Jag lärde mig en hel del om liberalism i går efter att ha debatterat med Louise, som liksom jag tagit upp Johan Norbergs/Per Wirtens debatt i Expressen, och efter att noga ha läst Kerstins utmärkta postning på motvallsbloggen. Jag har alltid tyckt att liberalismen varit flyktig och kanske haft mina förutfattade meningar, men i går insåg jag plötsligt att det är betydligt mer komplicerat än vad jag först trodde.
Det saken handlar om är huruvida övergrepp av typen massmord och andra hemskheter har begåtts i liberalismens namn i historien, ett påstående som fick Louise att gå i taket och kräva exempel. Kerstin å sin sida försökte utan något vidare resultat få reda på om det finns några statsbildningar i världen som kan sägas vara liberala eller om liberalismen är av rent utopisk natur. Jag undrade ungefär samma sak. Varför var det viktigt? Helt enkelt för att få något grepp om huruvida det ens har funnits någon liberal stat som kan ha begått något övergrepp. Svaret, som levererades av Louise, var ungefär: USA, Kanada, Norden med flera länder.
Sedan infann sig paradoxen. Problemet verkar nämligen vara att liberalismen inte per definition kan begå övergrepp mot någon individ, varken som ideologi eller praktik. Den upphör då nämligen som i ett slag att vara liberalism! Detta är verkligen ett magnifikt, ja rent av briljant trolleritrick, som det tog mig ett tag att smälta.
Nå, jag raljerar lite, men det är faktiskt den slutsats jag var tvungen att dra efter diskussionen. Det är nämligen tydligen inte liberalismen i sig som torterat svarta i Kenya på femtiotalet, låtit hundratusentals aboriginals dö av svält och sjukdomar, avrättat meningsmotståndare i Chile eller mördat nunnor och präster i Guatemala. Det är alltid någon annan: till exempel imperialismen. Köpte jag den? Nej, inte riktigt.
Vad de flesta liberaler som diskuterade hos Louise verkade vara ense om var nämligen att liberalism inte kan existera utan kapitalism (även om kapitalism kan existera utan liberalism). Jag tolkar det som om kapitalismen därmed är en konsekvens av liberalismen. Imperialism kan i sin klassiska form i sin tur svårligen existera utan kapitalism. Enligt den analys, som min enkla hjärna lyckas leverera, är med andra ord de övergrepp som begåtts av imperialister världen över, och de är inte få, en konsekvens av liberalismens (och konservatismens) obegränsade stöd till kapitalismen.
Ytterligare en paradox följer. Om ett övergrepp sker av imperialister så har inte liberalismen något verktyg för att stoppa det, eftersom det också begränsar friheten. Om man försöker stoppa övergreppet inträffar nämligen trolleritricket igen! Liberalismen upphör att vara liberalism.
Den enda slutsats jag kan dra är att antingen har liberalismen, genom liberala stater eller deras ombud, medverkat till att miljoner människor dödats eller så har det aldrig funnits några liberala statsbildningar (och definitivt inga rena ”liberalistiska”, om man kan uttrycka sig så). Möjligtvis har det funnits stater med liberala ideal, men aldrig med en liberal praktik. Den rena liberalismen fungerar därmed enbart som en utopisk ideologi, vilket jag i och för sig har varit inne på tidigare. Paradoxen är bara ytterligare ett bevis på detta.
Men, det är inte slut med detta. För vad jag ständigt får höra är följande: liberalism handlar om individens obegränsade frihet. Är detta inte då något gott? Jo, jag har faktiskt stor sympati för vissa liberala riktningars humanism, och för dess frihetsideal, men för mig framstår liberal realpolitik i paradoxens ljus som ytterst bedräglig, eftersom den aldrig kommer att kunna leverera den friheten, om inte världen blir en betydligt mycket mer fredlig plats att leva på, eller om inte liberalismen överger en av sina käpphästar: självägandet som oförhandlingsbar princip. Det verkar som om liberalismens självförstöringsmekanism effektivt förhindrar att den omsätts i praktiken.
Ja tack, jag emottager gärna liberala synpunkter på den här artikeln!
Använd fantasin!
Kerstinism – det kanske kunde vara något?
Mr Brownologin – känske är ett alternativ?
Debattera på!
Utred!
Enligt den analys, som min enkla hjärna lyckas leverera, är med andra ord de övergrepp som begåtts av Kerstinister världen över, och de är inte få, en konsekvens av Mr Brownologins (och konservatismens) obegränsade stöd till kapitalismen.
