No land is an island

New York Times rapporterar i dag att Mexiko öppnat sitt 47:e konsulat i USA, och närmare bestämt i delstaten Arkansas. Mexiko har överlägset flest konsulat i det stora landet i väster, och det väcker uppenbarligen en del irritation hos amerikanska myndigheter eftersom konsulaten i stort sett struntar i om de mexikaner som söker hjälp är illegala eller legala. Om man är illegal kan man till och med få hjälp med ett speciellt ID kort som man kan använda för att öppna amerikanska bankkonton eller skaffa telefon. Tendensen är tydlig: om ett Mexikanskt konsulat öppnar i en stad kan man vara säker på att många ”ilegales” finns i regionen.

De här små enklaverna av Mexikanskt territorium i USA visar på ett intressant sätt hur globaliseringen, och den migration som följer i dess spår, nu också bryter upp nationalstaternas definierade gränser, och hur viktigt det är att också politiken börjar att globaliseras för att kunna möta den ekonomiska globaliseringen. Att bygga ett stängsel, som USA gör mot Mexico, är som jag ser det ett föråldrat sätt att komma till rätta med de här problemen.

Det som slår mig när jag läser NYT är att detta stängsel i stället kan leda till att Mexico expanderar sina gränser inifrån USA, och genom att öppna nya konsulat är det i princip just det man gör. Vad händer om det börjar byggas upp stora mexikanska samhällen kring dessa konsulat och om dessa börjar fungera som ett slags lokala makthavare? Vad händer om konsulaten måste expandera lokalt för att kunna möta en ökad efterfrågan? Om fler institutioner godtar det tillfälliga ID som konsulaten utfärdar och därmed mer eller mindre legaliserar de illegala? Hur skulle USA:s ledning reagera? Det torde finnas en och annan Mexikan som tänkt i samma banor och som skrockar i mjugg vid tanken på att Mexiko långsamt, långsamt är på väg att ta tillbaka delar av det land man förlorade i krig mot den mäktiga grannen i norr. För USA är det enkelt att i alla fall på kort sikt komma till rätta med ett sådant scenario: genom en reformerad immigrationspolitik och en allmän amnesti.

Amerikanen i gemen verkar däremot inte speciellt förtjust i ekonomisk globalisering längre, vilket diskuterades på BBC häromdagen. Undersökningar visar att det finns starka anti-kinesiska känslor i USA just nu och en stor rädsla för att den ekonomiska globaliseringen skall beröva medelamerikanen både jobb och hem.

Vad är då lösningen? För mig framstår en fråga som prioriterad: att hjälpa de fattigaste ur sin fattigdom. Det kräver i sin tur ett ökat internationellt samarbete mellan länder på en rad olika områden. Isolationism är knappast en vettigt respons och unilateralism verkar alltmer framstå som en återvändsgränd. ”No land is an island”, skulle man kanske kunna säga.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

43 reaktioner till “No land is an island”

  1. Amerikanen i gemen verkar däremot inte speciellt förtjust i ekonomisk globalisering längre

    Grundläggande problemet är att en naturresurs — kvalificerat arbete — blivit mycket större i tillgång och således gått ner i pris.

    Det är naturligtvis aldrig en rolig situation för de som säljer en vara om den går ner i pris när andra börjar tillverka den billigare.

    På längre sikt är det här utmärkt — arbetet kommer att tas i anspråk efter en tid och världen kommer att bli en bättre plats.

    Det som gör det hela underbart är att världen får färre fattiga.

    Det är inte roligt för oss i Västvärlden som kommer i kläm på kort sikt (något decennie).

    För mig framstår en fråga som prioriterad: att hjälpa de fattigaste ur sin fattigdom. Det kräver i sin tur ett ökat internationellt samarbete mellan länder på en rad olika områden

    Att gå in och hjälpa folk ur sin fattigdom med internationell hjälp har väl aldrig fungerat utom i återuppbyggnadsprogram för utvecklade länder efter katastrofer eller krig?

    Låt mig ta ett exempel. Jag känner några Bangladesher. Deras land togs över (förenklat) av korrumperade politiker som blir rika på att stjäla biståndspengar.

    Ben-galningarna säger att lönen i Bangladesh är 1000 SEK/månad — för en utbildad. Indien hade ungefär samma lönenivå som Bangladesh fram tills deras ekonomi började gå bättre efter internationaliseringen. Nu får en utbildad fyra gånger mer än i Bangladesh.

    Indien är på god väg att lösa sin fattigdom.

    Bistånd kanske rycker länder ur sin fattigdom — kan du ge fem exempel?

    Disclaimer: Jag är ingen ekonom — rätta mig gärna.

  2. Jag pratar inte i första hand om bistånd. Biståndspolitiken har inte alltid varit bra, och ofta rent usel, även om det kan ha funnits enstaka bra projekt. Lånepolitiken har i många fall varit katastrofal. Men det innebär inte att man inte bör göra något. Det är fullständigt ohållbart att en sjättedel av världens befolkning lever i extrem fattigdom. Det positiva är att man nu uppmärksammar saken, men det hjälper inte att några aktivister eller fn lanserar en kampanj. de rika ekonomierna måste engageras på något sätt.

