Sedan den förra delen i den här lilla miniserien, som jag började köra i januari så har jag bland annat plöjt igenom större delen av den bok som vållade viss debatt när Per Wirten skrev om den i början av februari: Mike Davis Svält och Kolonialism. Även om boken är mastig så är den verkligen upplysande. I princip så beskriver den två händelser som orsakades av det stora väderlekssystem som benämns ENSO, eller med andra ord El Niño och La Niña, händelser som fick förödande konsekvenser för befolkningar världen över, men kanske allra mest för Indien och Kina. Under 1876-78 och 1896-1902 drabbades dessa länder av uteblivna monsuner och grav torka, vilket ledde till massdöd av monstruösa proportioner. Vi pratar om dödstal i stoleksordningen 30-60 miljoner människor bara i Indien, Kina och Brasilien under dessa två tillfällen. Indierna var kolonialiserat av Storbritannien under de två torkperioderna och Kineserna ansatta av ”kanonbåtsdiplomater” och utländska invasioner.
Det som Davis återkommer till är hur kolonialväldet på ett närmast makabert sätt förstärkte svältkatastrofen bortom allt förnuft, bara för att hålla igång exportmaskineriet. I Indien saknades det inte mat, men den exporterades hem till britterna. Man vägrade blankt sälja spannmål till de svältande till underpris eftersom det var emot frihandelns princip. Man minskade matransonerna till de s.k. kulierna som arbetade för kolonialisterna till det minimala. Järnvägar och andra moderniteter var inte på något sätt en garant för nödhjälp och hjälpinsatserna minimala. Man höll stenhårt på att alla skatter och arrenden skulle drivas in trots den obarmärtiga torkan. Hjälppengar gick till att föra krig i Afghanistan. Kort sagt: Kolonialstyret struntade i om Indierna dog så länge de inte gjorde uppror. De tjänstemän som protesterade fick focken. Britterna var helt enkelt blinda för allt annat än vinsterna. Inget fick rubba vinsterna. Inget fick rubba frihandeln.
Men Davis går längre än så. I kapitlet ”Tredje världens ursprung” tar Davis upp omfattande statistiska studier gjorda av Paul Bairoch m.fl. som visar att ”skillnaderna i välstånd och inkomst mellan sjuttonhundratalets stora civilisationer var relativt obetydliga”. Bairoch menar till och med att det ”är mycket troligt att levnadsstandarden i Europa under mitten av sjuttonhundratalet var en aning lägre än i resten av världen”. Efter 100 år av kolonisation hade ”tredje världens” andel av världens samlade BNP sjunkit från 65% 1850 till 22 % 1960. Davis slår därmed hål på myten om dessa länder som traditionella ”hungerekonomier”. Det var i och med kolonialiseringen dom blev det.
Jag förstår varför Wirtén tar upp boken i sin artikel. Om och om igen matas siffrorna fram: Stalin dödade 20 miljoner kulaker, Hitler dödade 6 miljoner judar. Vi kunde också lägga till: Britterna dödade 20 miljoner indier. Visst är det att handskas vårdslöst med siffror. Jag håller med. Men det är inte poängen. Om det är ett land inom vår kultursfär som har orsakat ”lite” massdöd, så är det väldigt lätt att det sopas under mattan.
En sak till blir tydlig: det är lätt för oss att prata om tillväxt, frihandel och ekonomiska reformer. Vad Davis bok visar är att vi byggt en stor del av vårt välstånd på likhögar och underutveckling av andra länder. Det är tyvärr fortfarande till stor del så.
Mike Davis: Svält och Kolonialism: hur tredje välden underutvecklades. Leopard förslag ISBN: 91-7343-019-6
Tidigare postningar:
Kolonialism och ideologi, del 5
Kolonialism och ideologi, del 1
Kolonialism och ideologi, del 2
Liberalismens paradoxala självförstöringsmekanism, KoI: del 3
Kolonialism och ideologi, del 4
Faktum är att ingen enda svältkatastrof i världen har orsakats av brist på mat – de orsakas bisten på fördelning av maten!
Kolonialismen är egentligen ett enda sort massmördande.
Finns boken i pocket?
Tror inte den finns i pocket på svenska. jag köpte den inbunden. här är boken hos adlibris och här på leopard förlag