annat än koranen och de mest motbjudande tolkningarna av densamma är jag med dig. Det finns säkert sådana föreställningar, och de är ju rätt korkade. F ö har såväl Pol Pot som en och annan iransk mulla läst på västerländska universitet och det har förstås inget att göra med grad av tolerans och medmänsklighet eller hur man ska uttrycka saken.
Tyckte intervjun var ganska poänglös. Hur kan man ställa frågan OM ett uttalande som det som citerades av Nasrallah är antisemitiskt, om det inte är antisemitism så finns inte antisemitism överhuvudtaget. Sen kan man hålla på & ersätta termen med ”antisionism” hur mycket som helst.
Kan inte låta bli att påpeka att en och annan antisemit lär ha sagt att ”some of my best friends are jews”.
Kan inte heller låta bli att påpeka att Popper nog inte skulle ha besvarat de varma känslorna.
”Kan inte heller låta bli att påpeka att Popper nog inte skulle ha besvarat de varma känslorna.”
Nej, kanske inte 🙂
Intervjun var knappast ett under av djuplodande analys, snarare trevande naiv från båda håll. Det som är intressant är att man ändå försöker sig på ett samtal, och BBC är bra på det måste jag säga.