Jan Björklund och frågan om liberalismen vara

Knappt har Jan Björklund intagit Folkpartiledarposten förrän diskussionen är igång om vad Folkpartiet egentligen står för. Blogge Bloggelito levererar en smocka från liberalt håll och menar att FP riskerar att bli ett litet socialistparti om man driver socalliberalismen vidare.

Björklund har rätt i att tvåtusentalet tillhör liberalismen, men det tillhör verkligen inte folkpartismen. Kanske man får en Björklund-effekt i opinionsmätningarna under en tid, men i slutändan måste folkpartiet reformera sin politik i (negativt) frihetlig riktning. I annat fall kommer man att förbli ett litet borgerligt socialistparti som sätter käppar i hjulen för Sverige.

Bloggen Bent gör sitt försök att reda ut begreppen på ett sätt som lika tydligt låter förstå att socialliberalismen inte är särskilt eftersträvansvärd

Det handlade mycket om liberalism, eller snarare hur man inte är snällliberaler. Man vill vara socialliberaler, säger man, fast egentligen kravliberaler – men eftersom socialiberal låter så bra så vill man vara det.

Vad ovanstående bloggare håller med varandra om är uppenbarligen att Björklund har rätt i att liberalismen är ”en ideologi för tvåtusentalet”. Är det fler än jag som tycker att dammet yr och spindelväven vibrerar kring sådana uttalanden? Är det inte dags att tacka liberalismen för dess banbrytande verksamhet och hitta på något nytt i stället för att hela tiden lägga till en massa prefix som ”snäll”, ”krav” och ”social” för att snygga till den gamla kostymen? Nyliberalism hade i alla fall ett slags visionär klang.

Nej, liberalismen har nog gjort sitt, men också bidragit tll utvecklingen, inte minst genom att den skapade förutsättningar för socialismen. Det borde man de som kallar sig liberaler vara stolta över, t.ex.Bloggen Bent, som skriver att:

De flesta andra ideologier skyndar sig ju att ta till vara på liberalismens idégods – precis som man har gjort under hundra års tid innan. Redan har de andra ideologierna lagt beslag på demokratin, på universal rösträtt, på fackföreningsrörelsen, på marknadsekonomin, på internationalismen.

Ja det kanske kan verka surt, Bent, men varför inte istället glädjas åt att liberalismen haft sin beskärda del i dessa landvinningar? Tyvärr verkar det inte bättre än att sossarna sedan länge lagt beslag på den klassiska liberala kronan. Folkpartiet framstår för mig snarare som ett konservativt mittenparti (och jag är inte ensam om att tycka det), men det kan man ju inte säga eftersom man då skulle förlora sina medelklassväljare. Kanske önskar många liberaler att vi kunde ha stoppat tiden i slutet på 1800-talet, när ”rätt” grupper hade fått sina rättigheter erkända? Det är hursomhelst försent nu.

SVD, DN och DN igen om Jan Björklund

Andra bloggar om: politik, folkpartiet, liberalism, jan björklund, regeringen, alliansen