    Jag pratar om rättvis handel, skuldlättnader, internationella avtal för att skydda de svagaste ekonomierna från spekulation, utbildning, motmedel mot korruption och andra åtgärder.

  3. Central-styrda ingrepp verkar aldrig fungera.

    I Tanzania gav miljarder av bistånd från Sverige i decennier inte ett dyft. Det är fortfarande ett av planetens sorgebarn.

    Det som fungerar är klart — vissa saker behöver genomföras politiskt. Om t.ex. politikerna är inkompetenta eller kriminella tjuvar så verkar bistånd bara hjälpa bankerna i Schweiz.

    Men, igen, jag är ingen ekonom och kan ha fel — kan du ge fem motexempel?

    (Ett undantag — råvaror gör att en del länder har frikort och inte behöver bry sig.)

  4. Tyckte du att jag var otydlig när jag sade att jag inte pratade om bistånd?

    ”Central-styrda ingrepp verkar aldrig fungera.”

    jag undrar vad det är du menar med ”centralstyrda ingrepp”? är multilaterala handelsavtal centralstyrning? är fn-insatser centralstyrning? är nationella regeringars styrning av sin ekonomi centralstyrning?

  5. Poäng, dålig formulering.

    Fortfarande, från vad jag sett — ingenting fungerar med korrupta regimer.

    Från vad jag sett är den absolut viktigaste förutsättningen vettiga regeringar.

    De stjäl inte allt de kommer åt och skickar till banker i Schweiz. (Som Nigeria, Arafat/Fatah, etc.) Istället ägnar de sig åt stabilisering, planering av infrastruktur/utbildning och jagar investeringar.

    De länder som förblivir fattiga utan att ”göra en Irland” är mest diktaturer eller har inkompetenta/korrupta regimer.

    (Undantaget är Kina. De skrämmer mig — tänk om det verkligen går att organisera en öppen ekonomi samt slänga all opposition i arbetsläger? Shudder…)

    Jag kan inte se att mycket mer än att bygga upp de länder som håller på att förbättras kan göras. Då kommer befolkningen i t.ex. Afrika/Arab-världen att kräva demokratisering.

    (Det här är lite tounge-in-cheek. Jag tycker dock argumentet ser rätt starkt ut — och det verkar bli starkare med tiden.)

  6. Om jag har förstått det rätt vill du driva en ultrahård utfrysningslinje mot länder som man kan anse är korrupta eller inkompetenta. Rätta mig om jag har fel, men som jag ser det skulle det innebära:

    – ingen som helst handel med dessa länder
    – inget som helst bistånd till dessa länder
    – inga lån till dessa länder
    – inget katastrofbistånd
    – inga bilaterala avtal med dessa länder (militära, ekonomiska eller andra)
    – ingen som helst diplomatisk eller militär interaktion av mer ljusskygg karaktär

    Vem skall plocka ut de länder som hamnar i kylan? G8, USA, OECD, FN, freedom house? Vem skall bedöma vad som är demokratiskt och kompetent?

    Argumentet innebär att du fullständigt underkänner OECD-ländernas ansvar för den situation som uppstått i syd och framför allt afrika, som startade med kolonisationens plundringar, och som fortsatt med en vanvettig utlåningspolitik (som till och med långivarna i dag inser var vanvettig) och vår ständiga intervenering i fattiga länders politik för som bland annat betytt att vi insatt och understött diktatorer.

    Och då har jag inte ens tagit upp det humanitära argumentet.

    Jag har egentligen inget problem med att man promoverar demokratier och sätter press på diktatorer, men jag tror inte att det kan ske med konfliktpolitik. merparten av de länder som tagit steget från diktatur till demokrati efter andra världskriget har gjort det på fredlig väg. Och det kräver att vi erkänner vårt hyckleri som innebär att vi låter ekonomi gå före moral, men kräver att moral går före ekonomi i andra länder. är vi beredda att göra det?

  7. Katastrofbistånd är det ingen som diskuterat.

    Hmm.. det här var tio frågor i en.

    Det finns en del tydliga exempel i Afrika och Arab-världen där t.ex. lån till infrastruktur-investeringar mest hamnar i Schweiz (eller hos ryska/kinesiska vapen-fabriker). De är som att ösa pengar i ett svart hål.

    Min position verkar rätt allmän bland långivare etc — och tjuv-regimerna lägger på en fernissa av demokrati för att få bistånd och lån att stjäla — många länder faller mellan stolarna därför. Jag har nämnt Bangladesh. Uganda ser ut som ett annat fall.

    Angående demokratisering…

    Utan att ha fört statistik tycks det mig som det finns två fall av demokratisering sista decennierna:

    – Östeuropa — så fort det blev klart att det inte blev en Tjeckoslovakien eller Ungern så åkte diktatorerna ut på ett år.

    – Ekonomiskt tryck. För att komma med i EU eller efter kalla kriget, när USA blev mindre beroende av stöd hos t.ex. Taiwan eller Sydkorea så de satte press (under Reagan, av alla tokar!).

    Tillgång till pengar (bistånd, lån, etc) verkar vara kontraproduktivt för demokrati för tjuvarna håller i utvecklingen hårdare och kan aldrig ersättas. Ta t.ex. Egypten där majoriteten hålls nere ekonomiskt och alla som skulle kunna bråka får en liten kaka.