Tja! Någon sanning kanske det finns i det. Vem vet?
Jag tycker ditt resonemang är underligt. Frågan är väl vilka övergrepp som har initierats på order av liberala regeringar. Du är välkommen att lista dom om du vill. Dom är inte många, och jämfört mer övergrepp av socialistiska eller fascistiska regeringar är det är fjärt i en stormvind.
Lennart:
”Frågan är väl vilka övergrepp som har initierats på order av liberala regeringar. Du är välkommen att lista dom om du vill”.
Jag skulle faktiskt behöva hjälp där. Problemet är ju att få klart för sig på vilka regimer som varit/är liberala. Det handlar säkert om begreppsförvirring från min sida, men jag skulle gärna få den utredd.
Anonym: Mrbrownologi, det var ju riktigt kul! Men posta helst inte anonymt.
Tja, vad sägs om regeringar ledda av partier som var med i liberala internationalen? Det borde vara en bra och bred definition.
Det som Wirtén pekar på i sin artikel är hur den ekonomiska liberalismen, eller liberala principer, bidragit till svältkatastrofer etc, snarare än hur liberala partier beordrat massakrer. Jag tror helt enkelt inte går att hitta många sådana fall (i storbritannien, usa och australien möjligen). Med liberalismens förfäktande av en obunden kapitalism är det en helt annan sak. Frågan är hur den moderna liberalismen bidragit till övergrepp genom att vägra se de konsekvenser som den medför. Om kapitalism är en konsekvens av liberalism, så måste ju också liberalismen vara medveten om kapitalismens konsekvenser? Eller?
Jag måste tillägga att det brittiska liberala partiet t.ex. under gladstone i slutet på 1800 stod för ett reformarbete som jag har en stor respekt för, även om man var en del av kolonialismens förtryckarapparat.
Iran Attack: No Way Back Now
Wednesday January 18th 2006, 8:42 pm SKRIV! KOMMENTERA!
En bra postning Mr Brown.
Och är liberaler överens om att kapitalism är en nödvändig förutsättning för liberalism (men inte en tillräcklig sådan), så kan man i alla fall inte påstå att Sverige är näst intill kommunistiskt, som man gärna hävdar, såvida man inte också menar att även kommunistiska stater kan vara kapitalistiska förstås men det har jag inte hört någon liberal hävda. Om man hävdar detta, så måste man i så fall samtidigt erkänna att liberalism och kommunism kan ha, eller i vissa fall faktiskt har en hel del gemensamt.
Jag tror inte liberalerna egentligen tycker att sverige är kommunistiskt, men däremot ”kollektivistiskt” (vilket verkar betyda någon som anser att individen är underordnad kollektivet), vilket jag tolkar som lite mildare, men ändå illa nog. Däremot kan man fråga sig om inte marknaden och företagsvärlden också är ”kollektiviskt” eller i alla fall ”korporativ”. Den bygger ju i högsta grad på kollektiva insatser. Så visst finns det gemensamma nämnare mellan kapitalism och kommunism.
Frågan är hur mycket av den här kritiken som i grund och botten är frustration över socialdemokraternas mångåriga maktinnehav.
Mr Brown: ”Om kapitalism är en konsekvens av liberalism, så måste ju också liberalismen vara medveten om kapitalismens konsekvenser?”
Det är lite som att kräva att socialdemokraterna skall vara skyldiga till alla övergrepp begådda av socialister, inklusive kommunister, vilket jag tycker är ett rätt korkat påstående. Ja, kapitalism är en del av liberalism. Rättstat och demokrati är dom andra två benen liberalismen står på. Kapitalism går dock att kombinera med andra ideologier, eller bara brist på ideologi. Rasister kan vara kapitalister, det går bra.
Ditt resonamng ovan är såklart helt medvetet ägnat åt att du skall kunna skylla övergrepp av icke-liberala kapitalister på liberalismen i ett slags guilt-by-association resonemang. Det är ett bara ett tecken på att du griper efter halmstrån.
Kapitalism i sig har inga konsekvenser. Kapitalism kan inte begå övergrepp eller orsaka svältkatastrofer. Kapitalism är bara en ägandeform. Dom övergrepp och negativa konsekvenser ni vill skylla på kapitalismen, och därmed associear till liberalismen, är i själva verket alltid orsakade av brist på liberalism i andra områden. Det är alltså oliberalism som skall få beskylldningen, inte kapitalismen. Och att försöka skylla antiliberalismens övergrepp på liberalismen bordeju även socialister inse hur vrickat det är.
