Jag ber om ursäkt för den långvariga tystnaden, men det har inte direkt varit någon vanlig sommar för mig det här året. Man skulle helt kort kunna säga att sommaren helt enkelt ”försvann” på grund av en intensiv arbetsperiod. Det kändes också nödvändigt att ta ett avbrott och fundera över vad jag egentligen vill använda den här bloggen till. Visst är nyhetsflödet viktigt för mitt bloggande. Det erbjuder ett material som engagerar mig så mycket så att jag ibland tvingas att kommentera det. Men någonstans tar det också fokus från idédebatten och jag måste därför säga att jag fann Nils kritik av min (och andra bloggares) sjävpåtagna utopist-titel välfunnen:
…det man får se är ofta ett slags tillkännagivande av “Ja, jag är utopist” men man ser inte mer. En bloggare, Mr. Brown, som skriver mycket om realpolitik i konfliktsituationer följer samma mönster (av det jag läst).
Jag kan egentligen inte annat än hålla med. Det är bara alltför lätt att glömma framtidsvisionerna, idéerna, innovationerna och alternativen för att i stället fokusera på att bemöta orättvisor, våld och förtryck. Det är bara alltför lätt att undvika utopismens nödvändiga naivitet. Så jag säger till mig själv att jag skall försöka att hitta en lite bättre balans mellan dessa motpoler i fortsättningen. Vi får väl se hur det går.