    Och det kräver att vi erkänner vårt hyckleri som innebär att vi låter ekonomi gå före moral, men kräver att moral går före ekonomi i andra länder. är vi beredda att göra det?

    Det är rätt häftigt att utrikespolitiken i demokratier är nästan lika egoistisk som i diktaturer — och i alla länder så ljuger man om det! Sverige har en gammal fin tradition av hyckel här, så det kommer naturligtvis inte att accepteras här.

    (Det är logiskt i så måtto för demokratier — utlänningar har inte rösträtt hemma.)

    När demokratier är bättre är när det inte kostar pengar — och när hemmaopinionen bryr sig. Hela västvärlden är mycket mer informerad om internationella företeelser än förr.

    Det blir bättre med tiden — och det är lite roligt när du skäller på de som faktiskt har bäst beteende.

    Ansvar för situationen i Syd?

    Du vet om att mycket av problemen i Västafrika sista decennierna verkar ha berott på att Libyen aktivt destabiliserade regionen? Det ledde till många biståndsrörelser, hundratusentals döda, otrolig efterblivenhet, etc, etc.

    Men det är USAs (ursäkta, Västs) fel, ändå? 🙂

    Situationen varierade i olika länder i Afrika. Vid frigörelsen fanns fungerande universitet och annan infrastruktur i många länder.

    Ett exempel är Tanzania som införde socialism. De får nog skylla sig själva som vilket annat land som helst… socialism har aldrig fungerat över bynivå.

    Om Tanzania har en situation så de kan hjälpas ska de hjälpas — men jag har svårt att känna ansvar för att Tyskland/England kontrollerade området tills för mer än ett halvt sekel sedan. (Sen är sitationen på Zanzibar och korruptionen problem.)

    När Japan ”öppnades” slog de Ryssland i ett krig ett halvt sekel senare. Men visst, det var stora skillnader i förutsättningar för Asien och Afrika.

    Jag vet inte om jag köper skuld-argumentet så hårt som du. Jag kan köpa ett ansvarsargument att vi bör planera vår politik/ekonomi för att dra upp de sista länderna som är samma helveteshål som hela världen var för några hundra år sedan.

  8. För att vara klar…

    Och det kräver att vi erkänner vårt hyckleri som innebär att vi låter ekonomi gå före moral, men kräver att moral går före ekonomi i andra länder. är vi beredda att göra det?

    Det är ortogonalt till min position, som är att vi bör inte ge pengar till diktatorer bara för någon form av dåligt samvete.

    Det är inte moraliskt att låta den typen av regimer tjäna pengar på att hålla befolkningen fattig — dålig spelteori i så måtto att andra tar efter.

    (Jag såg ett ekonomiskt argument att när en ny regim tar över varierar deras beteende efter hur lång tid de tror de kan hålla sig kvar. Om de tror de måste fly landet inom fem år så är det inte värt besväret att investera i t.ex. vägar utan de stjäl pengarna direkt.)

    Och, som jag sade, jag kopierade min ståndpunkt från nuvarande biståndsgivare och utlånare.

    Jag vet ärligt talat inte mycket nog om ämnet för att ha en riktigt hård åsikt utan är mest intresserad av att se om du som verkar vara till vänster har seriösa motargument mot den förhärskande bilden.

  9. Jag måste säga att jag går vilse i dina resonemang och otaliga exempel, men som jag uppfattar det så är ditt svar på min fråga om du förespråkar en ”kompromisslös politik” i låne- och biståndsfrågor inte direkt svartvit och du säger själv att du inte har en hård åsikt i frågan (trots att du hade en väldigt hård åsikt i frågan i förra kommentaren).

    Men du vill testa om jag har seriösa motargument mot en förhärskande bild? i så fall bör du berätta vad den förhärskande bilden är (jag gissar på en socialdemokratisk biståndspolitik från 1970-talet).

    Om det är så, så är det symptomatiskt hur man i svensk debatt och media hänger fast vid den föråldrade bilden av biståndet som har passerats av hela globaliseringsdebatten. Det är i och för sig inte så konstigt eftersom vi har en minimal handel med afrika, förutom sydafrika. vill man veta vad afrikanska företagare, intellektuella, diplomater och politiker anser bör man lyssna på BBC.

  10. Hmmm… jag skrev långt som svar på en lång kommentar som berörde många ämnen.

    Nu begränsar du antalet ämnen!

    Jag är nyfiken på vad du tyckte om mitt argument om ”Ansvar för situationen i Syd?”

    Det som verkar vara den förhärskande bilden bland långivare och bidragsgivare i de flesta länder sen minst ett decennie är att hårt kräva ”good governance”.

    Ledsen om jag var otydlig och det blev goddag yxskaft. 🙂

    Min poäng var att det verkar vara konflikt mellan din position och att hårt ställa krav på skötseln av ett land.

  11. Din position blev klarare när jag såg det här, där du citerade New African.

    I den tidskriften såg jag ett hyllningsporträtt till Mugabe på en massa sidor förra sommaren… som att se ett hyllningsporträtt till Hitler, Mao eller Stalin.

    Jag såg att du uttalade förståelse för Mugabe också?!