Jag får helt enkelt be sig om samma sak som jag bad Kerstin: Att klämma ur sig listan på dessa liberala övergrepp.
Gärna i en form liknande denna:
http://www.hawaii.edu/powerkills/COM.TAB1.GIF
”Ditt resonamng ovan är såklart helt medvetet ägnat åt att du skall kunna skylla övergrepp av icke-liberala kapitalister på liberalismen i ett slags guilt-by-association resonemang.”
Guilt by association är förklastligt. Vad jag vill försöka få grepp om är de paradoxer som jag hittar inom det maktkomplex som utgörs av liberala stater och kapitalism i samverkan och som ofta står i stark kontrast mot liberalt tänkande.
”Dom övergrepp och negativa konsekvenser ni (jag svp) vill skylla på kapitalismen, och därmed associear till liberalismen, är i själva verket alltid orsakade av brist på liberalism i andra områden. Det är alltså oliberalism som skall få beskyllningen”.
Jag håller med om resonemanget men det paradoxala kvarstår. Genom att ge kapitalismen helt fria tyglar, genom sitt orubbliga förhållande till kravet på en självreglerande marknad (laissez-faire om du så vill), så skapar liberalismen oliberalism i praktiken. Jag menar därför att liberalism som ideologi är utopisk (inte anti-utopisk n.b.) därmed inte fungerar i praktiken. Något är vrickat, men jag vet inte om det är beskyllningarna.
Sen återstår frågan om ansvar. Och listor, ja. Det finns ingen sådan lista, eftersom den i så fall enligt ditt resonemang skulle vara frukten av oliberalism. Det kanske låter som om jag försöker slippa undan, men vad kan jag säga?
”Jag håller med om resonemanget men det paradoxala kvarstår. Genom att ge kapitalismen helt fria tyglar, genom sitt orubbliga förhållande till kravet på en självreglerande marknad (laissez-faire om du så vill), så skapar liberalismen oliberalism i praktiken.”
Nej, det gör den inte alls det. Det här är bara svammel. ”Ge kapitalismen fri tyglar”? Vad innebär det? Hur skapar kapitalismen i ett liberalt samhälle oliberalism?
Ja, det låter som du försöker slippa undan. Vad kan man säga? Ja, du kan presentera listan. Eftersom den totala summan av presenterade liberala övergrepp är noll, ja, då är vä saken avklarad då? Det har tydligen inte skett några liberala övergrepp!
Ni är bara två ordvrängare – testuggare – era namn är bara tomma skal! Realismen det är vad som gäller – era namn är bara grädde på moset… Ta reda på hur ekonomin är upppbyggd istället – ta reda på vad Federal Reserve är för ett påhitt – en privatägd statsbank. Det handlar om realism om vem som kan lägga beslag på oljan – det svarta guldet. Det handlar om realism – inte om olika namn på realismen.
Nej, det gör den inte alls det. Det här är bara svammel. ”Ge kapitalismen fri tyglar”? Vad innebär det?
Mann! Jag trodde det var uppenbart. Många liberaler som jag har debatterat med är för ett minimum av statsstyrning av företagsamheten. En del vill inte ha någon som helst styrning alls. Är inte detta en av (ny)liberalismens hörnstenar? Eller är du av annan åsikt?
Hur skapar kapitalismen i ett liberalt samhälle oliberalism?
I liberala länder kan kapitalismen visst leda till välstånd, men exemplen är otaliga när det gäller motsatsen, inte minst eftersom vi har haft en global ekonomi ända sedan kolonialismens dagar vilket innebär att effekterna av kapitalismen inte är begränsad till liberala stater. Vilka exempel ska jag ta?
— United Fruits ”uppköp” av mellanamerika, vilket bland annat ledde till brutala regimer och inbördeskrig med hundratusentals döda i länder som Guatemala och Honduras.
— Den USA-sponsrade kuppen i Chile 1973, med pinochetregimen som följd
— Privatiseringshetsen i dagens latinamerika, med Bechtels vansinniga vattenpolitik i Bolivia som ett exempel (som Evo Morales f.ö. har att tacka sitt presidentskap för)
— Kolonialismens oerhörda barbari, framför allt slaveriet. 10 miljoner slavar (i underkant) skeppades från afrika till syd och nordamerika enligt Ferró. Miljoner dog.
