Det har väl knappast undgått någon att de amerikanska säkerhetstjänsterna i sin senaste gemensamma rapport menar att Iran inte haft något kärnvapenprogram sedan 2003, vilket väckt mycket debatt (se t.ex. DN här och här. En krönikör som har en lite annorlunda syn på rapporten är Mustafa Dominic som presenterar en tanke, i en krönika på Wahington Post/Newsweeks Post Global, som egentligen inte är så märklig, men som jag aldrig läst förut i väst-media, nämligen att Iran borde skaffa sig kärnvapen som avskräckningsmedel. Dominic skriver:
The American intelligence reports’ recent assertion that Iran halted its nuclear weapons program in 2003 does not change anything about the current situation as long as it does not fundamentally change the minds of American policymakers. Judging from President Bush’s dismissive response, this doesn’t seem to be the case. The truth is, Americans do not need a pretext to continue their bullying of Iran, which is precisely why Iranians want to and in fact should build nuclear capacity.
Och visst är det väl egentligen vid första påsikt ett logiskt resonemang som stämmer väl överens med hur man förväntas reagera på en fri marknad (Dominic är marknadsanalytiker). Om ens konkurrent och därtill största fiende hotar med våld måste man kunna möta det våldet på något sätt. Och eftersom USA är så fullständigt militärt övermäktigt så verkar det bara vara kärnvapen som kan vara tillräckligt avskräckande. Alltså bör Iran skaffa kärnvapen. Kanske till varje pris till och med eftersom det är det enda sättet att garantera den egna suveräniteten och därmed friheten.
I skenet av detta resonemang är det uppenbart att vi (återigen) behöver nedrustning i världen. Mer nedrustning, bättre nedrustning och effektivare nedrustning. Smartare nedrustning och sexigare nedrustning. Så ja, jag förstår Dominics resonemang, men nej, jag håller inte med om det. Större högar av kärnvapen är inte lösningen.
Andra bloggar om: politik, iran, usa, kärnvapen, iran-krisen, israel, krig, fred, nedrustning, ekonomi