    Nyligen när en biskop uttalade kritik så sade Mugabe att om biskopen ska bete sig som en politiker så kommer han att behandlas som en politiker — och det är farligt.

    Du såg att Zimbabwe nyligen kritiserades för människorättsbrott för att de tidigare rev bostäderna för 700,000 (!!) som tillhörde en kritisk grupp?

    Bara en Idi Amin-kopia till diktator spelar rasism-kortet så är allt förståeligt?!

    Jag har svårt att se något som pekar på att Mugabes politik har att göra med annat än Mugabes maktposition — och att han riskerar fängelse för övergrepp redan på 80-talet om han tillåter fria val.

    Artikeln i sig har naturligtvis en poäng. Under kalla kriget så gjordes vad som helst för att behålla klientländer. Relevansen för ”good governance” är antagligen som när arab-diktatorer motiverar att de inte kan demokratisera beroende på Israel…

  12. ”Min poäng var att det verkar vara konflikt mellan din position och att hårt ställa krav på skötseln av ett land.”

    Ja, visst finns det en konflikt. Anledningarna är flera:

    1. Vår inkonsekvens gör det svårt för oss att ställa krav på andra länders styrelseskick. Vi kan stötta och insätta diktatorer i ett land men kräva demokrati i ett annat och ses därmed som hycklare av omvärlden.
    2. Den villkorade långivningspolitik med nyliberal agenda som IMF och Världsbanken drivit har skadat en massa länder, delvis genom att den skapat en skuldkris som är oerhört svårlöst. Förtroendet för att vi kan diktera hur länder i syd skall sköta sin ekonomi är därmed också skadat.

    Jag menar att kravet på good governance inte är dåligt i sig, men det är ett misstag att göra det till den dominerande frågan, till en ”fix”. Jag ser det snarare som ett sätt att distansera sig från syd (sorry, vi kan inte hjälpa er tills ni gjort ditten och datten). Världen är mycket mer komplex än så. Vill man hjälpa länder med extrem fattigdom måste man agera på en rad olika fronter och på en rad olika ekonomiska nivåer från nationella makroekonomiska projekt lokala mikroprojekt.

    Zimbabwe ja: ett enkelt exempel eftersom det är en paria-stat i hela världen numera

  13. Zimbabwe ja: ett enkelt exempel eftersom det är en paria-stat i hela världen numera

    Fler länder borde höra till den skaran.

    Jag menar att kravet på good governance inte är dåligt i sig, men det är ett misstag att göra det till den dominerande frågan, till en ”fix”. Jag ser det snarare som ett sätt att distansera sig från syd

    Argumentet (som jag förstått det) är att om inte den fixen är gjord är det inte så mycket mening med resten.

    Då får vi Tanzania eller Bangladesh — samma hemska ställen decennier senare där inget vettigt företag är villigt att riskera sina pengar. Det som finns är råvaror/jordbruk.

    Uganda var uppe i media för ett tag sedan. Oppositionen sade i intervjuer att ifall bidragen stryps så blir det ett till Zimbabwe. Nu stjäls ”bara” stor del av pengarna.

    Du ser inga problem med att låta diktatorer ta sin egen befolkning som gisslan?

    Annars… jag vet inte hur korrekt argumentet med ”good governance” är, men det är roligt att någon grupp står upp för världens diktator i dagens Väst… 🙂

    (Och alla länder ljuger om sin utrikespolitik, som jag argumenterade ovan.)

  14. F ö är det en konspirationsteori att anta att ”någon” (vem?) skulle bry sig om att distansiera sig från ”Syd” (Afrika?).

    Sub-Sahara utom SydA är bara en del av världen med relativt liten befolkning (utom Nigeria) och liten ekonomisk inverkan.

    T.ex. Sverige har betydligt närmare områden som påverkar oss mer.

  15. Jasså, det var ett skämt? jag antar att jag har fått samma anklagelse slängd emot mig så många gånger att jag har svårt att se det roliga i det. hur tusan hamnade vi f.ö. i diktatorernas värld (men det gör man ju alltid)?

    sorry, men jag delar inte alls din syn på de här frågorna. jag tror att det går att göra en massa saker som både stöttar vackliga demokratier och samtidigt bekämpar fattigdom och sjukdomar.

  16. Ifall du inte visste det är en hint att man i datorkommunikation inte ska ta saker med ”:-)” direkt efter som helvt allvarligt. Har varit så sen minst 80-talet.

    Igen… det är inte min syn — jag vet inte nog om ekonomi, statskunskap och hur skurkregimer fungerar för att egentligen ha en åsikt. (Om det ens är möjligt att ha en åsikt på bara teoretiska resonemang — studier av praktiska försök är ofta nödvändigt då man har med människors beteende och pengar att göra.)

    Jag bara noterade att det är positionen hos företag och stora biståndsorganisationer efter decennier av erfarenhet och frågade dig vad du baserade en avvikande åsikt på.

  17. Om jag skulle släppa min upprördhet över att du ignorerade mina punkter och kommenterade mitt skämt som om det var allvarligt…

    Du kan skapa en sådan lista för Sverige (betänk miljarder till Kuba och Vietnam och att Sverige var t.ex. rätt tysta om Himmelska Fridens Torg).

