10% kan tänka sig att rösta på F! i riksdagsvalet

En väninna till mig berättade i går att hon tänker rösta på Feministiskt Initiativ i riksdagsvalet, vilket fick mig att börja undra vad som hänt med detta nya och mycket intressanta parti i denna bisarra valrörelse. Jag måste erkänna att jag inte följt valrörelsen i detalj eftersom jag sedan länge bestämt var min röst ska hamna, men allt det rabalder som F! drabbades av vid starten verkar nu ha vänts i total tystnad. I Synovate Temos väljarbarometer syns inte stödet för F! eftersom Temo bara redovisar partier som fått mer än 1,5% tre gånger i rad. Partiet verkar dock inte ha legat på latsidan och på sin hemsida presenterar man nu en undersökning som man själv beställt från SIFO som visar att 10% av de tillfrågade kan tänka sig att rösta på partiet i riksdagsvalet och hela 13% om man var säkra på att partiet skulle ta sig över 4-procentsspärren.

Nej, F! kommer inte att få min röst denna gång, men jag tycker ändå att det är det mest intressanta parti som kommit fram i Sverige sedan Miljöpartiet slog igenom med buller och bång 1988 och jag önskar Schyman och kompani lycka till. Världen behöver ett starkt feministiskt parti! Dessutom har dom ju den snyggaste ”valstugan” hittills. Bara det!

Andra bloggar om: , , , , ,

5 reaktioner till “10% kan tänka sig att rösta på F! i riksdagsvalet”

  1. En röst på feministiskt initiativ är en röst på den borgerliga alliansen, eftersom F! inte har en chans att komma in i riksdagen.

    Dessutom är deras ambitioner att försöka kategorisera sig själva som ett slags mittenalternativ fokuserat på sakfrågor ett stort skämt. De enda som F! kommer sno röster av är vänstern och miljöpartiet, kanske i viss utsträckning sossarna; med andra ord en vänsterkannibalism.

    På sätt och vis är det lite ironisk kritik, eftersom det var exakt så här som de amerikanska demokraterna – ett parti jag har väldigt svårt för – resonerade då Ralph Nader ställde upp i presidentvalet. Nackdelen blir en stelhet i partistrukturen, där folk taktikröstar av rädsla för att parti ska åka ut ur riksdagen, istället för att rösta på ett parti som man tycker driver viktiga frågor.

    Jag tror att det finns ett problem med collective action i fallet F!; man röstar inte på F! pga att de framstår som chanslösa – istället försöker man rädda kvar ett annat parti riksdagen. Men om alla som sympatiserade med F!’s åsikter verkligen röstade på dem, så kanske det hade sett annorlunda ut. Då kanske de inte hade skvalpat runt procentstrecket, utan hade kunnat utgöra ett verkligt initiativ.

    Å andra sidan ska man nog inte underskatta medias roll, som självmant tog på sig uppdraget att skjuta de nya partierna i sank, ett efter ett.

    Vad F! kan hoppas på är att få över en procent av rösterna, så att de till nästa val kan få gratis valsedlar (även om det vid ett misslyckande att komma in i riksdagen kanske inte är särskilt troligt att partiet finns kvar till nästa riksdagsval).

  2. Olydig..
    Minns MP som kom in -88, åkte ur -91 och var tillbaks igen -94 (eller om det var -95). Inte för att jag tror att Fi kommer att göra en MP i årets val, men jag tror att de har möjlighet att etablera sig på längre sikt.

    Carshamres anslutning till Fi visar också att de inte bara tar röster från V. Också här skulle det vara intressant att se statistik. 1% för Fi behöver inte innebära -1% för V.

    I förlängningen kommer det att behövas ett parti för den frihetliga vänstern och de sossar som tycker att S går för långt åt höger men har svårt för V. Fi kan just nu representera en sådan förnyelse.

Kommentarer inaktiverade.