— Shells stöd till Sydafrika under apartheidregimen
— Vi ska inte prata om alla tyska industrialister som gladeligen stöttade hitler och som finns kvar än i dag, till exempel Siemens (som byggde ugnarna) och Degaussa (byggt på företaget som framställde zyklon B).
Alla dessa exempel har direkt eller indirekt inneburit ofrihet (eller oliberalism om du så vill). Ibland har företag, som i det första exemplet, bett en regering (i detta fall USA) att intervenera militärt när de har sett sina vinster hotade, som sedan tillsatt brutala diktaturer vid makten för inte hota produktionen. Men allt detta vet du ju redan.
Ja, det låter som du försöker slippa undan. Vad kan man säga? Ja, du kan presentera listan. Eftersom den totala summan av presenterade liberala övergrepp är noll, ja, då är vä saken avklarad då? Det har tydligen inte skett några liberala övergrepp!
Nej, du kan lugnt gå ut i solen och pusta ut och säga till dig själv att liberalismen aldrig har dödat någon. Pinochet kallade ju sig aldrig liberal, Gladstone ville inte bedriva kolonialpolitk även om han gjorde det, de Guatemalanska nunnorna dödades inte på direkt order av en liberal regering.
Jag skulle däremot gärna vilja presentera en lista över s.k. liberala staters övergrepp i samverkan med kapitalismen de stöttat, men my gosh, jag får be dig återkomma om några månader! Jag tror jag får börja med att läsa Mike Davis bok, som Wirten refererar till. Du kan ju gå till Rummel till att börja med. Eller plocka upp vilken bok som helst av Naomi Klein, Noam Chomsky eller John Pilger om du är sugen på att få lite nya perspektiv, men jag misstänker att du inte är det.
”Alla dessa exempel har direkt eller indirekt inneburit ofrihet (eller oliberalism om du så vill).”
Ja, och inget av dom är ju orsakade av liberalism eller har skett i liberala stater eller på grund av liberal politik.
”Jag skulle däremot gärna vilja presentera en lista över s.k. liberala staters övergrepp i samverkan med kapitalismen de stöttat, men my gosh, jag får be dig återkomma om några månader!”
Nej, du skall producera den NU. Du hävdar ju att liberal politik har lett till övergrepp, och nu hävdar du att du inte kan presentera dom, men att du kanske kan göra det om några månader!? Det är ju rent plågsamt att se dig slingra dig på det här patetiska viset. Du hävdar alltså att miljöntals har dött pga liberalism, men det visar sig att du inte kan presentera dessa miljontals. Då ljög du alltså? Jaha, det var ju seriöst.
Och du kommer ingen vart med att hänvisa till Rummel, Klein eller Chomsky. Klein och Chomsky är patetiska clowner. Du kan ju ge dig in i ”Finn fem rätt”-tävlingen i senaste Chomsky artikeln om du vill, som ett exempel på villket dravel han producerar. Rummel är en stor hjälte, och har gjort ett jättejobb. Han har ingen lista på liberala övergrepp. Däremot har han en lista på kommunistiska övergrepp. Vad drar du för slutsats av det?
Den enda slutsats jag kan dra är att du helt har missat essensen i mitt resonemang. Läs igen!
Jag är beredd att hålla med Lennart i principargumentet, att övergreppen är ickeliberalism per definition. Men Lennart visar prov på en grov intellektuell ohederlighet när han inte kan acceptera samma principiella åtskillnad av teori och illa tillämpad praktik när det gäller socialismen. Den guilty-by-association-taktik som han förkastar när det gäller liberalism är lika förkastlig när han själv gång på gång använder sig av den mot socialismen.
Mr Brown: Nejdå, jag förstår precis resonemanget. Kom igen nu, och lista övergreppen. Tills du har gjort det så är dina anklagelser bara munväder. Det är ohederligt att anklaga folk för att ha gjort fel saker utan att kunna tala om vad det är för felaktiga saker dom har gjort.
Marcus: ”Grov intellektuell ohederlighet”? Det är det väl du som uppvisar med sådana tirader!? Jag har inga som helst problem med att acceptera samma åtskillnad av teori och praktik för både liberalism och kommunism (inte socialism, ety socialdemokrater har inte heller begått några övergrepp att tala om). När du hävdar att jag inte accepterar detta så ljuger du rakt av. Det är tröttsamt att se vänstern kosntanta ohederlighet i dom här debatterna. Varför skall ni ljuga så förbannat hela tiden?