    Men jag har redan kommenterat just den punkten två gånger när jag påpekat att så vitt jag vet använder alla länder (även demokratier) ”realpolitik” och ljuger om det.

    (Se detaljerna ovan om du tänker kommentera det.)

    T.ex. var Pakistan verkligen ute i kylan av människorättsskäl tills de behövdes 2001 (för Afghanistan). Sen fick de rikligt med stöd.

  18. ”Jag bara noterade att det är positionen hos företag och stora biståndsorganisationer efter decennier av erfarenhet och frågade dig vad du baserade en avvikande åsikt på.”

    Om en ‘avvikande åsikt’ är att man bör bekämpa den extrema fattigdomen i världen, så är det en åsikt som varit högt prioriterad i många internationella organisationer under de senaste fem-tio åren. Då pratar jag t.ex. om FN:s milleniemålskampanj, en ändrad inriktning i Världsbanken och IMF:s verksamhet från storskaliga projekt till just fattigdomsbekämpning, och en ökad medvetenhet i väst att vår handelspolitik är orättvis i förhållande till t.ex. afrika p.g.a. våra höga jordbrukssubventioner. Till detta kommer diskussionen om hur patentlagarna kan förändras för att tillåta de länder som är värst drabbade av HIV/AIDS att få billiga bromsmedeciner, frågor som rör vattentillgång m.m.

    det här är inte frågor som diskuteras av en liten klick vänsterintellektuella utan föremål för seriösa förhandlingar mellan en massa olika organisationer på toppnivå. följ till exempel den s.k. doha-rundans olika turer.

    jag är högst medveten om det realpolitiska spelet. jag tycker däremot att man kan kräva mer ”glasnost” av politikerna, och det borde ligga i deras eget intresse. se t.ex. hur tony blairs överdrifter inför Irak-kriget har förföljt honom sedan dess.

  19. Ang. realpolitik så har jag skrivit om detta förr: samtiden är för informerad för att man som politiker skall kunna komma undan med rena lögner längre.

  20. Om en ‘avvikande åsikt’ är att man bör bekämpa den extrema fattigdomen i världen

    Huh? Ämnet var metoderna — så varför skriver du som jag ifrågasatt målet? (-: Du har inget svar så du talar om något annat? 🙂

    Jag tar några punkter för att det är intressant — trots bristen på relevans för min fråga om hur du kunde tvivla på good governance?

    1 Läkemedelsbranschen är väldigt sub-optimerat. Ingen annat har (vad jag vet) fungerat alls så bra ändå som nuvarande sjuka (no pun intended) system. Eländet måste kunna förbättras — inget förslag jag sett verkar trovärdigt. Jag undrar starkt om det t.ex. är bra i långa loppet att stjäla patent som är resultatet av investeringar för miljarder.

    Idag subventionerar USA världens kostnader — genom att de betalar höga priser för läkemedel så forskning lönar sig. Om de organiserar om läkemedelsinköp där blir det en sämre avkastning på forskning. Inga patent att stjä… ursäkta, avskaffa.

    2 En annan inriktning på Världsbanken och IMF som fungerar bättre? Ekonomerna där verkade klanta sig hur de lät banken agera… men betonar de verkligen inte good governance nuförtiden?!

    (Jorbrukssubentionerna håller jag helt med om — det är skandal! Vi i EU borde skämmas över att vi inte kan kontrollera Frankrike. Efter senaste utvidgningen är det väl fler länder som drar åt samma håll som Frankrike.. 🙁 )

    3samtiden är för informerad för att man som politiker skall kunna komma undan med rena lögner längre.

    I Väst med fria media — visst, det är annorlunda mot United Fruit’s ”glansdagar”! Undantag är där landet tjänar för mycket (eller har kritiska intressen) — då vill befolkningen bedras. Mycket av alla länders utrikespolitik förs som del i inrikespolitiken och det ljugs friskt.

    4 Jag trodde Doha var argumentation för att få igenom frihandel och den fastnade f.a. det drogs åt olika håll. (Just jordbruk?)

    5 Det jag sett som verkligen fungerat och verkat annorlunda som Grameen bank verkar gå ”runt” för att hjälpa fattiga — och har kunnat undvika de korrumperade delarna av Bangladesh etc.

  21. ”Huh? Ämnet var metoderna — så varför skriver du som jag ifrågasatt målet? (-: Du har inget svar så du talar om något annat? 🙂
    Jag tar några punkter för att det är intressant — trots bristen på relevans för min fråga om hur du kunde tvivla på good governance?”

    Har jag tvivlat på ”good governance”?

    Jag kanske skall förtydliga min ståndpunkt. naturligtvis är det bäst för utvecklingsländerna om de kan få bukt med korruption, om de kan skapa en effektiv administration som i sin tur leder till att skatter drivs in vilket i sin tur kan leda till förbättrad levnadsstandard och infrastruktur. med andra ord ”good governance”.

    vad jag däremot inte anser är att vi skall sitta stilla vid sidlinjen, eller frysa ut fattiga stater. naturligtvis måste utvecklingsstaterna själva ta ansvar för att skapa ”GG” men som joseph stiglitz skriver så kan vi ”tippa spelplanen lite i deras favör” för att underlätta den saken.

  22. och till dina punkter:

    1. kanske blir det sämre forskning i framtiden. men är det verkligen hållbart att den förväntade levnadsåldern i många afrikanska länder är omkring 40 p.g.a aids (och andra sjukdomar som man inte forskar på) därför att de inte har råd att betala de högre priserna. vissa länder som kanada och brasilien har redan öppnat vägen för billigare mediciner. du kan kalla det stöld om du vill. är inte en sådan stöld värd besväret när miljoner riskerar att dö i förtid på grund av sjukdomar som det finns bot för?

    2. visst betonar nog VB och IMF Good governance. vad jag menar är att man nu börjar ta avstånd från den ekonomiska politik som man drev på 80 och 90-talen och fokuserat mer på fattigdomsbekämpning. läs här

    3. jepp, men t.ex. bloggar har gjort att det finns motinformation att tillgå för den som vill ha den.

    4. Doha-rundan handlar om frihandel, men har kommit att fokusera mycket på utvecklingsländernas roll och en rättvis frihandel. jordbruk är en del i det hela.

    5. graamen bank är ett fantastiskt projekt och en modell som spridit sig över hela världen. t.o.m. världsbanken har börjat använda modellen. det är sådana saker jag pratar om! vad finns det för möjligheter att på ett kreativt sätt förändra livsbetingelserna för folk?
    vi kan prata om hur myndigheter i uganda börjat att publicera alla kvitton och fakturor i administrationen för att öka transparensen i ekonomin och motverka korruption eller om den sydafrikanske ingenjören som gjorde vattenpumpar i form av karuseller så att barnen kunde pumpa upp vatten samtidigt som de leker.

    i stället pratar vi hellre om hur korkad och elak robert mugabe är.

  23. He he, du tyckte inte om att bli anklagad för klichéer, men:

    m de kan skapa en effektiv administration som i sin tur leder till att skatter drivs in vilket i sin tur kan leda till förbättrad levnadsstandard och infrastruktur. med andra ord ”good governance”.

    Det är ”typiskt” svensk vänster att vara intresserad av att dra in skatter och använda dem — och inte hur man organiserar för att samhället ska fungera (och det genereras något att beskatta)!

    En halv ”:-)” här.

    Vi kom bort från min fråga om ”ansvar för situationen i Syd”? Never mind.

    graamen bank är ett fantastiskt projekt […] det är sådana saker jag pratar om! vad finns det för möjligheter att på ett kreativt sätt förändra livsbetingelserna för folk?

    Tja, det finns en modell som fungerar — den som asien nyligen infört. Statliga klara regler för kapitalism och good governance. Det håller bokstavligen på att få bort miljarder människor från fattigdom i Kina, Indien m.fl.

    Min poäng med Grameen bank var att den ser ut som en nödlösning för att ta sig runt en korrupt tjuv-stat. Det må vara en bra lösning men är lite ”tager vad man haver” — som inte behövs ett par decennier efter att (om?) Bangladesh får seriösa politiker.

  24. Tusan, postade när jag ville ha preview. 🙂

    Låter stå ändå. (Och adderar att Världsbanken enligt din referens låter som good governance.)

    Som jag skrev, informationen i samhället blir bättre med tiden.

    T.ex. Mellanöstern. Jag bryr mig inte så mycket om ämnet egentligen, men följer det för vad det säger om svenska medier. Efter att ha växt upp i Sverige och litat på svenska mediers världsbild känner jag mig smutsig innanför pannbenet. (Se tt-kritik-bloggen som sammanfattar rätt bra.)

  25. ”Det är ”typiskt” svensk vänster att vara intresserad av att dra in skatter och använda dem — och inte hur man organiserar för att samhället ska fungera (och det genereras något att beskatta)!”

    …och tänk om det är så att det faktiskt är ett bra sätt att organisera samhället i länder som i princip saknar offentlig sektor att tala om, en usel infrastruktur, och där större delen av ekonomin är informell? man behöver inte göra det till en vänster-höger fråga. det som fungerar för oss behöver inte nödvändgtvis fungera för de fattigaste länderna. dessutom har man redan provat den nyliberala modellen som msslyckats katastrofalt och inte ens väldsbanken håller fast vid den längre.

    till ”good governance” kan du förresten tillfoga en massa saker som har med mänskliga rättgheter om du vill. jag tog framför allt upp de ekonomiska aspekterna.

    till de ekonomiska aspekterna kan man tillfoga att många afrikanska länder tydligen har en väldigt komplicerad byråkrati som försvårar för småföretagare.

  26. Jag tror vi talar lite förbi varandra.

    Du talar om de saker som kan göras för att förbättra världen för fattiga länder.

    Jag argumenterar att alla ”alternativa” sätt kanske mildrar lidandet i de fattigaste länderna men inte löser problemet och får de fattigaste länderna att gå som Indien m.fl. Just Indien är intressant — tillväxten satte fart efter vissa specifika åtgärder medans dess relativt liknande grannar fortfarande är totala misslyckanden.

    Det som fungerar är internationalisering, fungerande statlig administration och kapitalism. Kort — good governance.