Och varför är det så svårt för er att acceptera att demokratier inte begår övergrepp i tillnärmelsevis samma utsträckning som diktaturer? Varför hatar ni frihet och demokrati så till den grad att ni ljuger för att kritisera dom?
Du kallar det för munväder och svammel, jag kallar det för att problematisera. Jag är inte intresserad varken av att förenkla historien eller munhuggas om socialism vs liberalism, det görs överallt hela tiden.
”Och varför är det så svårt för er att acceptera att demokratier inte begår övergrepp i tillnärmelsevis samma utsträckning som diktaturer? Varför hatar ni frihet och demokrati så till den grad att ni ljuger för att kritisera dom?”
Nu är det du som svamlar, ursäkta mig. Du kan läsa mina 118 postningar utan att hitta något bevis för att jag inte försvarar demokratin ut i fingerspetsarna. Det är precis därför som den här debatten behövs, för att försvara friheten och för att debattera hur demokratin kan bli ännu bättre.
Du har hävdat att liberalismen är orsaken till miljontals människors död. Ändå kan du inte peka på ett enda av dom tillfällen du måste mena. Kallar du det problematisera? Tja, du verkar skapa problem för dig själv i alla fall, det kanske är det du menar?
Är det inet bara dags att erkänna att du inte har nåt på fötterna i frågan, och att erkänna att det är diktatur som står för problemen, inte den i grunden demokratiska liberalismen?
Lennart…
Phew…Jag har aldrig påstått att liberalismen är orsaken till miljoner människors död. Tvärtom har jag kommit fram till att den inte gjort det! Paradoxen jag beskriver gör det dessutom oerhört svårt att prata om något sådant. Däremot har jag frågat mig om liberalismen spelat någon roll för det som ibland kallas för ”europas skuld” i ett bredare perspektiv, i samverkan med konservatism, socialdemokrati, kapitalism och imperialism. Det är något helt annat än att anklaga!
Är det inet bara dags att erkänna att du inte har nåt på fötterna i frågan, och att erkänna att det är diktatur som står för problemen, inte den i grunden demokratiska liberalismen?
Jag har inte påstått något annat heller. Men räcker det? Skall vi bara klappa oss på själva på huvudet i stället för att utveckla demokratin?
Det mest talande exemplet på hur svårt det är att diskutera sådana här saker är frågan om Aboriginals totala avsaknad av rättigheter i Australien under tvåhundra år. När en folkomröstning ställde sig på aboriginals sida i slutet på nittiotalet och många steg började tas mot en förlikning, så bromsade politikerna snabbt den utvecklingen. Sydney Morning Herald skrev t.ex 2000: ”att medge att vår demokrati har allvarliga brister är alltför omskakande”. Fast många australiensiska politiker medgav att ett folkmord hade begåtts var det omöjligt att göra något åt det eftersom det hotade den nationella självbilden.
Fråga sig kan man. Nu frågar jag mig om Mr Brown har nåt konkret att komma med.
För nyss hade liberalismen definitivt skuld. Nu är det bara en fråga. Håhåjaja.
Nåja, du får väl återkomma när du har slutat flumma och har nåt konkret att komma med.
Tack Lennart, till slut har du greppat. Nåja, du får väl återkomma när du sänkt garden lite och börjat ”tänka utanför låddan” 😉
Lennart: Nämn en liberal stat och vilket år de blev just liberala så kan vi ta en vanlig historiebok och se hur fläckfritt det är… antagligen blir det väldigt svårt att hitta nått land på jorden (Oavsätt vilket ideologiskt statsskick) som inte har begått några övergrepp. Därmed skulle man ju kunna dra slutsatsen att liberalism aldrig har och kommer troligtvis aldrig att kunna genomföras. Och om jag har förstått mr browns bloggpost rätt, så är det just det han försöker säga. Att liberalism i praktiken är en utopisk ideologi. Därför att så fort en tillsynes liberal stat begår ett övergrepp så slutar den att vara liberala i det ögonblicket, och därmed måste man anta att den egentligen aldrig har varit liberalt.
Lennart: för att tillfredsställa ditt lystmäte på exempel så har jag nu ett att leverera i min senaste postning, men det är nu också det enda jag kommer att ge.
Detta liberala parti står visserligen inte listat som medlem av den liberala internationalen men det kallar sig ju liberalt.
För det första tänker jag utanför massor av boxar, och uppenbarligen utanför den box du har fastnat i, där liberalismen förutsätt ha en skuld, innan detta har bevisats. Ingo gör samma sak. Han hävdar att alla har begått övergrepp och argumenterar från detta. Det är ju en jävla utgångspunkt.