    Andra åtgärder (inklusive Grameen) ser ut som att ge albyl och sätta på plåster när någon har en avsliten led…

    Finns något annat som fungerar?

    det som fungerar för oss behöver inte nödvändgtvis fungera för de fattigaste länderna. dessutom har man redan provat den nyliberala modellen som msslyckats katastrofalt och inte ens väldsbanken håller fast vid den längre.

    Igen — vad menar du skulle vara alternativet?

    Visst, ren nyliberalism är inte ett universalläkemedel. En stor statlig administration har väl däremot aldrig fungerat?

  27. Ser man på, det ser ut som vi kan enas på en del punkter i alla fall 😉

    ”Andra åtgärder (inklusive Grameen) ser ut som att ge albyl och sätta på plåster när någon har en avsliten led…”

    jag menar inte alls att grameen är en ersättning för good governance, men däremot att man inte skall underskatta de små gräsrotsbetonade initiativens möjigheter att bidra till demokratisering och välstånd.

    Grameen är ett utmärkt exempel. Muhammad Yunus började med grameen i liten skala, vilket blev en succe. sedan han fick nobelpriset så har hans verksamhet fått enorm uppmärksamhet och nu planerar han att starta ett eget parti, Nagarik Shakti, som har lovat att sätta stopp för korruptionen. Dessutom verkar hans projekt på lång sikt.

    Så det kan verka som plåster på en avsliten led, men vad göra när ingen är villig att operera? dessutom verkar snabba operationer ofta leda till komplikationer.

  28. (Min jämförelse med plåster var mer tanken att man använder andra metoder för att stoppa blodflödet, inte operation direkt.)

    Min poäng från några kommentarer bakåt var att Grameen bank m.fl. ser ut att vara nödlösningar när t.ex. regimen är korrumperad eller en diktator. (Och, visst, Grameen bank är en elegant nödlösning.)

    Nödlösningarna kanske hjälper en del, men kommer aldrig att få landet att gå som Asiens tigerekonomier (Sydkorea, Indien, etc) och börja vägen mot att komma från där hela världen var innan liberaliseringen började — förtryckta, inskränkta högar av mänskligt lidande.

    (Jag känner några Bangladesher, apropå Grameen, och anser att landet inte ska ha bistånd. Inte bara för att biståndet bokstavligen är en av grundorsakerna till all korruption utan för landets osmakliga beteende mot minoriteter; ytterligare något som aldrig nämns i svenska medier.)

    jag menar inte alls att grameen är en ersättning för good governance, men däremot att man inte skall underskatta de små gräsrotsbetonade initiativens möjigheter att bidra till demokratisering och välstånd.

    För tionde gången, jag argumenterar inte att det är sämre än inget alls — jag argumenterar att de ser ut att vara irrelevanta utom på marginalen.

    Visa gärna att jag har fel med annat än påståenden.

  29. Många små plåster kan också läka sår.
    Jag menar bara återigen att man inte bör underskatta det som tycks vara marginellt, samtdigt som man förstås inte bör sluta att kräva stora bandage.

    (f.ö. tycks just grameen vara allt annat än marginellt: jag läser i guardian att: ”his Grameen bank now lends $1bn to 7m people – almost all are poor women.” En miljard dollar till 7 miljoner människor!!)

    Hur vill du stoppa blodflödet?

  30. Det motsäger inte mitt argument.

    För n:e gången — dina exempel är marginella.

    Grameen förbättrar livet för 7 miljoner? De har fortfarande inte tillgång till vettig sjukvård och utbildning.

    Militärjuntan i Bangladesh som med lite tur slänger en del korrumperade politiker i fängelset har större möjlighet att göra Bangladesh till ett vettigt ställe än Grameen.

    Indiens, Kinas, Sydkoreas etc uppryckning (via kapitalism, good governance och internationalisering) har förbättrat livet för hundratals miljoner och är på god väg mot miljarder människor. Med bra sjukvård och utbildning. 7 miljoner??

    (Igen — jag skulle gärna se ett resonemang om ”ansvar för Syd”, som du nämnde? Speciellt relaterat till Libyens destabilisering av Västafrika och Bangladesh förföljande av hinduer.)

  31. ”Det motsäger inte mitt argument.
    För n:e gången — dina exempel är marginella.”

    Bernt, du säger att du vill prata om metoder för att förbättra villkoren för dessa människor, men du har själv inte sagt vad du själv förespråkar för metoder (vad jag kommer ihåg). Att säga good governance räcker inte. det är ett mål, ingen metod. så jag frågar dig för andra gången: hur vill du stoppa blodflödet?

  32. Jag har frågat betydligt mer än två gånger… och jag ska svara efter att du gett ett seriöst svar.

    (4-5 gånger om din kommentar om ”ansvar för situationen i Syd”, se sista inlägget. Jag orkar inte räkna hur många gånger jag argumenterat att Grameen etc är irrelevant — jämfört med både storleken på problemen och med det som fungerat, se mitt förra inlägg.)

  33. ”Jag har frågat betydligt mer än två gånger… och jag ska svara efter att du gett ett seriöst svar.”

    Det ser ut som om vi har kommit till vägs ände då? 😉 du kan bombardera mig med frågor, och jag kan lägga ut texten i evigheter om min syn på världens tillstånd som du sen kan kritisera. men det blir inte mycket till utbyte, eller hur? kom ut ur garderoben! vad bör göras?