Jag har definierat upp en bra, fin och bred definition av vad som är liberala stater, och är trött på att upprepa mig. Bevisbördan ligger på dom som hävdar att liberala stater och liberalism orsakar död, och att liberaler skall skämmas för det. Upp till bevis.
Rummel är en stor hjälte, och har gjort ett jättejobb. Han har ingen lista på liberala övergrepp. Däremot har han en lista på kommunistiska övergrepp. Vad drar du för slutsats av det?
Jag drar slutsatsen att Rummel är en populistisk pajas med minst sagt tveksam metodologi som medvetet blundar för liberala staters övergrepp.
Denna ständiga Rummel. Tja, jag får väl skylla mig själv för att jag tog upp honom.
Rummel tar inte bara upp kommunistiskt democide, han tar upp kolonialism. Dessutom har han reviderat kolonialismens democidesiffror med hänvisning till belgiska Kongo. Så innan man avfärdar Rummel på så ytliga grunder bör man också veta vad man avfärdar honom för.
Louise:
Rummel låter sig inte avfärdas så lätt! Inte heller de hemskheter som stalinister och andra tyranner ställt till med.
I grund och botten handlar politiska ideologier och praktiker om maktfördelning och de åtgärder man anser vara befogade för att uppnå den maktfördelningen. Att dra upp Rummel titt som tätt i en sån diskussion för den bara ut på ett ytligt plan som är tämligen ointressant. Ändå har Lennart uppenbarligen lyckats locka ut mig på den isen. Grattis Lennart!
”Jag drar slutsatsen att Rummel är en populistisk pajas med minst sagt tveksam metodologi som medvetet blundar för liberala staters övergrepp.”
Då är du en en trångsynt idiot som hellre klamrar dig fast vid din ideologis misslyckade dogmer än lär dig nåt nytt.
”I grund och botten handlar politiska ideologier och praktiker om maktfördelning och de åtgärder man anser vara befogade för att uppnå den maktfördelningen.”
Ett påstående som är tillräckligt flummigt för att kunna vara rätt. Du flyr in i otydlighetens dunkla trygghet.
”Grattis Lennart!”
Tack.
Varsågod…
”Ett påstående som är tillräckligt flummigt för att kunna vara rätt. Du flyr in i otydlighetens dunkla trygghet”.
Så är jag inte politiker heller och kan unna mig den lyxen. Till maktfilosofins försvar skall sägas att den för det mesta är stringentare än vilken partiledardebatt som helst. Den är däremot sällan trygg. (vad sa jag nu egentligen? hoppas det inte framstod som om jag menade att partiledardebatter kan vara stringenta!)
Då är du en en trångsynt idiot som hellre klamrar dig fast vid din ideologis misslyckade dogmer än lär dig nåt nytt.
Trevligt liberal ton från Lennart. Har man inga riktiga argument kan man ju alltid ta till personangrepp. Är du så vänlig och förklarar vilken ideologi jag ”klamrar fast mig vid”? Du kanske är synsk?
Fantastiskt roligt att se de blinda liberalerna kämpa med näbbar och klor för att försöka putsa upp sitt skamfilade rykte.
”Har man inga riktiga argument kan man ju alltid ta till personangrepp.”
Precis. Som när du säger att Rummel är en populitisk pajas med tveksam metod. Glasklart personangrepp. Kul att du erkänner att du inte har några argument. Synd att du använder sig av vänsterns mest populära debatteknik: Personangrepp och lögner.
Sanningen är givetvis att Rummel är en oerhört noggrann, samvetsgrann och ärlig forskare. Han är inte ens liberal.
Lennart: jag erkänner att jag har svårt att identifiera en liberal stat med hjälp av den ”breda” definition (möjligt att jag är dum, eller bara lat) som du har presenterat. Kan du vara vänligt och namnge en stat som du accepterar som liberal så att vi kan ha en mer konkret diskussion.
Nu orkar jag inte kolla upp allt exakt, utan tar från minnet. Så med reservation för fel:
Med definitionen att det är en stat som har styrts av ett parti som kallar sig liberalt under en signifikant tid så har Canada, Holland, Nya Zealand, Australien och Japan varit liberala i minst 10 år, 20 i dom flesta fall och japan längre, om jag minns rätt.
Med definitionen att dom skall föra en liberal politik får man väl plocka bort Australien och stoppa in England. 😉