    ”Huh? Ämnet var metoderna — så varför skriver du som jag ifrågasatt målet? (-: Du har inget svar så du talar om något annat? :-)”

    Precis. jag ger dig chansen att ge din syn på saken vad som bör göras. (-: Men du kanske inte har något svar? 🙂

  34. Uh, jag begärde svar på samma saker jag frågade i min första kommentar (men mer specifikt formulerat senare). Det var en direkt reaktion på ditt blogg-inlägg.

    Du har inte svarat hittills — utan kräver mig på svar om andra saker?!

    IGEN — jag smiter inte från frågor utan svarar gärna men tänker inte göra det innan du svarar på det jag frågat tio gånger om först.

    Det ser helt enkelt ut som du gör ett ämnesbyte för att du saknar svar.

    Se mina sista inlägg ovan för formuleringar.

  35. Jag struntar allvarligt talat fullständigt i vad det ”ser ut som” för dig. om det skall bli en vettig diskussion bör man veta vad man diskuterar och det vet jag knappt längre. jag försöker fokusera, inget annat. så om det här skall vara meningsfullt får du gärna skippa dina krav på att få svar först innan du bidrar till diskussionen.

    (den enda fråga du ställde i din första kommentar var f.ö. ”Bistånd kanske rycker länder ur sin fattigdom — kan du ge fem exempel?”)

  36. Jag struntar allvarligt talat fullständigt i vad det ”ser ut som” för dig. om det skall bli en vettig diskussion bör man veta vad man diskuterar

    Bullshit. Från första inlägget har jag frågat efter de alternativa sätt att minska världsfattigdomen du gjorde reklam för, utan att få svar.

    Jag tycker det är tydligt. Du har inget svar och verkar inte klara av att erkänna det.

    Här är från min första fråga som specificerats bättre senare:

    Att gå in och hjälpa folk ur sin fattigdom med internationell hjälp har väl aldrig fungerat utom i återuppbyggnadsprogram för utvecklade länder efter katastrofer eller krig? […] Bistånd kanske rycker länder ur sin fattigdom — kan du ge fem exempel?

    (Så det var två uppenbara frågor, inte en som du skrev.)

    Senare har jag gång på gång skrivit saker som:

    För n:e gången — dina exempel är marginella. Grameen förbättrar livet för 7 miljoner? De har fortfarande inte tillgång till vettig sjukvård och utbildning. […] Indiens, Kinas, Sydkoreas etc uppryckning (via kapitalism, good governance och internationalisering) har förbättrat livet för hundratals miljoner och är på god väg mot miljarder människor. Med bra sjukvård och utbildning.”

    Men aldrig ett svar.

    Återigen — jag diskuterar gärna ämnet men svara först på det som jag frågade från början.

  37. Får jag be dig att i så fall kolla in mitt svar på din första kommentar:

    ”Jag pratar om rättvis handel, skuldlättnader, internationella avtal för att skydda de svagaste ekonomierna från spekulation, kutbildning, motmedel mot korruption och andra åtgärder.”

    du ignorerade helt ovanstående och började i stället prata om centralstyrning och bistånd.

  38. Och igen — jag har bett om referenser f.a. visa att det haft ngn som helt influens relativt sett det som fungerat i Asien (och i Väst, tidigare): Kapitalism, internationalisering, good governance.

    Jag påpekade att vad jag vet har inget annat fungerat — någonsin. Och bad om exempel där dina ”alternativa” lösningar hjälpt.

    Angående din lista:
    – Ingen good governance, inget fungerande utbildningssystem (se Afrika nuförtiden; bra artikel i nyt nyligen).
    – Angående motmedel mot korruption — statscheferna verkar ofta organisera korruptionen! Good governance här också.
    – Skuldlättnader med tjuvar som statsledare? (Bankirerna i Schweiz behöver väl leva också, förstås…)

    Alla de förslagen är en aspekt av (eller kräver) good governance — som jag frågade varför du ville tona ned.

    (Är spekulation ett problem för de fattiga ekonomierna? I vilket sammanhang? Råvarupriser? Pengarna för dem försvinner väl ändå mest till Schweiz eller vapenhandel.)

    Rättvis handel? Du menar betala överpriser för jordbruksprodukter som priserna pressats ned med EU-bidrag till franska bönder… Löses bättre inom EU och sedan tryck på USA att följa efter.

    Så nej, det var inget svar. Igen — kan du visa på något annorlunda och varför det skulle fungera?

  39. Och angående motmedel mot korruptionen, här har Shachar i DN en intressant kommentar (läs hela).

    (-: Frankrike som bov igen. Jag är nästan lika förutsägbar som vänsterfolks USA-hat! 🙂

    Poängen är hans resonemang om hur EU skulle kunna förändra Argentina. Det verkar vara en metod som fungerat historiskt. Har du någon annan?

  40. Och här är en klassiker — Krugman om globalisering.

    (Notera att Krugman politiskt står rätt långt till vänster i USA. Jag slutade följa vad han skrev när han satt och hatade Bush i varje kolumn; tråkigt efter några gånger.)

    Du har ju visat upp en klinisk brist på exempel där dina ”alternativa metoder” fungerat mer än marginellt så jag ska väl inte hoppas på att du har svar här heller.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.